Vården ska vara sammanhållen och individanpassad och den ska prioriteras enligt hälso- och sjukvårdslagen. Dessa grundprinciper återkommer gång på gång i samtalet om vårdens inriktning. Oavsett om det handlar om statliga utredningar, myndigheters rapporter eller debattinlägg så verkar de flesta vara överens. Är det då denna utveckling vi ser?

Grunden i en sammanhållen sjukvård måste vara vårdcentraler med generalistkompetens och helhetsansvar. Då kan patientens vård knytas ihop till en fungerande helhet. Paradoxalt nog blir primärvården snarare alltmer fragmenterad på grund av fler nischade heldigitala vårdgivare. De beskrivs som innovatörer – men ingen är beredd att samordna helheten.

Läs mer: Han startar egen drömvårdcentral: ”Kanske naivt men måste försöka”

I stället dräneras vårdcentralerna på resurser via den digitala utomlänsersättningen, varpå den sammanhållna vården blir än mer avlägsen. Den politiker som faktiskt vill ha vårdcentraler som kan ta helhetsansvar och vara navet i patientens vård borde börja med att kräva just detta av varje vårdgivare.

Kontinuiteten är central för individanpassning, men trots detta trumfas den oftast av maximal tillgänglighet. När patient och läkare inte känner varandra är delat beslutsfattande svårt. Få vårdvalssystem premierar kontakt med fast läkare, utan kräver i stället längre öppettider och snabbare bedömningar.

Frågan om fast läkarkontakt diskuteras alltmer, inte minst tack vare Socialstyrelsens arbete. Detta behöver fortsätta så att regionernas planer för att nå en specialist i allmänmedicin per 1100 invånare blir verklighet.

Kunskapsstöd spelar också en central roll för individanpassning. Allt fler vårdförlopp stoppar in patienten i ett standardiserat flödesschema av åtgärder. Vårdförloppen beskrivs som personcentrerade, men nämner endast i en bisats att vården ska anpassas utifrån läkarens omdöme och patientens preferens. Alla som möter patienter vet att sjukvård är alltför komplext för att styras av enkla algoritmer. Detta behöver bejakas även av riktlinjeförfattare. En inledande mening i varje kunskapsstöd om att avsteg är förväntade vore en lämplig start.  

Ojämlikheten i hälsa ökar. De med goda socioekonomiska förutsättningar lever allt längre, medan de som har störst behov halkar efter. Principen ”allt till alla” fungerar inte när resurserna är begränsade. Eftersom vårdcentralen är ingången till resten av sjukvårdssystemet är den central för att erbjuda hela befolkningen vård på lika villkor.

Fler spjutspetsbehandlingar hjälper inte den som primärvården inte fångar upp. Återigen behövs alltså välfungerande vårdcentraler, särskilt i områden med socioekonomisk utsatthet. Resurserna måste vara tillräckliga för att anpassa arbetssätten efter varje patients behov. Det finns inga andra sätt att utjämna de socioekonomiska skillnaderna.

Om alla är överens om att vården ska vara sammanhållen, individanpassad och prioritera den med störst behov behövs beslut som leder oss i den riktningen. Här är några förslag att börja med inför valåret 2026.

• Allokera en större andel av sjukvårdens budget till vårdcentralerna. Den vårdcentral som inte når målet om en specialist i allmänmedicin per 1100 listade invånare ska inte behöva säga nej till anställningar av ekonomiska skäl.

• Kräv att vårdgivare i primärvården kan erbjuda både fysisk och digital vård utifrån medicinskt behov och preferens. Samma vårdgivare i primärvården måste kunna följa patienten oavsett behov och samverka med andra vårdnivåer och aktörer.

• Främja kontinuitet på samma sätt som tillgänglighet. Hög relationskontinuitet står inte i konflikt med hög ändamålsenlig tillgänglighet; i ett väl avvägt och adekvat resurssatt system är de varandras förutsättningar.

• Inse att jämlikhet i vården bygger på att primärvården har resurser för anpassade arbetssätt som möter patientens behov, snarare än standardiserade riktlinjer.

Målsättningen är tydlig och vi vet vad som behöver göras. Ge vårdcentralerna det som behövs för att skapa en sammanhållen, individuellt anpassad vård på lika villkor. Då får vi ett sjukvårdssystem att vara stolta över.

Andreas Stomby, ordförande, Svensk förening för allmänmedicin

Kommentarer

Arbetar du i sjukvården och vill kommentera texten utifrån din yrkesroll?
Klicka här!   
Kommentarer publiceras efter granskning.