Publicerad 11 jan 2026 kl 14.00
Den japanska filosofstjärnans Kohei Saitos bok om Marx och klimatet finns nu på svenska.
A-K Selberg får utslag av marxistisk internbox men blir till slut rikligt belönad.
Lösningen på problemet med matbudens avgaser är närmare än man kan tro.
Foto: Claudio Bresciani/TT / TT NYHETSBYRÅN
Öppna bild i helskärm
Filosofen Kohei Saito har fått stor uppmärksamhet med ”Marx i antropocen”.
Foto: Kenshu Shintsubo / Nirstedt litteratur
Öppna bild i helskärm
RECENSION. Diskussionen om hur vi ska minska klimatavtrycken förs i dag på en rent löjeväckande nivå. Panik råder kring bensindrivna fordon på landsbygden, som de som bor där behöver, och matbudens avgasmopeder i Stockholms innerstad. Samtidigt är det tyst om den ekonomiska elitens resvanor i yachter och privata jetplan.
När Trump gick in i Venezuela var han var helt öppen med att man med våld röjer väg för amerikanska oljemagnater att berika sig, även om retoriken också dekorerats med påståenden om knarksmuggling. Det är helt i linje med den Oxfamrapport från i höstas, där kopplingen mellan ekonomisk elit och fossila utsläpp är glasklar. Klimatavtrycken för den rikaste procenten i Sverige har ökat med 24 procent sedan 1990. För de superrika är det så mycket som 44 procent. Samtidigt har de med lägst inkomst minskat sina utsläpp med 31 procent.
Ändå har miljörörelsen och vänstern under lång tid haft svårt att enas om en gemensam strategi. Japanska filosofen Kohei Saito är ett undantag – i ”Marx i antropocen” argumenterar han för att de måste göra gemensam sak.
Öppna bild i helskärm
Tyvärr består boken av flera hundra sidor outhärdligt detaljerad exeges, där Karl Marx dissekeras på meningsnivå och Saito går i polemik med så många osjälvständiga (manliga) marxister att man får utslag. Men! Orkar man simma genom hovsamheterna väntar en belöning på slutet. Där utvecklas nämligen den ekosocialism som gömmer sig i Marx sena anteckningar och brev.
Hur ska man förstå den? Ett centralt begrepp är ”metabolism”, som placerar människan mitt i naturens mage. Genom vårt arbete är vi varelser som lever i naturens gigantiska matsmältningsapparat, ungefär på samma sätt som våra egna kroppar är fulla av bakterier som hjälper till att bryta ner, spjälka och omvandla den näring vi sätter i oss.
När vi arbetar är vi ju del av den produktion av råvaror som hela tiden pågår i naturen – vi omvandlar naturprodukter som träd till virke, kött till biffar och utvinner bensin ur fossila bränslen som i sin tur bryts ner i förbränningsmotorer lite på samma sätt som våra celler hela tiden omvandlar kolhydrater till energi.
Problemet är att kapitalismen liknar ett magsjukevirus som kapar värddjuret.
Men hur vi gör det är inte givet. Kapitalism är ett sätt av många att organisera produktionen – alltså det sätt på vilket vi tar plats inuti naturens enorma, osynliga buk och lever i samspel med den. Problemet är att kapitalismen liknar ett magsjukevirus som kapar värddjuret, tar över cellmaskineriet och vinstmaximerar det så hårt att det förstörs.
Användningen av antibiotika i den industriella djurhållningen effektiviserar till exempel köttproduktionen – men skapar samtidigt nya sjukdomar och resistenta bakterier som på sikt kan få den att kollapsa. Skövlingen av Amazonas frigör ny odlingsmark, men underminerar hela det kretslopp som behövs för att odla den.
Enligt den stereotypa bilden av Marx teori skapar exploateringen av såväl arbetare som natur kriser, som på sikt leder till klassmedvetande, revolution och förändring. Men hittills har kriserna inte direkt lett till kapitalismens undergång. Enligt Saito korrigerade Marx också sin egen optimistiska syn på revolutionens ofrånkomlighet, så som den till exempel presenteras i ”Kommunistiska manifestet”. En förbisedd ”nerväxtkommunism” gömmer sig i anteckningsböckerna och breven från den senare delen av hans liv – och det är den som har potential att förena miljörörelsen med vänstern.
Annons
Nödvändiga sektorer som utbildning och vård stärks.
Betyder det att vi ska gå tillbaka till en romantiserad, förkapitalistisk epok med småskalig produktion – sluta leva i överflöd, bli moraliskt förträffliga och ett med naturen? Nej, vi ska använda kapitalismens storskaliga produktionsformer och det välstånd de har skapat av naturens gratisresurser på ett annat sätt.
I stället för att överflöda marknaden med varor kan andra typer av överflöd realiseras, och på ett mer jämlikt sätt – till exempel genom att arbetsdagen förkortas till förmån för andra aktiviteter än varukonsumtion; som fritid, studier, träning och kreativa verksamheter som inte sliter lika hårt på de metaboliska processerna.
Det blir möjligt om ”bullshit-jobben” – sådana som löntagarna själva vet är onödiga – reduceras. Produktion av varor och tjänster som reklam, fast fashion, marknadsföring, fluffiga konsultverksamheter och svällande HR-avdelningar krymps medan nödvändiga sektorer som utbildning och vård stärks.
Och slavarbete på tvåtaktsmoped? De jobben försvinner när avgaskänsliga innerstadsbor får tid att hämta sushin själva.
SAKPROSA
KOHEI SAITO
Marx i antropocen. För en idé om nerväxtkommunism
Översättning Peter Samuelsson
Nirstedt litteratur, 512 s.
Visa mer
A-K Selberg är författare, doktor i filosofi och medarbetare på Expressens kultursida.