Nyligen efterlyste Elin Wernquist, generalsekreterare för Barnrättsbyrån, politiska åtgärder för att få stopp på våldsamma tvångsåtgärder på svenska Sis-hem (Statens institutionsstyrelses ungdomshem) i ett debattinlägg.
Slutsatserna i en ny sammanställning av internationell forskning från SBU, Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, visar att det bör vara fullt möjligt att minska tvångsanvändning mot barn och unga i vården, om personal ges de verktyg och resurser som de behöver.
SBU har här utvärderat interventioner för att förebygga och minska tvångsåtgärder inom psykiatrisk vård och institutionsvård av barn och unga.
Behövs beslut av ledningen
Av resultaten vet vi att det finns vetenskapligt stöd för interventioner som kan förebygga och minska användningen av avskiljning, fasthållning eller fastspänning vid akuta situationer i både psykiatrisk vård och institutionsvård av barn och unga. Dessa metoder och arbetssätt kan även leda till kortare vårdtid och färre självskador.
De metoder som både minskar tvångsåtgärder mest och som upplevs hjälpsamma av personal och unga bygger på utbildning, handledning, ökad bemanning och alternativa behandlingsmetoder. Därtill behövs stöd till personal att utveckla förhållningssätt till barnen som bygger på dialog och delaktighet.
Risken ökar när personal saknar resurser eller förmåga att skapa trygghet, delaktighet och känslan av att bli sedd.
Gemensamt för metoderna är att de syftar till att skapa en vårdmiljö som präglas av samarbete och stödjande relationer. Och vägen dit går genom förändrad organisatorisk kultur och ökad kunskap hos personalen och ledningen.
För ett framgångsrikt arbete med att minska användningen av tvångsåtgärder behövs beslut av ledningen om att tvångsanvändningen ska minska. Personalen bör utbildas i trauma och ges verktyg för att förändra sina kommunikationsstrategier.
Bemötandet är avgörande
Barn och unga behöver också få stöd i att hantera svåra känslor och chans att delta i planering av sin behandling, säkerhetsplaner och problemlösning.
Om tvångsåtgärder används beror i hög grad på hur vårdpersonal bemöter barn och unga. Risken ökar när personal saknar resurser eller förmåga att skapa trygghet, delaktighet och känslan av att bli sedd.
Användningen av tvångsåtgärder är på flera sätt en kontroversiell fråga, då den innebär en konflikt mellan individens rätt till självbestämmande och samhällets ansvar att skydda och vårda de som bedöms inte kunna ta hand om sig själva.
Kunskapen finns
Det finns alltså många utmaningar och de insatser som fungerar kräver ett intensivt och målinriktat arbete. Men forskningen visar att det går att förebygga och minska tvångsåtgärderna inom vården.
Det vetenskapliga underlaget i SBU:s sammanställning var totalt 36 studier som var genomförda i USA, Kanada, Australien och Europa.