På väg hem från en väns studentfirande blev Ewelina Svenson, 23, biten i ansiktet av en hund.
Polisutredningen lades ner – nu kämpar hon för upprättelse.
– Man kan inte vara arg på en hund, men man kan vara kritisk mot allt runtomkring, säger hon.
Senaste nyhetsklippen från Expressen.
Ewelina Svenson blev biten av en hund. Bilden är tagen före attacken.
Foto: Privat
Öppna bild i helskärm
”Man kan inte vara arg på en hund, men man kan vara kritisk mot allt runtomkring”, säger Ewelina.
Foto: Privat
Öppna bild i helskärmArtikeln i korthet
Ewelina, 23, attackerades av hund och skadades svårt i ansiktet.
Polisutredningen lades ned – nu driver hon ärendet vidare privat.
Vännen Mimmi har stöttat genom hela processen.
Visa mer
Det är en junikväll i Norrköping 2024. Mimmi Björk, 21, har tagit studenten och firandet har pågått hela kvällen.
På vägen hem hör Mimmi och hennes kompis Ewelina någon ropa. Det visar sig vara en man med en hund, som de träffat tidigare under kvällen.
De stannar och pratar, och Ewelina böjer sig ned för att hälsa på den kopplade hunden.
”Be nice”
Efter en kort stund börjar hunden morra. Mannen säger till hunden: ”Balto, be nice”.
Nästan direkt därefter hugger hunden mot Ewelina.
– Jag tänkte direkt: det här var inte bra, säger hon.
Men det är Mimmi som först ser blodet.
Det rinner ner över Ewelinas händer, droppar mot asfalten och bildar små mörka fläckar på marken. Några personer i närheten stannar. En boende i huset hör rösterna och kommer ner med ett första hjälpen-kit, och Mimmi ringer 112.
– Jag såg hur mycket blod det var och tänkte direkt att det här är allvarligt. Det var inte ett litet sår, det var verkligen mycket, säger hon.
Öppna bild i helskärm
Bilden på Ewelina Svenson togs på väg till sjukhuset.
Foto: Privat
Öppna bild i helskärmOperation i Linköping
Det är först på väg mot sjukhuset i Linköping som hon ber Mimmi ta en bild.
– Då förstod jag direkt att det var värre än jag trott. Det var inte bara ett jack, utan en stor skada.
På sjukhuset klipper kirurgerna bort död vävnad. Hud som börjat svartna, hudslamsor som inte går att rädda. De försöker bevara så mycket muskler som möjligt.
– Läkarna sa att den här typen av ingrepp ofta görs under narkos, men att de inte kunde vänta. Det var brutalt att se, säger Mimmi.
– Till slut klarade jag inte att se mer och fick gå ut och kräkas.
Efter att såren väl läkt både syns och märks skadorna, i form av bland annat känselbortfall.
Foto: Privat
Öppna bild i helskärm
Efteråt levde Ewelina på flytande kost i flera dagar och var sjukskriven i nästan en månad. När såren väl läkt syns skadan inte alltid tydligt på håll. Men den märks i vardagen.
Känseln i underläppen är delvis borta. När hon dricker kan det rinna utan att hon märker det. När hon pratar länge kan talet bli otydligare och hon kan börja dregla.
– Det känns spänt hela tiden, som om huden inte riktigt räcker till. Jag märker det särskilt när jag pratar mycket eller när jag äter och dricker, säger Ewelina.
Annons
Utredningen las ned
Polisen kom till sjukhuset samma natt som attacken. Det är enda gången Ewelina pratar med dem.
– Jag låg på morfin och var chockad. Det är det enda förhöret som gjordes med mig, säger hon.
– Jag minns knappt vad jag sa. Det känns märkligt att det är det som ligger till grund för hela bedömningen.
Månaderna går. Till slut ringer Ewelina själv till polisen.
– Då fick jag veta att utredningen lades ner bara tre dagar efter händelsen.
Mimmi Björk och Ewelina Svenson, innan hundattacken.
Foto: Privat
Öppna bild i helskärm
Motiveringen är att det inte går att bevisa att hundägaren varit oaktsam. Polisen beklagar att hon inte fått reda på att utredningen var nedlagd, och hänvisar vidare frågor till åklagare.
– Men vi vet inte vad polisen faktiskt har gjort. Har de pratat med honom? Har de hört vittnen? Har de ens varit på plats, frågar sig Mimmi.
När Ewelina försöker få ersättning får hon beskedet att hundägaren saknade försäkring vid tillfället. Hon fick själv orientera sig mellan försäkringsbolag, myndigheter och brottsofferjour.
– Det var som att hela tiden hamna hos nästa instans, som i sin tur sa att de inte kunde hjälpa, säger hon.
Till slut kände Ewelina att det bara fanns ett alternativ kvar. Hon ska stämma hundägaren privat.
– Jag har fått läsa på själv och ta hjälp där jag kan. Jag har till och med använt ChatGPT för att förstå vissa juridiska frågor. Det säger kanske något om hur ensam man är i processen.
Under hela processen har vännen Mimmi varit nära. De har varit bästa vänner i över sex år och hörs varje dag, trots att de numera bor i olika städer.
– Jag har nog varit den som orkat vara arg när Ewelina varit trött. Den som ringt runt, ifrågasatt och inte släppt, säger Mimmi med darr på rösten.
Nu väntar muntlig förberedelse i tingsrätten. Men för Ewelina handlar processen inte främst om pengar.
– Det handlar om att det inte bara ska försvinna utan konsekvenser.
– Man kan inte vara arg på en hund. Men man kan vara kritisk till hur allt runtomkring har hanterats, säger Ewelina.