Adnan Imsirovic var en av sex personer som skottskadades på Campus Risbergska. I ett viralt klipp ser man hur Marwa försöker rädda livet på Adnan, som ligger medvetslös på campusets parkering.
– De orden ekar fortfarande i mitt huvud, när Marwa skriker ”hjälp, hjälp”. Hennes blodiga kläder får jag inte bort från minnet. Allt kommer tillbaka nu inför årsdagen, säger Adnan, som inte vill bli intervjuad framför en kamera.
Scannar av ansikten
När SVT träffade Marwa för ett år sedan hade hon tvättat sina kläder flera gånger för att få bort blodfläckarna. Nu har hon kastat dem.
– Det gick inte att ha kvar dem utan att bli påmind om den dagen.
Både Adnan och Marwa upplever att resten av världen har gått vidare, medan de drabbade fortfarande lever med skräcken. Själv har hon svårt för folkmassor.
– Jag skannar av varje ansikte för att komma ihåg hur någon ser ut ifall det skulle hända något. Jag tittar också efter personer med väskor på sig, säger Marwa.
”Det var ödet”
Adnan påminns om dagen varje gång han tittar ner på sina ärr, men också om den andra chans han fick tack vare Marwa.
– Hur tackar man någon som har räddat ens liv? Den tanken var jobbig, jag kände stor skuld. Men våra familjer träffades och det var ett fint möte. Hon är en fin människa, säger Adnan.
Vad var det som fick dig att döpa din dotter efter henne?
– Jag hade inte planerat det. Min fru skulle föda och hennes namn dök upp i mitt huvud och strax efter åkte vi in till sjukhuset. Vi brukar säga ”sudbina” på bosniska, att det var ödet.