Publicerad 21 jan 2026 kl 14.00Uppdaterad 22 jan kl 15.48
Onsdag 21 januari är det 24 år sedan Fadime Sahindal mördades av sin pappa.
Det krävs en sammanhållen politik mot hedersförtryck som angriper förövare, stärker det straffrättsliga skyddet för offer och motverkar framväxt av parallellsamhällen, skriver Lawen Redar (S).
Lawen Redar (S), integrationspolitisk talesperson.
Foto: Pontus Lundahl/TT NYHETSBYRÅN
Öppna bild i helskärm
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.
DEBATT. På många platser i vårt land hedras Fadime Sahindals kamp mot det hedersrelaterade våldet och förtrycket. Fastän vi har skarpare verktyg, ökat kunskaperna och arbetet mot det hedersrelaterade förtrycket, påminns vi gång på gång om att kampen mot hedersvåld, hedersförtryck och hederskultur i Sverige måste fortsätta.
Hedersrelaterat våld och förtryck är systematiskt och kollektivt, och berövar människor deras grundläggande fri- och rättigheter. Dessvärre vet vi fortfarande för lite – inte för att problemet är litet, utan för att det är dolt.
Nationella utredningar och kartläggningar visar att hundratusentals människor i Sverige lever under hedersnormer. Var tionde ung mellan 15 och 25 år påverkas. 70 000 unga har begränsningar i val av partner. Tusentals flickor lever under hot om könsstympning.
Detta är ett monumentalt misslyckande.
Senast i december månad varnade polisen för att barn som lever i hedersförtryck riskerar att föras bort under ledigheterna. Resorna kan handla om barnäktenskap, tvångsäktenskap, omvändelseförsök eller så kallade uppfostringsresor. År 2024 fick UD in direkta anmälningar på 89 barn som förts ut ur landet, varav 22 gällde risk för barn- eller tvångsäktenskap.
Exakt hur många barn som tvingas bort eller hålls kvar utomlands mot sin vilja vet man inte, men i nästintill alla utsatta områden där jag talar med rektorer och lärare vittnar man om problematiken.
Onsdag 21 januari är det 24 år sedan Fadime Sahindal mördades.
Foto: MAJA SUSLIN / TT NYHETSBYRÅN
Öppna bild i helskärm
Flera civilsamhällesorganisationer, inte minst GAPF, som arbetar med att motverka hedersrelaterat våld och förtryck menar att mörkertalet är stort och att det verkliga antalet personer som tvingas att ingå äktenskap utomlands med största sannolikhet är större än vad som framgår av anmälningsstatistiken.
I juli 2020 infördes ett utreseförbud som ska skydda barn från att föras utomlands i syfte att ingå barnäktenskap eller att könsstympas. Utreseförbudet ingår i lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU. Lagen har dock kritiserats för att inte ha fått tillräckligt stort genomslag. Det är av yttersta vikt att utbildningsinsatserna stärks, att informationen om lagen når ut samt lagen inte enbart avser risk för barnäktenskap eller könsstympning, utan även omfattar annan hedersrelaterad brottslighet.
Jag menar att utreseförbudet måste stärkas ytterligare. Föräldrar som i hederns namn för barn ut ur landet ska mötas av ekonomiska sanktioner och en automatisk prövning enligt LVU. Samhället ska oavsett vad stå upp för barnets frihet.
När Fadime Sahindal talade i riksdagen 2001 under rubriken ”Integration – på vems villkor?” pekade hon ut en obekväm sanning: att segregation och hedersförtryck hänger ihop. Ett samhälle som accepterar parallellsamhällen, låga förväntningar och isolerade bostadsområden tillåter hedersförtrycket.
Därför krävs en sammanhållen politik mot hedersförtryck som angriper förövare, stärker det straffrättsliga skyddet för offer och motverkar framväxt av parallellsamhällen.
Av Lawen Redar (S)
integrationspolitisk talesperson