Att Sveriges kommuner går på knäna är inget nytt. Inflation, energikostnader och ett växande behov av fungerande välfärd slår hårt när statsbidragen släpar efter och de riktade stöden sinar. Det är dyrt att driva äldreomsorg, får vi höra. Särskilt när staten också ska bygga nya fängelser, lajva stormakt i Nato och sänka skatter. Helst samtidigt.
Som så ofta är det våra äldre som får betala priset.
En stor granskning från Ekot visar att minst 30 kommuner har dragit ned på livsmedel inom äldreomsorgen. Därmed har man lämnat äldreboenden utan Bregott, lax, smaksatt yoghurt och annan överdådig lyx. För den som sitter i ett kommunhus med subventionerad representationslunch kan det tyckas vara småsaker. För den som bor på ett äldreboende kan det vara skillnaden mellan livsglädje och resignation.
Forskare varnar nu för att undernäringen bland äldre riskerar att öka när maten försämras. Undernäring är redan ett utbrett problem, men i den kommunala Excelkalkylen verkar det gå att lösa genom att helt enkelt stryka ännu några rätter från menyn. På äldreboendet Trädgården i Arboga har söndagssteken försvunnit – och därmed också en av veckans få höjdpunkter. “Vi har inte så mycket annat att se fram emot”, säger 84-åriga Rut Bark till P4 Västmanland.
I Vadstena beskriver 92-åriga Barbro maten som ”en torr läderbit”. En hemsk men träffande metafor för den kommunala besparingspolitiken: seg, livlös och svår att svälja.
En perfekt rundgång i välfärdens ständiga nedmontering.
Och nej, det handlar inte om några olyckliga undantag. Endast sex av tio kommuner lever upp till Livsmedelsverkets riktlinjer om minst sex måltider per dag. Små, näringsrika måltider är livsavgörande för sköra äldre med nedsatt aptit, konstaterar myndigheten. Ändå tycks det mer ”kostnadseffektivt” att låta människor bli deprimerade, sjuka och undernärda – för att sedan belasta sjukvården i nästa led. En perfekt rundgång i välfärdens ständiga nedmontering.
När kritiken kommer duckar ansvariga kommunpolitiker, som Rahaf Ramdo (KD), och hänvisar till kommunlagen, budgetdisciplin och ”åtgärder som inte alla tycker om”. Det är sant att alla politiska beslut har konsekvenser. Men det är också ett politiskt val vem som ska bära dem.
Det är lätt att prioritera bort dem som inte längre kan skrika högst.
Problemen stannar heller inte vid tallriken. Socialstyrelsens senaste genomlysning av äldreomsorgen visar hur missnöjet bland anhöriga breder ut sig, både i hemtjänsten och på äldreboendena. Färre upplever att omsorgen fungerar, färre känner förtroende, och allt fler vittnar om hur de äldre tappar möjligheten att påverka sina egna liv. Men det handlar såklart inte om att personalen plötsligt blivit kallare. Tvärtom får bemötandet fortsatt höga betyg. Problemet är att personalens tid inte räcker till.
Kanske finns en del av förklaringen i väljarnas ointresse. I Novus senaste mätning från november 2025 hamnar äldreomsorgen först på sjunde plats över väljarnas tio viktigaste politiska frågor. Det är lätt att prioritera bort dem som inte längre kan skrika högst.
Hur vi som samhälle behandlar våra äldre är ett kvitto på vilket samhälle vi är. När söndagssteken försvinner, när undernäring accepteras och när torra läderbitar serveras samtidigt som miljarder rullar till nya fängelser och skattesänkningar handlar det om politiska val och uppsåtliga prioriteringar. Förr eller senare blir vi alla gamla. Frågan är bara vad som finns kvar på tallriken då.