Alla har ett ansvar för att vårdpersonalen blir sjukshare-arrowDela

unsaveSpara

expand-left

helskärm Foto: Lotte Fernvall

Sjukvårdsminister Elisabet Lann (KD) har kallat till krismöte.

De som arbetar i vården, skolan och omsorgen blir nämligen allt sjukare. De senaste fem åren har sjukskrivningarna ökat med 5 procent eller 35 800 personer, visar Försäkringskassan i en ny rapport.

Det är stressen som är den främsta orsaken. Man har så mycket att göra på jobbet att man hamnar i psykisk ohälsa.

Det är framförallt kvinnor, och kvinnor i låglöneyrkena, som drabbas.

Man vittnar om ”samvetsstress” eller ”etisk stress”. Man känner att man inte hinner göra klart sitt jobb. Man ger inte eleven, åldringen eller patienten de där två extra minuterna. Man får skuldkänslor och går ständigt runt med en gnagande oro att man har gjort för lite eller rentav gjort fel.

Det här är bokstavligen livsfarligt, säger Vårdförbundets ordförande Sineva Ribeiro: Om en sjuksköterska har ansvar för fler än sju patienter på en vårdavdelning, ökar dödligheten för de sjuka med 30 procent.

Fysiskt krävande uppgifter och pressade scheman med minutstyrning och delade turer är en viktig förklaring. Men allt kan inte handla om hur arbetet är organiserat, för om man tittar på grafen över sjuktalen, så ser man att den sticker iväg 2010.

Det är inte så konstigt, om man tänker att finanskrisen 2008 betalades genom arbetslöshet och åtstramningar. I Sverige mallar vi oss över att vi klarade finanskrisen bättre än de flesta ”eftersom 1990-talet lärde oss något”, men även här var det de offentliga verksamheterna som fick betala kalaset (precis som på 1990-talet).

Och hushållen, i form av kraftigt försämrade socialförsäkringar.

expand-left

helskärm Foto: Pontus Lundahl/TT

Undersköterskorna – det är den yrkesgrupp som toppar statistiken över de sjukskrivna – har med andra ord drabbats av en dubbel smäll: allt stressigare jobb och allt sämre sjukpenning baserad på en redan orimligt låg lön.

Försäkringskassans rapport visar också att det är svårt att ta sig tillbaka efter en stressrelaterad sjukskrivning. Det är inte heller så konstigt, eftersom arbetsplatsen är sig lik när man kommer tillbaka.

Det är på tiden att vi börjar prata om villkoren för alla som arbetar i våra basyrken.

Jag vet inte hur många upprörda reportage jag har läst genom åren om dem som jobbar i gigekonomin. Hur de sliter hund på sina cyklar och moppar för att leverera paket och mat till människor som sitter beredda att betygsätta dem med sina ”kundvänliga” appar.

Men det är inte bara de anställda på Amazon som kissar i flaskor och bajsar i påsar för att hinna med. Även busschaufförerna i Stockholms kollektivtrafik kan tvingas släppa sitt vatten i en gammal coca cola-flaska, för att tidtabellen inte ska bli helt förryckt och bolaget de kör för ska tvingas böta till Stockholms stad.

Det är Vårdförbundet och Läkarförbundet som är kallade till Elisabet Lanns krismöte om det som på utredningsspråk kallas för ”arbetsmiljöutmaningar”. Gott så, men sjukvårdsministern borde även kila förbi sin kollega Elisabeth Svantesson med en inbjudan. Har hon 175 miljarder till försvaret, så måste hon ha en skvätt till det här.

Sveriges alla skattekverulanter, som undrar varför vården inte funkar och jada jada jada, borde också få en plats runt bordet. Och alla som med en dåres envishet påstår att vinster i vård, skola och omsorg ger bättre kvalitet och ökar effektiviteten.

Tänk stort Elisabet Lann! Du skulle kunna fylla hela nationalarenan i Solna med folk som borde känna ansvar för att den svenska arbetarklassens kvinnor går på fälgarna.