Publicerad 4 feb 2026 kl 05.00Uppdaterad kl 05.09

Ett år efter masskjutningen på Campus Risbergska kommer Nicolas Lunabbas essäbok ”Inte din statsminister”.

Agri Ismaïl läser en spretig berättelse som ger ett välbehövligt andrum.

Ulf Kristerssons tal efter skolskjutningen i Örebro dissekeras i Nicolas Lunabbas bok ”Inte din statsminister”.

Foto: Christine Olsson/TT

Öppna bild i helskärm

Nicolas Lunabba är aktuell med boken ”Inte din statsminister”.

Foto: Emma Larsson / Ordfront

Öppna bild i helskärm

Foto: OLLE SPORRONG

Öppna bild i helskärmÖppna bild i helskärm

RECENSION/KULTURDEBATT. Hur känns det att vara blatte i Tidösverige? Att ständigt få höra att vi är roten till alla Sveriges problem, att vi ska ut? Nja, inte så kul, ärligt talat.

För ut ska vi, kosta vad det kosta vill. Ändra i Sveriges grundlag för att kunna återkalla medborgarskap? Kör så det ryker. Retroaktivt ändra permanenta uppehållstillstånd? Jadå. 1,4 miljarder av landets skattepengar till återvandringsbidrag? Inga problem. Ge hundratals miljoner till terrorister så att vi kan deporteras till Syrien? Jajjemän. Skicka ut människor som jobbar inom sjukvården trots att vården desperat behöver personal? Japp. Fyraåringar med autism? Ut, ut, ut. 

Öppna bild i helskärm

Men när Somar Al Naher i ”Godmorgon världen” (28/12) påpekar det som för oss är lika tydligt som kylan som vi inandas, nämligen att ”den här regeringen inte vill vara hela Sveriges regering”, möts hon av indignation. ”Vad i hela friden säger du?” undrar någon av er, någon som inte ser riktad reklam från Migrationsverket i sina flöden.

Nå, vi försöker väl ta det en gång till, nu via Nicolas Lunabbas nya essäbok ”Inte din statsminister”. Boken kretsar kring masskjutningen på Campus Risbergska förra året, men den som vill ha en djupgående analys kring händelseförloppet bör nog läsa Frida Sundkvists ”Efter skotten” i stället. Lunabba är mer intresserad av den politiska retorikens effekter, och väver därför även in till exempel skolattacken i Trollhättan, Lasermannen och Peter Mangs i sin berättelse om Sverige. 

Det är spretigt, absolut. Men spretigheten är liksom en del av poängen: Ulf Kristerssons tal dissekeras bredvid en intim skildring av en partner som inte kan sluta scrolla hemskheter, historisk analys varvas med ett besök till en lekplats där någon klottrat ”DÖDA BLATTAR”. 

Det har gått ett år sedan masskjutningen på Campus Risbergska i Örebro.

Foto: Christine Olsson/TT

Öppna bild i helskärm

Att läsa ”Inte din statsminister” är som att läsa våra gruppchattar i samband med en nationell tragedi. Hur vi desperat googlar och hänger på Flashback för att få veta om gärningsmannen är en av oss eller en av er. Hur vi hoppas att det är ett sådant terrorbrott som leder polisen till att hävda att ingenting tyder på att det är ett terrorbrott. Sättet vi alla pratar om en plan b, börjar diskutera olika ställen vi skulle kunna dra till om det blir så att vi inte kan eller får stanna här. Hur vi delar kriser mellan oss för att världens hemskheter är för många att ta del av själv: jag deppar över Rojava om du hyperfixerar kring Sudan, och du plöjer videoklipp från Palestina. 

Boken försöker inte att övertala er om något ni inte ser.

Ja, jag vet vad ni kommer att säga, ni kommer att invända att vi inte vet vad gärningsmannen i Örebro hade för motiv. Varför då bygga ramverket till en hel bok om samhällets rasism kring ett dåd som vi inte vet bakgrunden till? Rickard Andersson gjorde sig av med sin hårddisk och sin mobil och polisen menar att han bara ville ta livet av sig. Men som Lunabba skriver: ”att inte medge att vi inte kan veta, snarare än att inget tyder på, eller att tvärsäkert hävda att en massaker begången av en vit man på bruna människor i Tidösverige inte är en politisk handling, är i sig en politisk handling.” 

Annons

Ni behöver inte hålla med. Boken försöker inte att övertala er om något ni inte ser.

Vad vill den då? Likt våra gruppchattar ämnar denna bok ge oss en skärva av det andrum som ni säger er ha behövt i över tio år. En plats där våra erfarenheter av rasism för en gångs skull inte bortförklaras som de så ofta gör när vi delar dem med er (även när ni är våra nära vänner): här får vi inte höra att inget tyder på att dörrvakten, grannen, bartendern agerat utifrån ideologiska motiv. Eller ryter ifrån när vi bara säger det mest uppenbara, som att denna regering inte vill vara hela Sveriges regering, att statsministern inte är vår statsminister.

ESSÄ

NICOLAS LUNABBA

Inte din statsminister

Ordfront, 113 s.

Visa mer

Agri Ismaïl är författare, jurist och medarbetare på Expressens kultursida.

Lyssna på Expressens bokklubbLjudklippet gick inte att spela upp

Försök igen senare