Reproduktiv hälsa
När Tove Tallungs fick sin förlossningspsykos kände hon sig ensam i sin upplevelse. Nu har hon varit med och byggt föreningen Mamma till mammas stödverksamhet för andra som drabbas. Foto: Privat och Getty Images.
För sju år sedan drabbades Tove Tallungs av en förlossningspsykos. I dag är hon aktiv i Mamma till Mamma som ger stöd till föräldrar och sprider information om psykisk ohälsa i samband med graviditet och småbarnsåren. Barnmorskorna Eva Elvin och Lina Palmér är med i föreningens expertgrupp.
De första symtomen kom när Tove Tallungs dotter var åtta veckor gammal.
– Jag blev först nedstämd, men sedan mer uppvarvad. Jag pratade väldigt mycket och var helt inne i min egen värld. Min dotter hade svårt att sova och jag sov dåligt på grund av det. Det var inom normalvariationen, men jag blev väldigt uppstressad. Till slut sov jag inte alls, vilket är typiskt när man blir manisk, säger Tove Tallungs.
Blev inlagd för förlossningspsykos
Hon sökte hjälp på flera håll – inom mödravården, barnhälsovården, vårdcentralen och via en vårdapp, men det var först när hennes partner ringde akutpsykiatrin som det hände något.
– De sa åt oss att komma in direkt, annars kunde det bli farligt för oss alla.
Hon blev inlagd och hennes partner fick åka hem med dottern. Under vårdtiden, som varade i elva dagar, sattes Tove Tallungs in på antipsykotiska läkemedel och fick sömnmedicin.
– Det var lite som en sömnklinik. Jag kunde vila och fick åka på permissioner och besöka min dotter och man hemma.
Omskakande upplevelse
För Tove Tallungs, som inte hade någon erfarenhet av psykisk ohälsa sedan tidigare, tog det tog lång tid att bearbeta den omskakande upplevelsen.
– Jag kunde sitta och läsa min journal i tre timmar. Det gav mig dåligt samvete, men i dag har jag en mer förlåtande syn. Jag vet att jag kämpade hårt under den tiden.
Tova Tallungs kände sig väldigt ensam och när hon googlade runt på nätet hittade hon inga som varit med om samma sak. Hon hade var svårt att relatera till andra föräldrar i omgivningen.
– Många vet att man kan drabbas av depression efter att ha fått barn, men en psykos är mindre känt. Även i vården. De verktyg man använder för att screena psykisk ohälsa upptäcker inte psykos, utan de är utformade för depression.
Stöd till andra föräldrar
I dag är Tove Tallungs engagerad i föreningen Mamma till mamma. Det är en ideell organisation vars syfte att förebygga psykisk ohälsa i samband med graviditet eller småbarnsperiod och främja tillfrisknandet. De erbjuder kontakt med stödföräldrar och arbetar för att öka kunskapen om bland annat förlossningsdepression och förlossningspsykos.
Varje år drabbas mellan 100 till 200 kvinnor av en förlossningspsykos.
– Det kan vara svårt att upptäcka om någon skiftar, man kan upplevas som glad och intensiv. Oftast är det anhöriga som märker att något inte stämmer och man behöver ta in deras perspektiv.
Ny film ska öka kunskapen om förlossningspsykos
Nyligen publicerade Mamma till mamma filmen Vägen hem – en resa genom en förlossningspsykos. Filmen riktar sig till föräldrar, anhöriga och personal inom vård och utbildning. Den är tänkt att användas som ett diskussionsunderlag.
Barnmorskorna Lina Palmér, biträdande professor och docent vid Högskolan i Borås och docent Eva Elvin vid Karolinska Institutet sitter med i Mamma till mammas expertgrupp. De hoppas att filmen kan öppna upp för samtal både inom professionen och med familjer.
Lina Palmér. Foto: Privat
– Patientberättelsen lyfter så många existentiella dimensioner som vi behöver prata om. Det är en väldigt sårbar tid som nybliven förälder. Här kan vi i vården också få verktyg och människor som är mitt uppe i det kan få tröst och se att det finns en väg ut ur det, säger Lina Palmér.
Missade förebyggande insatser
Återfallsrisken i förlossningspsykos är 50 procent. När Tove Tallungs väntade sitt andra barn var hon noga med att berätta för alla hon mötte i vården om sin tidigare diagnos, ändå missade personalen att sätta in förebyggande åtgärder.
– Det gick bra ändå. Vi hade sparat pengar så att både jag och min man kunde vara hemma de första tre månaderna. Då kunde vi säkerställa att jag fick sova ordentligt, som var en trigger för mig.
Tove Tallungs valde att anmäla sjukhuset efteråt och kliniken medgav att de brustit i sina rutiner.
– För mig gick det bra, men jag tänker på alla de som är ensamma. Som inte har någon partner eller anhörig som kan berätta om när man förändras. Då är det jätteviktigt att vården följer upp.
Viktigt att dela erfarenheter
Genom föreningen Mamma till mamma har Tove Tallungs förstått att de allra flesta som drabbats av förlossningspsykos får en bra uppföljning och en individuell vårdplan när de blir gravida igen. Under de senaste åren har Mamma till Mamma också byggt upp stödverksamhet riktad specifikt till föräldrar som drabbats av förlossningspsykos, som till exempel samtalsträffar.
– Det har varit enkelt att göra stor skillnad, det är jag väldigt stolt över. De som får en förlossningspsykos i dag har tillgång till stöd genom föreningen och behöver inte känna sig ensamma.
Helhetssyn saknas
Tove Tallungs menar att vården behöver bli bättre på att fånga upp psykisk ohälsa och inte bara depression som alla screenas för.
– Det är ju speciellt att man går från mödravården där allt fokus är på mammans mående till att allt handlar om barnet efter förlossningen. Som vårdpersonal behöver man ställa lite fler frågor. Om någon sover dåligt kan man fråga hur många timmars sömn de får. En del upplever att de inte behöver sova alls och det är också ett varningstecken.
Tove Tallungs tips till vården:
- Ha ett familjeperspektiv. Inkludera anhöriga som ofta kan bidra med viktiga pusselbitar om hur personen egentligen är. Partnern får ofta dra ett tungt lass och kan behöva stöd.
- Gör en plan för övergången mellan mödravård och barnhälsovården.
- Avdramatisera psykiatrin. En del är rädda för att söka vård av rädsla för att bli av med barnet, men så blir det inte.
- Lämna utrymme för att bearbeta upplevelsen, inte bara följa upp läkemedelsbehandlingen.
- Tipsa om föreningen Mamma till mamma som kan ge individuellt stöd.
Eva Elvin. Foto: Privat
Eva Elvin och Lina Palmér känner igen bilden av att vården är splittrad. Det saknas en helhetssyn och kontakterna mellan mödravården och barnhälsovården kan vara svåra att få till i och med vårdvalet. De pekar också på att tiden för varje besök i mödravården minskat de senaste tio åren.
– Som det ser ut i dag är det mycket fokus på checklistor och mätning av tid och effektivitet. Men för att upptäcka att någon inte mår bra och kanske har förändrats behöver man lära känna den personen. Det kan inte mätas, säger Eva Elvin.