Mitt i natten ringer polisen. Tessans 16-årige son Melvin har varit efterlyst i två dygn. Nu har han hittats gående längs en obelyst riksväg i Halland.
När hon hämtar honom på polisstationen är han trött och skamsen. Mobiltelefonen är borta, strumporna blodiga.
Melvin har aldrig haft några riktiga vänner, han sitter oftast ensam på sitt rum. Därför blev Tessan glad när han sa att han skulle till en kompis.
Nu märker hon att något inte stämmer. I bilen på väg hem från polisstationen kommer han med dåliga ursäkter. Sedan säger han att han har varit i Köpenhamn – trots att han tidigare knappt varit utomlands och aldrig rest själv.
Melvin har adhd med trotssyndrom. Han har ett talfel sedan han var liten och har haft anpassad skolgång. Barnpsykiatrin säger att han behöver stöd av en vuxen i vardagliga aktiviteter – ”väsentligt mer än andra jämnåriga”.
Därför tycker hans mamma att det låter helt osannolikt när han till slut säger rakt ut vad som fått honom att ge sig av.
– Han sa att han fått en pistol i handen för att skjuta ihjäl folk.
Tessan minns dagen då hennes 16-årige son berättade det helt osannolika. – Han sa att han fått en pistol i handen för att skjuta ihjäl folk.
Foto: Anders Hansson
Våren 2024 inleds en våldsvåg i Danmark. En gängkonflikt leder till skjutningar och sprängdåd. Snart upptäcker polisen ett förbryllande mönster. Det är inga gängmedlemmar som grips – utan unga svenskar, ofta utan tidigare koppling till kriminalitet.
– Vad fan är det som händer?
Torben Svarrer, enhetschef vid National enhed for Særlig Kriminalitet, minns hur han och poliskollegorna reagerade.
Danmarks historik av brutala gängkrig är lång, att springpojkar används är inget nytt. Men att låta utomstående ungdomar ta på sig rena morduppdrag har polisen inte sett förut.
– Snart insåg vi att det handlade om en ny affärsmodell. Det låter cyniskt, men de som är på toppen ser bara vinsten. De skiter fullständigt i människorna som ska utföra våldet, säger Torben Svarrer.
Enligt honom kopieras ”affärsmodellen” från Sverige. Där har den vuxit fram i konflikten inom Foxtrot där minderåriga rekryterats via krypterade appar mot löfte om snabba pengar.
Polischefen Torben Svarrers bild är att de svenska ungdomarna varit lättlurade, eller velat ha någon att se upp till och bli en del av en gemenskap. – Många har inte haft några större framgångar i skolan, de är naiva och förstår inte konsekvenserna.
Foto: Daniel Nilsson
Frågan blir utrikespolitiskt sprängstoff. Den danske justitieministern talar om ”svenska barnsoldater” och kräver att Sverige ska stoppa våldsvågen. Dansk polis går upp i stabsläge. Samtidigt fortsätter de unga kontraktsmördarna att resa över Öresund.
Melvin berättar för sin mamma att han lockats till Danmark för att mörda mot betalning.
I två dygn rör han sig i Köpenhamns förorter på elsparkcykel, letar efter de tilltänkta offren. En gång är han nära – men vapnet klickar. De som har försökt få honom att skjuta har tagit hans pass och mobil. Nu är han på rymmen från dem.
– Vi måste åka till polisen, säger Tessan.
Så långt kommer de aldrig.
Ett par timmar senare knackar två poliser på dörren:
– Det här är allvarligare än vi trodde.
Dansk polis begär att Melvin utlämnas. Den svenske försvarsadvokaten protesterar. Melvins befinner sig mognadsmässigt på en tioårings nivå. Han behöver vara nära sin familj, argumenterar advokaten.
Men rätten går på polisens linje. För andra gången samma sommar reser 16-åringen till Danmark – nu för att häktas.
Samtidigt uppmanas Tessan att gå under jorden. Hot mot familjen sprids på Tiktok.
– Melvin sa att han ville hjälpa mig. Han ville vara snäll, men så blev det fel.
Tessan är på plats vid Retten i Frederiksberg när rättegången mot sonen Melvin inleds. – Melvin sa att han ville hjälpa mig. Han ville vara snäll, men så fel det blev blev.
Foto: Anders Hansson
Tessan har haft svårt att få jobb och är skuldsatt. Sonen med sina diagnoser blev ett lätt byte för de kriminella nätverken, menar hon.
– Han är väldigt lättmanipulerad. Han förstår inte när något är farligt.
Melvin har funnits på socialtjänstens radar länge – liksom många av de andra svenska tonåringar som rekryterats till våldsuppdrag i Danmark.
Under det senaste året har vi kartlagt ett tjugotal av dem. Vi har varit på rättegångar, talat med försvarsadvokater och upprivna föräldrar, och följt spåren tillbaka till skolor, familjer och hvb-hem.
Mönstret är tydligt: Ofta problematisk skolgång, ofta missbruk eller psykisk ohälsa i familjen. Många ungdomar har neuropsykiatriska diagnoser. Flera har omhändertagits enligt LVU.
Vissa har utländsk bakgrund, men en stor del är etniska svenskar. Det är tydligt att mordbeställarna anser att det minskar risken att upptäckas av polisen.
I vissa familjer är föräldrarna kriminellt belastade. I andra har desperata mammor och pappor slagit larm i åratal – ofta utan att få gehör.
Och så finns de som bryter mot den gängse bilden.
Tonåringar från medelklassfamiljer med god ekonomi och trygga miljöer.
”Du förstår att jag kommer att vara död när du kommer ut?”
Martin brukar säga så till sin son Hugo. De delar galghumorn. Men bortom skämten är han rädd att det faktiskt ska bli så att sonen, som låstes in när han var 16 år, ska sitta i fängelse resten av sitt liv.
När Hugo greps var han okänd för polis och fältarbetare. Runt honom fanns en engagerad familj, stabil ekonomi, skola och fritidsintressen.
Enligt dansk polis har mellan 30 och 50 svenska ungdomar gripits, dömts eller förhindrats från att begå grova brott sedan våldsvågen bröt ut våren 2024.
Foto: Anders Hansson
– Jag brukar säga att vi bor i ett segregerat område. Alla är vita, säger Martin.
Ingen visste att Hugo hade dragits in i ett kriminellt nätverk.
– Han har levt ett dubbelliv. Ett liv med oss och ett liv med ett nätverk som tog in honom. Han tyckte att det var spännande i början, blev sedd och gjorde lite smågrejer.
Efteråt får Martin veta att sonen instruerats i att dölja saker för föräldrarna, att inte ta med saker hem.
Hugo börjar skolka, tjatar om dyra märkeskläder. Martin känner att något pågår, men kan inte sätta fingret på vad.
– Sedan eskalerade det. Och det eskalerade jättesnabbt på slutet.
Ett drygt halvår innan gripandet orosanmäler han Hugo till socialtjänsten.
– Då kände jag att han hade blivit indragen i kriminella kretsar.
Trots den insikten är han inte beredd på samtalet om att sonen gripits i Danmark.
Bara veckor innan allt rasar reser familjen utomlands. Det är en fin semester, inte ens småtjafsigt som det kan vara med tonåringar. Tanken slår Martin – kan de stanna för att hålla Hugo borta från problemen? I efterhand tror han att det hade hjälpt att flytta sonen från hemstaden under en längre tid.
Socialtjänsten agerade för sent, tycker han. ”Saft och bullar”, kallar Martin insatsen där en privat aktör anlitades för samtalsstöd.
– Man pratar inte om krav utan gullar med honom.
Nu är det slut på utlandsresorna – utöver dem som Martin gör till Danmark för att besöka sin son i fängelset. Hugo har erkänt flera allvarliga brott. Han har sagt att han kände sig pressad av uppdragsgivarna, som hotade att ge sig på hans familj.
Den 13 augusti 2024 grips en svensk medborgare i Brønshøj utanför Köpenhamn. Han har två handgranater på sig och döms senare till ett långt fängelsestraff för mordförsök.
Foto: Steven Knap/TT
Martin säger att gärningarna som sonen åtalats för är fruktansvärda.
– Jag tror någonstans att den inre kompassen fungerade men att han inte hade något val. Så tror jag, utan att alls försvara det han har gjort.
Han har uppmanat Hugo att använda tiden i fängelse till att studera. Kanske till åklagare eller kriminolog? Det skulle han klara, tror Martin. Han ger sonen böcker. Senast tegelstenen ”Shantaram” om en man som vänder sitt liv efter en fängelsevistelse.
Hugo har skrivit till sina föräldrar att han ångrar sig och önskar att han lyssnat mer på dem. Martins röst tjocknar när han berättar om brevet. Han ångrar också saker. Att han inte ifrågasatte mer och lyckades upptäcka sonens dubbelliv.
– Jag kan bara inte sätta ord på hur jag skulle ha gjort. Inte just nu i alla fall.
Hösten 2025 avlöser rättegångarna varandra.
De åtalade svenskarna beskriver hur de hotats, pressats och dragits in i grovt våld. Chattar visar hur uppdragsgivarna styrt.
Totalt har mellan 30 och 50 svenska ungdomar gripits, dömts eller förhindrats från att begå grova brott sedan våldsvågen bröt ut, enligt dansk polis.
Polischefen Torben Svarrers bild är att de varit lättlurade, eller velat ha någon att se upp till och bli en del av en gemenskap.
– Många har inte haft några större framgångar i skolan, de är naiva och förstår inte konsekvenserna. När de tackar ja till ett uppdrag får de hjälp hela vägen ända tills det händer. Sedan stannar det. Ofta vet de inte ens hur de ska ta sig från brottsplatsen.
Polischefen Torben Svarrer beskriver de svenska ungdomarna som offer och gärningsmän på samma gång. – Men icke desto mindre finns det en gräns för när du går från offer till att bli gärningsman. Och det är i det ögonblick du tar en pistol i din hand.
Foto: Daniel Nilsson
Enligt Svarrer tyder mycket på att rekryteringsbasen är större i Sverige än i Danmark. Han tror att skillnaden delvis förklaras av Danmarks tidiga och omfattande sociala insatser.
Han beskriver ungdomarna som offer och gärningsmän på samma gång.
– Men icke desto mindre finns det en gräns för när du går från offer till att bli gärningsman. Och det är i det ögonblick du tar en pistol i din hand.
”Ok broder kan du skjuta någon i ansiktet?” undrar beställaren.
”Jappare sökes” lyder annonsen i appen Telegram. 16-årige Elias går i nian och är på ett hvb-hem i norra Sverige när han svarar.
Personen som söker hyrmördare skickar en tågbiljett. Elias rymmer. På tåget mot Köpenhamn skriver han till sin mamma Sara att han ska skaffa pengar till henne. Hon har fått cancer. Han vill hjälpa.
”Gubben, jag behöver bara dig”, svarar hon.
Uppdragsgivaren dyker aldrig upp på centralstationen i Köpenhamn. Under tiden har Sara slagit larm och Elias grips av dansk polis som fått hans signalement. Han blir den första svensken i våldsvågen som döms i hovrätten – även om han aldrig hade något vapen eller visste vem måltavlan var.
– De ville statuera exempel för att han var först. Till skillnad från andra gjorde han aldrig någonting, säger Sara när hon är i Köpenhamn på rättegången.
Elias mamma Sara bor på en ort i norra Sverige, men har tagit sig hela vägen till Köpenhamn för att närvara under rättegången.
Foto: Anders Hansson
Hon är själv dömd för brott och har tagit sig ur ett missbruk. Elias är diagnostiserad med adhd och trotssyndrom. Skoltiden var problemkantad.
Sara lyckades inte vända sonens utveckling och bad socialtjänsten att placera honom på ett boende. Nu ångrar hon det.
– Han var faktiskt i deras vårdnad när han rymde.
När hovrätten meddelar att straffet på fem och ett halvt års fängelse och livstids utvisning står fast visar Elias, klädd i vit träningsoverall, inga känslor. Tolken behöver inte förklara vad domen innebär.
Pojken från Västerbotten, som aldrig tidigare varit utomlands, pratar numera danska.
Samma vecka i en annan domstol i Köpenhamn.
Tessan fick köra tidigt hemifrån Halland för att hinna till sista rättegångsdagen. Melvins morföräldrar och morbror är också med.
Melvin är yngst av de sex åtalade. Han ser yrvaken ut när han leds in i handbojor bakom skottsäkert glas i domstolens säkerhetssal.
Längs väggarna står beväpnade poliser. Tessan biter på naglarna. Runt halsen bär hon en silvrig ängel som hon haft sedan Melvins hjärtstopp som spädbarn.
– Han har blivit så lång och smal, viskar hans mormor.
Det är första gången hon ser sitt barnbarn på ett och ett halvt år.
Tessan menar att sonen, med sina diagnoser, blev ett lätt byte för de kriminella nätverken. – Han är väldigt lättmanipulerad. Han förstår inte när något är farligt.
Foto: Anders Hansson
Försvararen påminner rätten om att Melvin var ett barn när gärningarna begicks. Att han saknade förmåga att förstå konsekvenserna av sitt handlande.
Melvin döms till åtta års fängelse för mordförsök och vapenbrott. Han rör inte en min när domen meddelas.
– Han förstår nog inte vad det här betyder. Han kan inte tolka känslor. Man måste säga rakt ut: ”Nu är jag arg, nu är jag ledsen”, säger Tessan.
Utanför domstolen känner hon sig tom. Lättad över att rättegången är över. Chockad över att straffet blev så långt. Melvin ska sitta på Vestre Fængsel, Danmarks största fängelse. Tessan hoppas kunna besöka honom en gång i månaden. Men ekonomin är körd i botten efter en lång sjukskrivning – och den blir inte bättre av p-boten på 875 danska kronor som fladdrar i vindrutan på hennes bil.
– Varifrån ska jag få de pengarna?
Tankarna avbryts när en polispiket med tjutande sirener kör iväg längs Köpenhamns gator.
– Titta, nu åker han.
Fotnot: Namnen på ungdomarna och deras föräldrar är fingerade.
Under hösten 2025 har rättegångarna mot de svenska ungdomarna avlöst varandra i Köpenhamn.
Foto: Anders Hansson
Så gjorde vi.
Våren 2024 bröt en våldsam gängkonflikt ut i Danmark där svenska tonåringar rekryterades för att utföra skjutningar och sprängdåd mot betalning.
Vi har följt rättegångarna på plats i Köpenhamn och intervjuat föräldrar, dömda personer, försvarsadvokater, åklagare, poliser, tolkar och andra centrala aktörer.
De gripna svenskarnas bakgrund och uppväxt har kartlagts med hjälp av rättsdokument och utredningar.
Visa mer
Visa mindre