Idag går regeringen sin kanske tuffaste match inför valet. Budgetförhandlingarna är klara och regeringens stjärnspelare Elisabeth Svantesson på finansmininsterposition kliver in på planen för att på Harpsund presentera förutsättningarna för en budget som ska vinna valet åt Tidölaget.
Opinionsläget står och väger: avgörande blir ifall Liberalerna klarar sig kvar i högstaligan.
Formkurvan har sviktat betänkligt för Svantesson. För sent och för lite kan man sammanfatta regeringens stimulanser som gått till relativt välbeställda och inte lyckats få fart på tillväxt och arbetsmarknad på det sätt som skulle behövts efter inflationschocken och räntehöjningarna. Arbetslösheten slår nu nya rekord.
Möjligen kan man jämföra det med lagkamraten Anders Borgs missbedömning av återhämtningen efter finanskrisen under tidigt 2010-tal: en passiv väntan på en vändning som inte kom.
Rädsla är en stark drivkraft.
Förutsättningarna är inte de bästa. Satsningar som slår igenom först valåret 2026 riskerar att komma för sent för att väljare ska hinna uppfatta dem. Eller arbetsmarknaden vända. Och Tidölaget vill minst av allt ha en valrörelse om hushållens ekonomi.
Paradoxalt nog gynnas de sannolikt istället av ännu en valrörelse om brottslighet. Trots att de borde bedömas på om den minskat, skulle förmodligen några hastigt uppblossande våldsdåd i valrörelsen kunna tippa väljarna mot en ny mandatperiod av hårdare tag. Rädsla är en stark drivkraft.
Slitningarna inom Tidölaget är uppenbara: Vi har den unga anfallaren Simona Mohamsson som vill visa upp sig med en skolsatsning. Vi har regeringens ruffiga Ebba Busch som strävar efter att lyfta vården. Och så har vi spelfördelaren Jimmie Åkesson som är beredd att sänka generella välfärdssystem som bostadsbidrag och införa bidragstak, allt för att stoppa transfereringar till utrikesfödda som upplevs skaffa för många barn. På mittfältet ska Elisabeth Svantesson leverera en lösning som både sänker skatter där pengarna riskerar att gå in på ISK-konton, men samtidigt få igång hushållens konsumtion.
En smått osannolik omsvängning har skett på spelplanen.
Å andra sidan är motståndarlaget splittrat i en vänsterkant, S och V, som kräver höjda barnbidrag och skattesänkningar för sjuka, arbetslösa och låginkomsttagare och en högerkant, C, som kräver en mångmiljardsatsning på avskaffad arbetsgivaravgift för småföretag.
En smått osannolik omsvängning har skett på spelplanen. 300 miljarder ska lånas under tio år för löpande försvarsutgifter. Ändå ska Försvaret finansieras via skattsedeln om tio år och även Kriminalvården fullkomligt slukar pengar – något som håller tillbaka Svantesson. Kommer Finanspolitiska rådet kräva VAR-granskning av vad som ska lånas, och vad som ska tas i budgeten?
Om regeringen däremot planerar investeringar i infrastruktur för transporter, energi eller en hjälpande hand till kommuner och regioner för att ”bygga Sverige”, tycks höljt i dunkel. Möjligen kan det utgöra ett frisparksläge för att ingjuta framtidstro. Eller eventuellt ett kort för motståndarlaget, mer förtjust i offentliga investeringar, att spela ut. Där kan också den gröna omställningen bli en taktisk manöver.
Förväntningarna är höga när matchklockan tickar ner mot valår.
Publiken väntar också på svar om hur svensk tillväxt ska ta fart mer långsiktigt. Planerar Tidölaget förenklingar för näringslivet? Kontrar de rödgröna med en starkare offentlig konsumtion och välfärd?
Förväntningarna är höga när matchklockan tickar ner mot valår. Oavsett resultat väntas regeringen dock fira med middag på torsdagkvällen. Men guldhattarna läggs på hyllan till efter valet, istället tar man på kräfthattarna.