Jacob Johannesson

Publicerad 1 feb 2026 kl 13.12

Novak Djokovic, 38, har lyckats med allt i sin karriär. 

Förutom att bli älskad. 

Nu har den muren också fallit. 

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Novak Djokovic föll tungt i finalen – men fick publikens kärlek till slut.

Foto: ASANKA BRENDON RATNAYAKE /AP/TT / AP TT NYHETSBYRÅN

Öppna bild i helskärmJacob Johannesson

Novak Djokovic är inne i sluttampen av sin karriär. Möjligtvis är det här året det sista vi ser av honom. Serben är den bästa tennisspelaren genom tiderna, men inte den största. 

För att bli den största måste du ha en karisma och en popularitet som går hem i stugorna. Där har Rafael Nadal och speciellt Roger Federer varit överlägsna. Djokovic har varit det svarta fåret under större delen av sin karriär. Han har gång på gång blivit utbuad i de stora finalerna, speciellt när Nadal eller Federer stått på den andra sidan nätet.  

Det har varit populärt att tycka illa om honom. Ibland har det varit befogat. Vi alla minns den totalt meningslösa turneringen han skapade mitt i coronapandemin, med tusentals åskådare på läktarna. Vi minns också hans motstånd mot vaccinet som stoppade honom från att delta i Australian Open 2022. 

Publiken hoppades på honom

Men tiden läker sår. Och i takt med att Federer och Nadal har avlägsnat sig från tennisen, har Djokovic kämpat på och vuxit. När han mötte Sinner i semifinalen höll publiken på honom. Han var för en gångs skull den populära. Det märkte Djokovic, och han älskade det. 

I intervjun efter semifinalen sa serben att han aldrig varit med om ett sådant stöd som han fick då. Under söndagens final mot Carlos Alcaraz såg vi samma tendenser. När serben spelade bländande tennis i det första setet var stämningen magisk och större delen av publiken hoppades på att Djokovic skulle ta sin 25:e grand slam-titel och därmed passera Margaret Court.

Från svarta fåret – till älskad

Men samtidigt som Carlos Alcaraz steppade upp, gick Djokovics energinivå ner. Samma sak hände med publiken. Spanjoren hade svar på allt. Ett bättre försvar är svårare att hitta. Bollarna kom tillbaka hela tiden. Samtidigt började Djokovic att tröttna. Publiken försökte frenetiskt få honom på bättre humör. Och lyckades emellanåt. 

Men spanjoren var helt enkelt för bra. Carlos Alcaraz visade varför han just nu är världens bästa spelare och tog en både rättvis och värdig titel. En seger som dessutom innebär att han, redan vid 22 års ålder, har vunnit samtliga fyra grand slam-turneringar.

Men vad jag tar med mig från den här finalen är Djokovics revansch. Från att vara det svarta fåret, till att äntligen bli älskad.