Och det är inte särskilt konstigt. Utsliten av dubbelarbete och en vardag som inte går ihop. För moder Svea vill vara ledande i både grön omställning, EU-direktiv och reformer, samtidigt som hon ska upprätthålla en stark välfärd som gäller för alla och mäktar med allt.
För moder Svea är resursstark och kapabel, och i hennes värld tar man inte mer än man behöver. Eller, så har det åtminstone varit. Så länge både hon själv och hennes barn kan minnas.
Men under de senaste åren har hennes givmildhet gjort att flera hundra tusen sökt sig till henne och det hon har att ge, och när Svea inte lyckas tillgodose allas behov klandrar hon sig själv för att hon inte gjort tillräckligt.
Samtidigt är moder Svea trött. Och både i hennes eget hem och hos hennes grannar i öst och väst finns det människor och krafter som ser ett lätt byte. En naiv, godtrogen och utbränd moder som inte tar hand om sig och som inte hinner lyfta blicken.
Moder Svea får heller inte så många egna barn idag, och de barn hon väl får mår inte bra, men det är klart att det är svårt att få ihop det. Och barnen har förståelse såklart. De ser att Svea ger mycket av sig själv, tar ansvar och ställer upp för andra.
Samtidigt är det allt fler av hennes egna barn som inte klarar skolan, som lider av psykisk ohälsa och stress och som bränner ut sig för att få ihop sin ekonomi och vardag. Och likt sin moder har de svårt att be om hjälp. Att tänka att deras behov spelar någon roll i en värld som brinner. Hur ska moder räcka till för det?