Ett europeiskt säkerhetsråd är tyvärr en god idé.
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen.Borås Tidnings politiska etikett är moderat.
Bild: Henrik Montgomery/TT
Han kallar det ett ”intellektuellt big bang”, en omstöpning av EU:s ledarskap vad gäller säkerhetsfrågor. EU-kommissionären för försvarsfrågor, Andrius Kubilius, är på besök under konferensen Folk och försvar i Sälen, och tajmingen kunde knappast ha varit bättre sett till ämnets aktualitet.
USA:s härjningar på den internationella arenan väcker av förklarliga skäl oro på flera håll. Stormningen och fängslandet av Venezuelas president Nicolas Maduro är ett övertydligt bevis på att Trump ibland gör exakt vad han hotar med, och därför är retoriken om Grönland extra bekymmersam. Nu är det visserligen få som tror att amerikanska trupper kommer att inta ett annat Natoland. Däremot finns det mycket den amerikanska administrationen under Trumps ledning kan kräva eller på annat sätt förstöra när det handlar om de transatlantiska relationerna.
Annons
Annons
Detta kan Europa inte stå handfallet inför. Därför är initiativet från EU:s försvarskommissionär nödvändigt.
För övrigt är det ingen slump att det är just två baltiska företrädare som har unionens tunga uppdrag för försvar- och utrikesfrågor; förutom Kubilius kommissionärspost är Kaja Kallas från Estland EU:s utrikeschef, eller Unionens höga representant för utrikesfrågor och säkerhetspolitik som den formella titeln lyder.
Detta kan Europa inte stå handfallet inför. Därför är initiativet från EU:s försvarskommissionär nödvändigt.
De små, baltiska länderna med erfarenhet av Sovjets förtryck har växt till betydelsefulla aktörer som manar på unionen att ta kraftfullare tag mot Ryssland. Genom sina höga försvarsanslag och stöd till Ukraina uppmuntrar de också övriga medlemsländer att göra detsamma. För detta förtjänar de respekt. Estland, Lettland och Litauen vet ju vad det kan innebära att ha en kleptokratisk jätte till granne.
När Andrius Kubilius nu föreslår ett europeiskt säkerhetsråd finns det med andra ord anledning att lyssna. Rent konkret skulle ett sådant göra det möjligt att planera hur EU:s medlemsländer ska agera inom Nato, alltså utan amerikansk inblandning.
Det är inte vad Europa vill – tvärtom har vår säkerhet även efter kalla kriget byggt på ett stabilt, amerikanskt stöd. Men med tanke på hur den nuvarande amerikanska administrationen ser på USA:s roll i världspolitiken är det dessvärre nödvändigt att Europa gör vad vi kan för att stå på egna ben.
Annons
Annons
Ett av flera sätt är att satsa på ett tydligare och mer effektivt ledarskap i försvars- och säkerhetsfrågor. Detta gäller inte minst efter budskapet från Washington i slutet av förra året att EU har ett år på sig att ta över huvuddelen av Natos konventionella försvar. Det omfattar bland annat merparten av de vapen och styrkor som är utplacerade inom unionen. Om USA inte är nöjt med EU:s prestation finns risken att landet drar sig tillbaka inom vissa delar.
Tidsfristen är alltför kort, men ju fler initiativ EU tar på försvars- och säkerhetsfronten, desto större är chansen att försvarsförmågan förblir hög.
En extra bonus är att Ryssland då inser att det inte är lönt att ge sig på oss.