Publicerad 27 aug 2025 kl 17.00
En diskussion om behovet av olika kompetenser i en myndighet är viktig.
Däremot är det nog få i ansvarig ställning som tror att det gamla SMI, med sin smala profil, skulle haft förutsättningar att ta sig an pandemin på det sätt som nu gjordes, skriver Johan Carlson.
Den 1 januari 2014 bildade Smittskyddsinstitutet och Statens folkhälsoinstitut Folkhälsomyndigheten.
Foto: Trons / TT
Öppna bild i helskärm
Johan Carlson, generaldirektör vid Smittskyddsinstitutet 2009-2013 och Folkhälsomyndigheten 2014-2021.
Foto: Stefan Jerrevång/TT
Öppna bild i helskärm
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.
REPLIK. Debattörerna förordar att staten bör ”återskapa en smittskyddsmyndighet värd namnet, i stort sett i den form Smittskyddsinstitutet (SMI) hade….”. Tyvärr tycks de inte känna till de faktiska förhållandena vilket är något förvånande.
SMI hade en rad viktiga uppdrag, men ansvaret för det nationella smittskyddet låg aldrig där. Det var Socialstyrelsen som hade regeringens uppdrag att leda och utveckla smittskyddet. Först den 1 juli 2015 fick Sverige en samlad smittskyddsmyndighet när ansvaret överfördes på Folkhälsomyndigheten.
Inte heller när det gäller professorerna träffar man rätt. Överföring av forskning till Karolinska institutet (KI) ägde rum redan 2010 och var inte kopplad till bildandet av Folkhälsomyndigheten många år senare.
Min roll i skeendet var också blygsam. Bakgrunden var ett missnöje med SMI som växt sig allt starkare ute i landstingen. En statlig utredning konstaterade att forskningen som bedrevs ofta var av tveksam relevans för det operativa smittskyddet och regering och riksdag – inte jag – beslöt därför om överföringen till KI.
Viktig diskussion
Som nytillträdd generaldirektör erbjöd jag tre av de fem professorerna som berördes att stanna vid SMI i olika chefspositioner och två tackade ja till detta.
Resultatet av reformen 2010 blev i huvudsak positivt. SMI fick ekonomiska möjligheter att förstärka sin kompetens inom en rad eftersatta områden som epidemiologi och biostatistik, kommunikation och juridik och verksamheten stärktes ytterligare när Folkhälsomyndigheten tillkom 2014.
En diskussion om behovet av olika kompetenser i en myndighet är viktig. Däremot är det nog få i ansvarig ställning som tror att det gamla SMI, med sin smala profil, skulle haft förutsättningar att ta sig an pandemin på det sätt som nu gjordes.
Den som vill fördjupa sig i arbetet vid en spännande myndighet före, under och efter pandemin rekommenderas min bok som utkommer i vår på Volante förlag. Jag tror att debattörerna också skulle ha nytta av läsningen.
Av Johan Carlson
generaldirektör vid Smittskyddsinstitutet 2009-2013 och Folkhälsomyndigheten 2014-2021
DEBATTARTIKELN: Felet med FHM fanns redan på Tegnells tid