Publicerad 11 aug 2025 kl 06.00
Industrisemestern är över och svenskarna återvänder till sina jobb.
Lovis Bratt Deland romantiserar passerkort, rutiner och kontorsliv.
Ur Mark Gongs kollektion ”I love you but I love me more”. ”En hr-avdelnings mardröm”, skriver Lovis Bratt Deland.
Foto: MARKGONG
Amerikanska komedin ”The office” började sändas 2005.
Foto: KANAL 5
KOMMENTAR. Det har åter blivit dags att lägga livspussel – matlådor, sena avgångar, stress och utdragna möten. Mitt drömliv, det vill säga.
För när resten av Sverige återvänder till jobbet återgår jag till att vara frilans. Det är på många sätt en frihet – det hörs ju på namnet – att välja sina arbetsmiljöer och tider. Men vad är frihet mot en grå heltäckningsmatta? Allt jag vill är att klä mig i pennkjol och skvallra vid kaffeautomaten. Skriva ut ett papper.
Och jag är inte ensam.
Generation z, du vet generationen som inte vill jobba men ändå har som största mål i livet att tjäna pengar, har hittat en ny livsstil att fetischera. Nämligen Corporate core, eller Office siren som det kommit att kallas i modevärlden.
De senaste säsongerna har varje designer haft sin tappning på arbetsuniformen. Eller avsaknaden av den. En uppmärksammad visning är Mark Gongs vår- och sommarkollektion inför 2024, där halvnakna modeller stylades med kaffemuggar och passerkort. Varje hr-avdelnings mardröm.
Även Kim Kardashian och hennes underklädesmärke Skims hoppade på trenden när man lanserade en behå med styva bröstvårtor. I reklamfilmen syns Kardashian själv iklädd smala glasögon framför en dator som för tankarna till en Commodore 64. Sedan lägger hon sig över skrivbordet och sliter av sig tröjan.
https://www.instagram.com/reel/CzElRVNpmsM/?utm_source=ig_web_copy_link?hidecaption=true
Och lite så verkar gen z ha inbillat sig att kontorslivet ser ut – mycket sexigare än i verkligheten, alltså. Alla vet att det bästa sättet att göra någon besatt av en är att spela svår. Och det är precis vad arbetsmarknaden gjort mot oss.
Ständigt utlöpande kontrakt, giganställningar och distansjobb – vi faller offer för vad filosofen Franco Berardi kallade prekärt arbete. I en kroniskt otrygg tillvaro blir knegande ett privilegium. Ett resonemang ekonomen Guy Standing populariserat med boken ”Prekariatet. Den nya farliga klassen” om den flexibla samhällsklassen som vuxit fram ur senkapitalismen.
Ungas besatthet av kontorsliv kan kopplas till den konservativa våg som sköljer över USA, menar Alaina Demopoulos i en text i The Guardian. I krisande ekonomi blir den propra, stundtals bakåtsträvande utstyrseln ett sätt att återfå kontroll. Och vad är tryggare än hur våra föräldrar klädde sig när vi var små?
Jämte korttidskontraktet känns den fasta anställningen, och vardagslunket som kommer med den, som en drömtillvaro.
Det är knappast en slump att de som romantiserar häftapparater och gem aldrig levt ett riktigt nio till fem-liv. Vi har sett ”Secretary”, ”The wolf of Wall street”, ”Mad men” eller någon av de många andra filmer och tv-serier som utspelar sig på arbetsplatsen utan att skildra det jobbiga med att jobba.
Men jämte korttidskontraktet känns den fasta anställningen, och vardagslunket som kommer med den, som en drömtillvaro. ”Jag tror inte att det finns så många småtjejer som drömmer om att bli receptionister”, säger den älskvärda Pam Beesly, spelad av Jenna Fischer, i den amerikanska upplagan av ”The office”.
Hon skulle bara veta.
Lovis Bratt Deland är vikarierande kulturredaktör.