Publicerad 4 feb 2026 kl 10.29
Den spanska amnestin för illegala migranter bör vara en källa till inspiration för svenska politiker.
De ekonomiska fördelarna talar för, liksom de moraliska och mänskliga, skriver Fredrik Kopsch på Timbro.
Flera samlades utanför Pakistans konsulat i Barcelona efter Spaniens beslut om att bevilja papperslösa uppehållstillstånd.
Foto: David Zorrakino / TT NYHETSBYRÅN
Öppna bild i helskärm
Fredrik Kopsch, chefsekonom på Timbro och aktuell med boken ”Utvisad”.
Foto: Timbro
Öppna bild i helskärm
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.
DEBATT. Den spanska regeringen har nyligen aviserat en amnesti som beräknas ge 500 000 i dag illegala migranter i Spanien uppehållstillstånd. Reformen har missförståtts i den svenska debatten, och skapat oro över att migranter nu ska komma till Sverige. Det är osannolikt.
Majoriteten, ungefär 90 procent, av de som kommer gynnas av den spanska amnestin är latinamerikaner, de flesta från Colombia, Peru, Honduras och Venezuela, som helt lagligt kommit till Spanien men valt att stanna kvar och fått svarta jobb på restauranger, på byggen och inom jordbruket. Den språkliga barriären gör det sannolikt att de stannar i just Spanien. Och med uppehållstillstånd kommer de att bättre kunna bidra till den spanska ekonomin och ges möjlighet att leva värdiga liv.
Positiva effekter på samhället
Spanien har, precis som Sverige, tidigare genomfört amnestier. Erfarenheterna pekar i positiv riktning. En studie publicerad i välrenommerade Journal of Labor Economics visar att den senaste amnestin år 2005 ledde färre svarta och fler vita jobb, skapade bättre matchning på arbetsmarknaden och ökade skatteintäkterna med 4 000 euro per person som fick amnesti. Inga effekter på vare sig framtida migrantflöden eller offentliga utgifter stod att finna.
Här finns en lärdom för Sverige. Vi kan varje dag läsa om nya fall av orimliga och hjärtskärande utvisningar. Undersköterskorna Zahra och Afshad ska tillsammans med sina två barn utvisas till Iran efter nio år. Tjugoettåriga Ayla ska utvisas till Iran trots att hennes mamma och yngre syskon får stanna. Svetsaren Samim ska trots fast jobb inom ett bristyrke utvisas till Afghanistan efter tio år. Listan på integrerade människor, som lärt sig språket, skaffat jobb och kommit in i det svenska samhället, och som nu ska utvisas, kan göras lång.
Lång kö utanför Pakistans konsulat i Barcelona.
Foto: David Zorrakino / TT NYHETSBYRÅN
Öppna bild i helskärm
De bär själva ingen skuld. Orsaken är omläggningen av migrationslagstiftningen som genomförts helt utan hänsyn till vare sig konsekvenser för svensk ekonomi, eller till de människor som drabbas.
Förändringarna är många och har drivits igenom av både den tidigare socialdemokratiska regeringen, såväl som den nuvarande Tidöregeringen.
2023 avskaffades den ventil som gav unga vuxna uppehållstillstånd av humanitära skäl, för att de har stark anknytning till Sverige, det land de vuxit upp i. 2023 höjdes lönekravet för arbetskraftsinvandrare från 13 000 till 29 680 kronor i månaden. Och i april förra året slopades det så kallade spårbytet som gjorde det möjligt för asylsökande som fått avslag, men som fått ett arbete, att byta till arbetstillstånd utan att först lämna Sverige. Spårbytet avskaffades utan övergångsregler vilket innebär att de tusentals människor som redan arbetar i Sverige, och ofta gjort så i många år, kommer att utvisas.
Annons
Vansinne att utvisa de som ansträngt sig
Stödet för en stram migrationspolitik är starkt. Men det är en enorm skillnad mellan att driva politik som gör att färre människor kommer till Sverige i framtiden, och att aktivt driva en politik som resulterar i att strävsamma och integrerade människor som redan är här utvisas. De senare saknar helt enkelt stöd.
Att utvisa människor som ansträngt sig för att komma in i det svenska samhället, som kämpat för att lära sig språket och som står för sin egen försörjning, är inte bara ekonomiskt vansinne. Det är också omoraliskt och omänskligt och det står i bjärt kontrast mot de signaler politiker skickar när de säger att den som sköter sig och gör allt rätt, också ska få stanna.
Låt Spaniens amnesti vara en inspiration. Sverige behöver en integrationsamnesti för människor som gjort allt rätt, men som drabbats av migrationspolitikens omsvängningar. Det skulle gynna både de som får stanna, och hela det svenska samhället.
Av Fredrik Kopsch
chefsekonom på Timbro och aktuell med boken ”Utvisad”