En efter en föll till marken.
20. 30.
– Fler?
– Kanske.
Arash såg sina landsmän skjutas ihjäl.
Nu lever han för dagen då de överlevande blir fria.
Svensk-iraniern Arash bevittnade morden
”Arash” lyckades till sist ta sig ut från Iran och hem till Sverige.
Foto: LISA MATTISSON
Öppna bild i helskärmARTIKELN I KORTHET
Demonstrationerna mot regimen i Iran möttes av våld. Tiotusentals tros ha mördats.
Svensk-iraniern Arash bevittnade morden och utsattes själv för en tårgasattack.
Irans folk vågar inte längre protestera, men desperationen kvarstår. Om USA anfaller tror Arash att regimen faller.
Visa mer
En berättelse om död skär genom lugnet i gallerian i en Stockholmsförort. Som en falsk ton. Här inne, bland överdimensionerade kaffemuggar och halvtomma butiker, stängs bruset från en brinnande omvärld vanligtvis ute, Men i Arashs telefon rullar en video från en annan verklighet.
Den är ett par veckor gammal och filmad av honom själv i Yazd, en av världens äldsta städer, högt belägen i mitten av Iran. I mörkret hörs sånger om frihet och slagord mot regimen. En byggnad står i brand. Några sekunder senare dränks hoppet i blod.
”Arash” fångade kaoset med sin kamera.
Foto: Privat
Öppna bild i helskärm
Jag såg 20 eller 30 människor dö framför mig
Av säkerhetsskäl skriver vi inte Arashs riktiga namn. Han blev vittne till den iranska regimens massmord och har anhöriga kvar i landet.
– Jag var en bit från frontlinjen av protesterna när de började skjuta med AK47:or. Jag såg 20 eller 30 människor dö framför mig, berättar han.
Arash är en ung ingenjör, svensk och iranier – mest svensk. Här har han utbildat sig, fått jobb. I Sverige halveras inte hans besparingar över en natt på grund av hyperinflation. Här känner han sig inte rädd vid åsynen av en polis.
Mammas hår var för dåligt täckt
Men på gatorna i Yazd brann det persiska i honom. Stoltheten över att vara en av dem som krävde förändring.
– Jag minns när jag var liten och min mor blev tillrättavisad för att hon dolt håret för dåligt under sin hijab. Nu såg jag kvinnor, unga och gamla, gå på gatorna med håret fritt, säger han.
– Sex eller sju av tio på gatorna var kvinnor.
”Arash” drömmer mardrömmar om det han upplevde i Iran.
Foto: LISA MATTISSON
Öppna bild i helskärm
Redan före skottlossningen hade han sett männen från revolutionsgardet. De höll sig i periferin, övervakade utan att ingripa. Pickup-bilar körde längs gatorna med kulsprutor på flaken.
– IS-stil.
I flera dagar verkade protesterna kunna fortgå. En illusion av att folkets vilja och krav på förändring tolererades av landets islamistiska regim. För första gången sedan revolutionen 1979.
Sprang för sitt liv
Samtidigt hörde Arash varnande röster: Lita inte på okända personer i närheten. Du kan kartläggas för att fängslas senare.
Samtidigt präglades protesterna av mer hopp än oro.
Jag kommer aldrig glömma ljudet av smällarna
– Allt förändrades på ett ögonblick. De måste ha fått en gemensam order om att öppna eld. Jag kommer aldrig glömma ljudet av smällarna eller synen av människor som föll ihop.
Det har bara gått dagar sedan Arash kom hem från Iran.
Foto: LISA MATTISSON
Öppna bild i helskärm
Vad gör man i en sådan stund?
– Man springer för sitt liv. Man försöker ta sig bort, vart som helst.
Några timmar senare återvände han ut på gatorna för att få en bättre bild av situationen.
Annons
– Då kom de på motorcyklar och sköt tårgas mot oss. En ampull landade precis intill mig. Det var som en blackout – omöjligt att andas, jag blev helt förblindad.
Mörda så många som möjligt
Ingen vet hur många som dödades när revolutionsgardet väl öppnade eld i iranska städer.
Regimen hävdar drygt 3 000, men inget tyder på att det stämmer. Senaste uppgifterna, publicerade i Time, talar om 30 000. Arash tror att siffran är ännu högre.
– Jag såg själv med vilket våld de attackerade helt oskyldiga människor, sitt eget folk. De ville mörda så många som möjligt.
USA:s hangarfartyg USS Abraham Lincoln är nu i vattnen utanför Iran.
Foto: SEAMAN DANIEL KIMMELMAN /AP/TT NYHETSBYRÅN
Öppna bild i helskärm
USA:s hangarfartyg USS Abraham Lincoln ligger nu i anfallsläge. Flygvapnet genomför omfattande övningar i det amerikanska centralkommandots operationsområde, där Iran ingår.
Enligt Trump är ”armadan redo och kapabel att snabbt slutföra uppdraget, snabbt och med våld, om så krävs”.
Alla som sprang ut blev skjutna
Men redan den 13 januari uppmanade presidenten Irans folk att fortsätta demonstrera med orden ”hjälp är på väg.”
– Men ingen hjälp fanns när den behövdes. Jag åkte till staden Rasht, där revolutionsgardet hade satt eld på basaren. Alla som sprang ut blev skjutna, säger Arash.
Trots inställda internationella flyg lyckades han till sist ta sig ut. På Teherans flygplats möttes han av tusentals människor som ville lämna landet.
Arash är ung ingenjör, svensk och iranier – mest svensk. Här har han utbildat sig och fått jobb.
Foto: LISA MATTISSON
Öppna bild i helskärm
Väl hemma lever han med minnesbilderna. Morden hemsöker honom, och han kan inte sova utan sömntabletter.
– Jag hoppas att terapi kan hjälpa mig tillbaka. Alla mina vänner känner någon som har dödats.
Samtidigt utesluter han inte att resa tillbaka till Iran. Det extrema våldet ser han som ytterligare ett tecken på att regimen är desperat – en slags dödsryckning.
Kopplar upp sig i hemlighet
Flera anhöriga och vänner har skaffat Starlink och kan koppla upp sig i hemlighet mot internet även när regimen stänger ner nätet.
– Jag har direktkontakt nu, de kan inte förhindra att det som sker läcker ut.
Missnöjet hos folket vilar på årtionden av politiskt och religiöst förtryck, samtidigt som landets ekonomi är i botten.
Irans högste religiösa ledare Ayatollah Ali Khamenei tros ha beordrat morden.
Foto: /AP/TT NYHETSBYRÅN
Öppna bild i helskärmPengar utan värde
Sedan 2020 har den iranska rialen tappat nästan 800 procent av sitt värde, och raset fortsätter under trycket av omvärldens sanktioner. En dollar kostar nu cirka 1,5 miljoner rial. Samtidigt lever en överklass – nära knuten till regimen – fortsatt gott.
– Vanliga människor har sett sina besparingar förvandlas till ingenting. En helt ny våg av fattigdom sprider sig i landet. Många har inte råd med näringsrik mat. Det är verklig desperation.
Hur ser Irans folk på en amerikansk attack?
– I det här läget tror jag att de flesta skulle välkomna det. Alla inser att hjälp utifrån behövs. Om det inte sker, tror jag inte att folket vågar sig ut i nya demonstrationer.