Känner ni till begreppet ”Whataboutism”?
Det är ett känt retorikknep som innebär att man bemöter kritik, genom att flytta fokus till brister hos motparten och används när man inte har sakliga svar.

Med det sagt – nej orsaken till det drastiska beslutet att entlediga den ideella Hoppkommittén (HK) i ett medlemsförbund, är inte för att vi inte har varit respektfulla i dialogen som ordförande Sandra Ruuda nu uppger i alla medier.

Vi som grupp (före detta Hoppkommittén, HK) har nämligen aldrig haft ett möte med förbundets ordförande och inte heller någon annan i Förbundsstyrelsen (FS).

Vidare, uppgifterna i media från Sandra Ruuda, att förbundet försökt med medlare och så kallade medlingssamtal som vi skulle tackat nej till, är inget annat än ett påhitt, i syfte att förstärka att vi inte går att samarbeta med. 

Fakta är att vi som grupp (HK) har haft ett (1) möte med ett par ledamöter i Tävlingssektionen (TS), lett av ordförande Gabriella Bragée. Mötet ägde rum den 9 januari och är dokumenterat via inspelning.

Det är inte en ”respektlös” dialog – förvisso ville inte TS besvara frågor om den kritiserade beslutsprocessen, men det ledde ändå fram till ett förslag om en konstruktiv lösning avseende de beslutade begränsade reglerna för barns tävlande under 13 år. En lösning som majoriteten i TS tycktes kunna acceptera därefter – då vi var flera i HK som blev kontaktade av TS-ledamöter efter mötet och att de ville ha vår hjälp med en revidering av det fattade beslutet.

Men, uppenbarligen inget som FS kunde acceptera, det blev tydligen en för stor ”prestigeförlust”. I stället valde FS att ge oss sparken den 12 januari – med hänvisning till att HK inte är ”respektfulla och konstruktiva”.

Det är klassisk ”Whataboutism”. Och det som gör saken än värre – än ett retorikknep i en diskussion – är att därefter sprida missaktning om oss före detta HK-ledamöter i media, senast i rikstäckande SVT Sport (14/1).

Undertonen är att vi är ”oresonliga människor som det måste sättas en gräns för”. Ett minst sagt anmärkningsvärt hanterande i sig, när ett förbund avslutar ett uppdrag för ideella personer som lagt många år på att utveckla svensk ridsport. En fråga i sig, men inte huvudfrågan i dagsläget.

Huvudfrågan är hur beslut fattas av Förbundsstyrelsen och med vilka beslutsprocesser. Vi (f d HK) har varit tydliga med att vi gärna tagit uppdraget och beslutet att analysera och se över barn och ungdomars tävlande. Detta för att säkerställa att de tävlingsformer ridsporten har, är genomlysta med RF:s riktlinjers som stöd, och utifrån vår sports förutsättning. Precis som RF uppmanar – att varje specialförbund gör en självständig, idrottsspecifik analys av vad som utgör elitverksamhet i deras sport.

Vi har varit tydliga med att vi gärna tagit uppdraget och beslutet att analysera och se över barn och ungdomars tävlande.

Det hade varit ett så kallat inriktningsbeslut och i enlighet med förbundets gängse ordning i beslutsfattande (rätt gängse i samhället generellt). Börja med inriktning/vision/mål – utred med analys/konsekvenser – därefter förslag till eventuella åtgärder/aktiviteter/regler som gör att man når visionen/målet. Rätt logiskt.

Men – det är inte det beslutet som har fattats och det är inte heller, en beslutsprocess värd namnet.

Beslutet som har fattats av FS, är nya regler (inte ett inriktningsbeslut), som förbjuder barn under 13 år att tävla i exempelvis rikstäckande serier (som är en stor del av tävlingsutbudet på alla nivåer, både lägre som högre – inte bara stor påverkan för barns tävlande utan även för exempelvis arrangörer och sannolikt flera aktörer i ekosystemet runt ridsporten).

Beslutet är taget – helt utan några som helst analyser, konsekvenser eller annat beslutsunderlag. Det finns inga skriftliga underlag, endast muntliga diskussioner, det vill säga ”tycke och smak” av ett fåtal i förbundet. Vilket är bekräftat till oss i HK på mötet den 9 januari.

Beslutet är taget – helt utan några som helst analyser, konsekvenser eller annat beslutsunderlag.

Beslutsprocessen har skett i en liten, snäv krets (15–20 personer, med TS och FS), där man medvetet hållit sina egna tillsatta expertgrupper (grenkommittéerna) utanför. I ett stort och komplext ärende som man även genomför på rekordtid, cirka sex veckor. Varför kan man undra?

Skäl för beslutet i FS protokoll den 22 oktober 2025. Citat ”nu finns stöd i barnkonventionen, RF:s riktlinjer och framtida relationer för att ta ett steg framåt”. Inget om stöd i en analys eller konsekvensbeskrivning – för den finns inte.

När beslutsprocessen kritiseras (internt och externt) så väljer man att publicera en tidslinje på ridsport.se där man faktiskt, medvetet, far med både osanning och efterkonstruktioner för att rättfärdiga sitt beslut. Bland annat ”hänger man ut” en hel ideell grupp i organisationen – TUFF, och påstår att de varit delaktiga med beslutsunderlag, kartläggningar och rapporter. Vilket är helt osant.

Det är djupt oroväckande. Tror de flesta kan hålla med om att när stora beslut fattas i ett medlemsstyrt förbund, så ska det gå korrekt till – oavsett vad man tycker om beslutets innehåll. Där ett minimikrav är att man gjort en analys, att man inte far med osanning, att det är spårbart och att man är transparent.

I går kväll (14/1) blir det än mer uppseendeväckande, då meddelar Sandra Ruuda i SVT Sport att beslutsunderlagen inte är ”offentliga” i den här frågan. Nej, det förstår vi – för de finns ju inte…

Som om inte det var illa nog, så väljer nuvarande styrelse att inte bara försöka ”sopa allt under mattan” – utan väljer även att fortsätta med ett auktoritärt ledarskap och toppstyrning där alla klassiska moment ingår;

  • Man misskrediterar medlemmar som ifrågasätter beslutsprocessen.
  • Man använder sin makt, retorik och dolda hot för att tysta medlemmar på olika sätt.
  • Man entledigar hela Hoppkommittén från en dag till en annan för de blev för ”besvärliga” och drar sig inte för att misskreditera ledamöterna och sprida det vitt och brett i olika mediekanaler.

Med det agerandet från Förbundsstyrelsen i den här processen, så ställer man sig givetvis frågan – är det här det nya ”normala”, är det så här beslut kommer fattas framåt i tiden?

Är det här det nya ”normala”, är det så här beslut kommer fattas framåt i tiden?

Det är ett mycket destruktivt och riskabelt ledarskap – speciellt mot bakgrund till ridsportens utmaningar framåt.

Alla siffror inom ridsporten pekar kraftig neråt, på alla områden. Cirka 15-25 procent sammantaget de senaste 20 åren och oavsett område; ridskola, föreningar, medlemmar, tävlingsstarter och så vidare. Lägg där till andra hot för ridsporten; ekonomi (för alla inklusive förbundet), hästvälfärdsfrågor, nya regler från Jordbruksverket, föreningar/ridskolors verksamheter och anläggningar som går på knäna osv.

Det är ett läge som man i vilken annan organisation eller företag skulle benämna som kris.

I detta läge väljer nuvarande förbundsstyrelse att ägna sig åt ”symbolpolitiksbeslut” utan några som helst underlag, analyser, konsekvensbeskrivningar och förankring. Helt enkelt totalt bristfällig och toppstyrd beslutsprocess, som man vägrar att bemöta. Med deras ”ledarskap” och hantering av beslutsprocessen, lyckats man dessutom skapa en konflikt i förbundet, med minst sagt en orkanstyrka.

Allt detta, som kommer ta år att reparera och som det nu ska läggas tid på – i stället för att ägna sig åt att försöka lösa de verkliga, viktiga problemen, som handlar om ridsportens överlevnad på lång sikt.

Tyvärr ger även en genomläsning av Förbundsstyrelsens protokoll de senaste tre åren för handen, att mycket handlar om andra ”fluffiga” beslut som säkert är behjärtansvärda, men tar inte sikte på att lösa att ridsportens nedåtgående siffror. Utöver detta, har man däremot gjort ett stort arbete med styrelsens arbetsordning som publicerades i september 2025 – som innebär en än mer centraliserad beslutsordning till Förbundsstyrelsen. Det är också ett tecken i tiden – som borde oroa alla medlemmar om framtiden.

Det är också ett tecken i tiden – som borde oroa alla medlemmar om framtiden.

Avslutningsvis. Vi i före detta Hoppkommittén vill tacka ridsporten för ert förtroende att fått värna och utveckla hoppsporten i Sverige. Det har varit med stor glädje och vi hade gärna fortsatt – då vi alla brinner för ridsporten, oavsett nivå, gammal som ung – såväl hästar som människor.

Vi tror dock för ridsportens överlevnad, att det är dags för ett annat ledarskap framåt. Ett ledarskap som ser styrkan i ett VI. Där medlemmarna, även de oliktänkande, ses som en styrka och inte som en belastning. En ledning som förstår vikten av transparens och inkludering och har förmågan att samla rörelsen med ett gemensamt uppdrag – ”nu vänder vi ridsporten – så här gör vi ridsporten attraktiv igen”.

Före detta Hoppkommittén i Svenska Ridsportförbundet:
Niklas Jonsson
Sara Brink
Björn Johansson
Margareta Bäckström
Emma Rosenqvist
Fredrik Spetz
Helena Persson
Johanna Unghanse

Så arbetar Ridsport

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Ridsport är oberoende och fristående i förhållande till ekonomiska, privata, politiska och andra intressen.