Det är skillnad på bedömningar och bedömningar.

Det är skillnad på hockey och hockey.

Det är skillnad på SHL och NHL.

Häng med.

Luleås Frederic Allard blir avstängd i två matcher för den här situationen på torsdagskvällen där Malmös Joona Ikonen kom in lågt.

Jag blev förvånad när jag såg att det blev matchstraff, ledsen när jag såg att det hela anmäldes – och direkt bedrövad av domen. Vad i herrans namn ska Allard göra? Hur ska han tänka? ”Oj, här kommer en lite låg spelare in mot vårt mål, jag flyttar på mig”?

Allard trycker inte upp arm/ambåge för att utnyttja Ikonens sårbara position, han kommer inte in med massiv kraft, han stänger i princip bara vägen, gör det han måste göra som back i det läget.

Träffar Allard huvudet på Ikonen? Ja, säkert.

Är det automatiskt utvisning då? Nej, inte alls. Det finns absolut regelstöd för att fria när motståndaren är låg, när tacklingen är korrekt utförd, utan uppåtgående rörelse arm/armbåge. Detta är mycket viktigt att minnas.

Här tycker jag svensk hockey blivit bättre, mer ansvar utkrävs av spelare med puck/på väg att få puck. Men i fallet Allard/Ikonen – ett steg tillbaka.

Jämför detta med Josh Manson, Colorado, vs Kaiden Guhle, Montreal, i natt. Det blev inte ens utvisning. Ser ni hela klippet, även sista reprisen, så förstår ni varför.  

Guhle är låg, sträcker fram klubban, Manson tacklar – men armen åker upp efter tacklingen. Domarna videokollade, tog ner från en femma till inget alls.

Hur tror ni det hade gått i SHL?   

***

Almen Bibic är för övrigt en klok karl.