Sverige står inför stora utmaningar med skolans kompetensförsörjning. Samtidigt har läraryrket förändrats i grunden under det senaste decenniet. Lärare förväntas i dag inte bara undervisa, utan även hantera psykisk ohälsa bland elever, komplexa sociala situationer och ett större ansvar för trygghet och studiero. Trots detta är lärarutbildningen i stora delar utformad som om yrket vore oförändrat.
Lärarutbildningen har minst lärarledd tid
I den skolpolitiska debatten diskuteras ofta lärarnas arbetsbelastning, löner och status. Mindre uppmärksamhet ägnas åt lärarutbildningen – trots att det är där grunden läggs för om lärare ska ha förutsättningar att fungera långsiktigt i yrket. Förändringar i lärarutbildningen beslutas på statlig nivå, men konsekvenserna av bristande förberedelse hanteras dagligen av kommunala och fristående huvudmän.
Om lärarutbildningen ska fungera som ett effektivt verktyg för skolans kompetensförsörjning krävs förändringar
I dag är lärarutbildningen den högskoleutbildning i Sverige med minst lärarledd tid, i ett system där svensk högre utbildning redan har bland de lägsta nivåerna av lärarkontakt i Europa. Det här är ett problem för en professionsutbildning som kräver ledarskap, relationskompetens och praktisk färdighetsträning. För huvudmännen innebär det att nyexaminerade lärare ofta behöver omfattande introduktion och stöd, vilket påverkar både kostnader och personalomsättning.
Lärarrollen har förskjutits
Erfarenheter från Beatastiftelsen, kompletterat med rapporter och statistik om skolans utveckling, visar hur läraryrkets innehåll successivt förskjutits. Lärare beskriver mer utmanande beteenden i klassrummet, ökande psykisk ohälsa bland elever och ett växande ansvar för socialt arbete och föräldrakontakter. Skolan är i dag både en kunskapsinstitution och en central social arena – utan att utbildningens innehåll fullt ut speglar detta.
Om lärarutbildningen ska fungera som ett effektivt verktyg för skolans kompetensförsörjning krävs förändringar. Statliga utredningar har pekat på behovet av mer skolnära undervisningsmetoder, fler evidensbaserade arbetssätt och mindre fokus på abstrakt teori. Därtill behöver den lärarledda tiden öka, och ledarskap samt relationskompetens ges en tydligare och examinerad plats i utbildningen.
Lärarutbildningen är inte bara en professionsfråga, utan en central del av skolans styrkedja. Om utbildningen inte speglar yrkets faktiska krav riskerar både undervisningens kvalitet och läraryrkets långsiktiga hållbarhet att försvagas.