Publicerad 14 jan 2026 kl 05.00

Kort efter debuten kommer Emilia Hasselquist Langefors uppföljare.

Thomas Götselius läser en rastlös poesi med omättlig aptit på livet.

Emilia Hasselquist Langefors är aktuell med sin andra diktsamling ”Vilket öde för en sökande stråle”.

Foto: Märta Thisner / Albert Bonniers

Öppna bild i helskärm

Thomas Götselius är professor i litteraturvetenskap på Stockholms universitet och kritiker i Expressen.

Foto: Sören Andersson / Stockholms universitet

Öppna bild i helskärm

RECENSION. Stillhet är död, rörelse är allt. 

Det är inte många månader sedan Emilia Hasselquist Langefors debuterade med diktsamlingen ”Jämte grönet” på lilla 20-tal. Men redan nu kommer uppföljaren, ”Vilket öde för en sökande stråle”, på stora Albert Bonniers. Rastlösheten speglas i dikten. Det handlar om en poesi som expanderar åt alla håll på samma gång. Och som även tankemässigt intresserar sig för rörelsen som livets uttryck. 

Öppna bild i helskärm

Transcendens, inte immanens, för att tala med en känd existentialist som fått bidra med bokens motto (Simone de Beauvoir).

Pretentiöst kan tyckas. Men Hasselquist Langefors är snabb på att placera filosofin i skrattspegeln. Här sjungs ”livets theme song: i like to move it!” Vänta, vilken sång? Måste väl vara Sacha Baron Cohens i gamla rullen ”Madagaskar”, tänker jag. Det är talande. Viljan att begripa varat ger hennes poesi drag av lärodikt. Men eventuella högtidligheter förtas när orden läggs i munnen på en återkommande, komisk gestalt, ”Portvakten”. Och sedan punkteras det hela med diktjagets reaktioner: ”Va, eh, va, eh, va okej men”. 

Över huvud taget är detta en formuleringsglad poesi i osminkad sluggerstil. Retromodernistiska metaforer blandas glatt med knixig textmanipulation. Texten ser ut att ha hällts ut över sidorna i stora sjok, versaler blandas med gemener, när inte versalerna ensamma får ropa ut ”JAG LÄNGTAR EFTER ATT BLI UTNYTTJAD”.

Text som transcendens, sex som transcendens.

Just detta hjälper diktsamlingens andra återkommande gestalt, ”Kirurgen”, gärna till med. Oklart vem det är men i diktjagets lika surriga som surrealistiska flöde är sex alltid ett bra alternativ: ”staden är en knullmaskin och jag är öppen som ett sår”. 

Text som transcendens, sex som transcendens. Har vi hört det förut? 

Jovisst. Men hos Emilia Hasselquist Langefors är det ingen trött pose. Bakom alla överskridanden anas i stället en sällsynt humoristisk tvesyn och en omättlig aptit på livets rörelse. Det gör hennes bok till ett poetiskt lyckopiller. 

LYRIK

EMILIA HASSELQUIST LANGEFORS

Vilket öde för en sökande stråle 

Albert Bonniers, 148 s.

Visa mer

Thomas Götselius är professor i litteraturvetenskap på Stockholms universitet och kritiker i Expressen.