Yay. Äntligen. Apple har uppdaterat Airtag. Och ändå sitter jag här med samma känsla som när man öppnar en present som visar sig vara… strumpor. Fina strumpor, absolut. Men strumpor.
Missförstå mig rätt. Airtag är fortfarande ett av Apples mest briljanta små vardagstrick. Den där tysta tryggheten i fickan. Vissheten om att nycklarna finns, någonstans, och att “någonstans” går att ringa fram med ett litet pling. Precision Finding är fortfarande magi, och nätverket av Iphones fortfarande kusligt effektivt. Allt fungerar. Allt är välpolerat. Allt är… exakt som förut.
Det här kommer inte som någon chock. 2024 skrev vi om uppgifter som pekade på just de här förändringarna. Ryktena sade ingenting revolutionerande, mer en försiktig putsning av något som redan fungerade. Det tog bara lite längre tid än väntat innan nya Airtag faktiskt landade.
Men Airtag är inne på sitt fjärde levnadsår – förtjänar den inte mer än vad som känns som en lätt dammtorkning? Vi har fortfarande en liten vit hockeypuck utan hål.
Varför, Apple, finns det fortfarande inget inbyggt hål för nyckelringen? Det är nästan performancekonst vid det här laget. Alla använder Airtag till nycklar. Alla behöver ett tillbehör. Alla köper ett fodral, en hållare, en karbinhake, en läderflärp. Det är som om Apple bestämt sig för att Airtag inte ska vara färdig på egen hand. Den ska kompletteras med tillbehör från Apple själva eller från tredjepartstillverkare.
Och batteritiden då? Ett CR2032-batteri som räcker runt ett år var okej 2021. Men idag? När allt annat optimeras till döds? Var är lågströmsmagin, den där Apple-specialen som plötsligt ger två eller tre år utan batteribyte? Eller åtminstone ett laddningsbart alternativ – om vi nu ändå pratar hållbarhet varje gång en keynote drar igång.
Och formfaktorn. Den mest förbisedda elefanten i rummet. Airtag är rund. Plånböcker är platta. De två har aldrig varit vänner. Visst, det finns tredjepartslösningar som pressar ner tekniken i kortformat, men varför ska andra göra jobbet? Apple vet exakt hur en Magsafe-plånbok ser ut. De vet hur tunn teknik kan bli. Ändå finns det ingen Airtag Slim, ingen Wallet-tag, ingen “Airtag mini” för glasögonfodral, fjärrkontroller eller cykellås.
Det känns som en missad chans.
För Airtag är inte ett nischat tillbehör längre. Det är infrastruktur. Det är en del av hur vi rör oss i världen, hur vi tappar bort saker och hittar dem igen. Då borde den också få anpassa sig efter verkligheten.
Så ja, hurra, en uppdaterad Airtag.
Men också: Var det här verkligen allt?
Ibland är det inte de stora visionerna man saknar, utan de uppenbara besluten som aldrig tas. Och just nu känns Airtag som ett perfekt bevis på att Apple ibland är så nöjda med sin första idé att de glömmer fråga vad som faktiskt skulle göra den ännu bättre.