EU:s naturrestaureringsförordning innebär stora åtaganden för Sverige. Det handlar om att stärka biologisk mångfald, återställa ekosystem och förbättra landskapets funktioner.
”Vi måste dra en tydlig gräns”
Sveriges Jordägareförbund tycker att ambitionerna är viktiga. Svenskt jordbruk har både kompetensen och viljan att bidra. Men när Jordbruksverket föreslår att stora delar av genomförandet ska finansieras genom omfördelning av medel från den gemensamma jordbrukspolitiken, CAP, måste vi dra en tydlig gräns. Det är inte acceptabelt att lantbrukets ekonomiska grund försvagas för att finansiera nya statliga miljöåtaganden.
Svenska lantbruksföretag verkar redan under Europas hårdaste kostnadstryck. Samtidigt pressas priserna av en global marknad och av konkurrens från länder med betydligt lägre krav vad det gäller produktionsmetoder.
Därför utgör CAP-stöden en avgörande del av lantbrukets ekonomiska stabilitet. EU:s jordbruksstöd möjliggör investeringar, innovation, generationsskiften och fortsatt matproduktion i hela landet. Att då omdirigera dessa medel till att finansiera genomförandet av naturrestaureringsförordningen är att underminera jordbrukspolitikens kärnuppdrag och hota både produktionen och de företag som bär upp den.
Lantbruket levererar miljöförbättringar varje dag
Det är särskilt viktigt att påminna om att svenskt jordbruk redan levererar omfattande klimat- och miljönyttor – större än vad som ofta framgår i den offentliga debatten. Genom att hålla marker öppna, sköta naturbetesmarker, bevara kulturmiljöer och förvalta vatten- och landskapssystem bidrar lantbruket till en rad ekosystemtjänster. Dessutom är jordbruket, tillsammans med skogsbruket, den enda sektor som genom sin produktion arbetar med fotosyntesen. Det innebär att vi inte bara minskar utsläpp – vi binder aktivt in koldioxid från atmosfären och binder svarta kolatomer i grödor, jordar och biomassa. Ingen annan bransch har denna naturliga kolinlagringsförmåga.
Svenska lantbruksföretag verkar redan under Europas hårdaste kostnadstryck
Denna centrala miljö- och klimatnytta värderas dock inte på ett sätt som motsvarar dess betydelse. Lantbruket levererar miljöförbättringar varje dag, men får sällan betalt för dem. Samtidigt vet vi att sektorn kan leverera ännu mer – mer kolinlagring, mer naturvård, fler vattenvårdsåtgärder och fler restaureringsinsatser. Men det förutsätter att det finns tydliga incitament och rimlig ersättning. Ingen annan samhällssektor förväntas ta på sig nya klimat- och miljöuppdrag utan betalning – det ska inte heller gälla lantbruket.
Därför är det avgörande att genomförandet av naturrestaureringsförordningen finansieras på rätt sätt. Det är inte jordbrukspolitik – det är miljöpolitik. Och miljöpolitik ska finansieras genom statens miljöbudget, inte genom att skära i de ersättningar som ska säkerställa svensk livsmedelsproduktion, konkurrenskraft och ett aktivt brukande av marken.
Ge lantbrukare full ersättning
Svenska lantbruksföretag har generellt låg konkurrenskraft och lönsamhet. Ökad produktion och lönsamma lantbruksföretag är en grundförutsättning för att kunna producera alla de miljö- och klimatnyttor som efterfrågas. Ju mer lönsamt svenskt jordbruk är, desto mer mark och åtgärder kan avsättas till förmån för naturrestaureringens målsättningar.
Om regeringen skulle följa förslagen att använda CAP-medel riskerar Sverige att både förlora produktionsförmåga och försämra sina möjligheter att nå de miljö- och klimatmål som förordningen syftar till.
Sveriges Jordägareförbund uppmanar därför regeringen att tydligt avvisa förslag om att använda CAP-medel för naturrestaureringens genomförande. Nationella miljöambitioner ska betalas av hela samhället och markägare och lantbrukare måste ges full ersättning för de klimat- och miljönyttor som förväntas. Med rätt villkor kan lantbruket bidra mer än någon annan sektor – men det kräver att vi inte tömmer den politik som ska hålla Sverige lantbruk levande och producerande.