essä

Teologerna har de intellektuella resurserna att gå bortom det platta samtyckestänkandet. Teologistudent Joel Stade efterlyser en förnyelse av sexualmoralen.

Om prästerna vågar har de en fantastisk möjlighet att tala om sårbarhet och ömsesidighet med svenska ungdomar, skriver Joel Stade.
Henrik Holmberg/TT

Varför ligger inte svenska ungdomar med varandra? Till
skillnad från tidigare generationer verkar de måttligt intresserade av
könsumgänge.

Den riksbekanta teologen Ann Heberlein hävdar att samtyckeskravet i lagen har något med saken att göra. ”Inte konstigt att unga
människor har slutat att ligga med varandra, tänkte jag när jag hörde ’samtycke’
nämnas för femtioelfte gången” resonerade hon i SvD i samband med senaste bokmässan.

Heberlein är en av våra viktigaste public intellectuals.
Att hon, som tidigare stött Feministiskt initiativ, tröttnat på samtycke är värt
att notera. Och hon har en poäng. Det är inte enkelt att förena röriga och
ambivalenta skeenden som flirt och förförelse med det formalistiska samtycket.

Idén att självägande och förnuftiga individer sluter ett
kontrakt om  gemensamt sex växer ur en individualistisk människo- och
samhällssyn. Samtycke är en del av en sexualmoral där mellanmänskliga
relationer liknas vid en marknadsrelation. Den är fullt förenlig med både den hårt
koreograferade pornografin och den så kallade manosfärens prestationsideal.

Fakta: Skribenten

Joel Stade, teologistudent och kyrkofullmäktiges ordförande (S) i Farsta församling, Stockholms stift. Han skriver regelbundet krönikor i tidskriften Arbetet.

Ett tänkvärt alternativ till kontraktslogiken kommer från en av Heberleins
kolleger. För drygt trettio år sedan höll den brittiske teologen, och så småningom ärkebiskopen av Canterbury, Rowan Williams anförandet The Body’s grace – Kroppens nåd. Där beskrev han hur viktig ömsesidig sårbarhet är för det sexuella mötet.

Williams inleder med att konstatera att det finns få arenor
i livet som ger bättre möjligheter för oss människor att göra bort sig än sexualakten. De
flesta vuxna har sådana erfarenheter, undanstoppade längst in bland minnen vi
helst vill glömma. Men ska sex bli bra krävs att vi accepterar att träda fram
framför den andre, med risk att bli avvisade och misslyckas.

Rowan Williams höll sitt anförande inför kristna
homosexuella, en grupp som lämnats utanför när kyrkan predikat att den fysiska
kärleken endast hör hemma inom ramen för heterosexualitet och äktenskap. Men Williams
underkänner en lära som legitimerar sex utifrån sådana yttre objektiva kännetecken. Därmed träffar resonemanget
även vår tids kriterium på moraliskt acceptabelt sex: Samtycket.

Även med båda parters uttalade bifall kan sex bli
förtryckande. Ett exempel är köp av sexuella tjänster, där samtycke onekligen
finns. Sexuella möten där en av parterna
inte är rädd att avvisas eller känna sig löjlig – som där tvång eller betalning
är inblandade – är inte ömsesidiga.

För Williams ger erotiken en möjlighet för människan att övas i ömsesidighet och att uppleva hur Gud älskar oss. Kyrkan har ofta varit misstänksam mot kroppen. I sitt brev
till romarna skriver aposteln Paulus att ”Jag vet att det inte bor något gott i
mig, det vill säga i min köttsliga natur.” (Romarbrevet 7:18) 

Kroppens nåd är en titel
som i stället vittnar om en hoppfull bild av sex och kroppslighet. 

Enligt skribenten behöver vi som samhälle hitta tillbaka till kroppens nåd, bortom metaforer om kontrakt.
Fredrik Sandberg/TT

För en straffrättslig reglering av sex och övergrepp är inte ”brist på ömsesidig sårbarhet” en lyckad
utgångspunkt. Samtycke är
förmodligen det bästa juridiska rekvisitet. 

Men moralen är större än lagen. Och
medan en samtyckesbaserad förändring av sexualbrottslagstiftningen tycks ha blivit lyckosam, har
förhoppningen om en motsvarande förnyelse av sexualmoralen kommit på skam.

Sex handlar inte bara om fortplantning, men borde inte heller handla om individuell lyckomaximering. Det Williams föreslår är en väg
vid sidan av den gamla kyrkliga formalismen och samtidens ”allt är
tillåtet”-moral.

Efter sekler av att ha skambelagt all sexualitet utanför det
traditionella äktenskapet kan det ifrågasättas om det är från kyrkan och
teologerna som en förnyelse av sexualmoralen ska komma. Men teologerna har de
intellektuella resurserna att gå bortom det platta samtyckestänkandet. Och
kyrkan har en unik kontaktyta med de unga som ger potential.

År 2024 konfirmerades 27 179
personer, bara i Svenska kyrkan. Det är en  ökning med tio procent från året innan. Här har prästerna en
fantastisk möjlighet att tala om sårbarhet och ömsesidighet med svenska
fjortonåringar. Om de vågar.

Ann Heberlein har fått nej på ansökan att bli prästkandidat. Men i stället för att undervisa konfirmander kanske hon i offentligheten kan predika om sex? 

Som samhälle behöver vi hitta tillbaka till kroppens
nåd, bortom metaforer om kontrakt.