Blöt snö föll över huvudstaden när valårets första partiledardebatt avhölls i Riksdagen. För första gången på kvällstid. ”För att locka tv-tittare”, enligt talman Andreas Norlén.

Över hela landet: gula vädervarningar.

”Det här är Sverige: När det väl krisar på det ena eller andra sättet, då är det den svenska arbetarklassen som får rycka ut och rädda situationen”, skrev Göran Greider häromdagen i Dala-Demokraten.

Och medan Ulf Kristersson stod i plenisalen och påstod att det ljusnar i Sverige satt människor i plogbilar, klättrade på tak, röjde nedfallna träd och försökte ta sig fram på igensnöade vägar.

Karensavdraget blir kvar

Greider igen: ”I slutändan är det kroppskrafter som bär upp tyngden av ett samhälle. Om arbetarna i handeln, servicen, sjukvården eller transportsektorn en dag samfällt skulle stanna hemma – ja, då funnes inget Sverige mer.” 

Man kan inte anklaga partiledarna i de partier som ingår i regeringssamarbetet att vara för upptagna vid den tanken. För vilka besked har vi fått från Åkesson, Kristersson, Mohamsson och Busch inför aftonens debatt?

Ett hundratal personer demonstrerade i december i missnöje med de nya a-kassereglerna som innebär sänkt aktivitetsstöd för närmare hundra tusen arbetslösa.

Karensavdraget ska inte avskaffas. Arbetstiden ska inte sänkas. Välfärdens personal ska inte få fler kollegor. Staten ska inte göra något särskilt för att det byggs järnvägar, hus eller vägar. A-kassan ska försämras. Pensionsåldern ska höjas. Resurserna till det förebyggande arbetsmiljöarbetet ska minska. Och arbetslösheten – massiv, överväldigande – är inget problem. Inte för Tidögänget, i alla fall.

Men för ganska många andra va? En halv miljon människor i det här landet är arbetslösa.  Över 371 000 personer är inskrivna på Arbetsförmedlingen och 155 000 av dem har varit utan arbete i över ett år.

Det finns inga jobb

Det finns jobb, om man anstränger sig är budskapet från gänget som sett till att alla insatser för att arbetslösa ska få jobb – utbildningar, coachning, stödåtgärder – har halverats på tio år.

Färre lediga jobb än tidigare anmäls till Arbetsförmedlingen och varslen ligger forfarande på mycket höga nivåer. Men antalet arbetslösa per ledig tjänst hos Arbetsförmedlingen har nått den högsta nivån på över tio år. Konkurrensen om varje ledigt jobb är bokstavligt talat redan mördande.

Äsch, det löser sig genom sänkta ersättningar, sänkta bidrag, hembesök, krav på att man flyttar, krav på att man söker ännu fler jobb, krav på att man städar en park. Då får man jobb, tro högern.

För att förstå hur tom den här typen av kravretorik är kan man göra ett enkelt tankeexperiment.

Ulf Kristersson lever i en fantasi

I dag är runt 594 000 personer arbetslösa. Samtidigt är ungefär 84 000 lediga jobb är anmälda till Arbetsförmedlingen. Anta, helt orealistiskt, att varje platsannons motsvarar ett riktigt jobb med lön att leva på. Anta att alla jobben faktiskt tillsätts, att varje arbetslös har exakt rätt kompetens och möjlighet att flytta till jobben.

Till och med i den här fantasin kommer hundratusentals människor stå utan jobb.

Så trist att vår regering lever i den där fantasin.

Detta är valårets viktigaste besked från Tidölaget till dem som bär upp samhället:

Vi struntar i er när ni är på jobbet.

Och vi struntar i er när ni blir av med jobbet.