share-arrowDela
unsaveSpara
expand-left
helskärm
Foto: Fredrik Sandberg/TT
Storbråk i Riksdagen!
Klockan 13 mötte de talmannen, gruppledarna för de åtta partier som är representerade i den parlamentariska församlingen, de möttes för att nå någon form av överenskommelse om arbetsformerna under sommaren.
För att kunna driva igenom Tidöpartiernas alla reformer vill statsminister Ulf Kristersson att det ska vara full fart i riksdagen i augusti.
Inte så mycket att tjafsa om kan tyckas, någon bra förklaring till att den lagstiftande församlingen ska ha sommaruppehåll från mitten på juni till mitten på september har aldrig presenterats, men bråk har det blivit.
Så genom talmanskorridoren, som blev berömd hösten 2018 då regeringsförhandlingar bara pågick och pågick och Andreas Norlén i tid och otid bjöd partiledare på kakor, vandrade gruppledarna.
Där var socialdemokraten Lena Hallengren, som redan i går fräste upprört i intervjuer att hon inte hade lust att ställa in valrörelsen.
Där var sverigedemokraten Linda Lindberg, som syrligt har kommenterat uppståndelsen i sociala medier: ”Vi har högt tempo och viljan att göra bra saker för landet. Det kräver arbete”.
Där kom en missnöjd vänsterpartist och en missnöjd centerpartist och mindre missnöjda representanter för de tre regeringspartierna.
chevron-leftföregående
expand-left
helskärmchevron-rightnästaLena Hallengren är missnöjd.
1 / 2Foto: Jessica Gow/TT / TT Nyhetsbyrån
Det hade varit kul att få vara en fluga på väggen, att höra moderaten Mattias Karlsson säga saker i stil med att reformtakten är så hög att riksdagsledamöterna faktiskt får finna sig i ett kortare sommarlov.
Men jag fick vackert finna mig i att vänta utanför en glasdörr och även om fotografierna på talmän genom tiderna på väggen är roliga att titta på, så räcker de inte länge som tidsfördriv.
På radio berättades det att det var ett år sedan skolmassakern i Örebro och att rättegången mot Bonusprinsen i Oslo går in på sin andra dag och att fredssamtalen om Ukraina går trögt.
Visst, utrymme finns för att skriva en lagom populistisk kolumn om lata politiker som inte vill få sin semester inskränkt.
Men under ytan finns här någonting större, någonting viktigare.
Sedan ett par veckor tillbaka håller regeringen dubbla regeringssammanträden varje vecka, ett på tisdagar och ett på ordinarie torsdagar.
Ulf Kristersson har förklarat att det handlar om att hinna med alla de drygt 180 lagförslag som ska läggas på riksdagens bord under valåret.
expand-left
helskärm
Riksdagen. Foto: Lotte Fernvall
Att stifta lagar är komplicerat, det måste få ta tid för att bli bra, men det struntar partierna i regeringsunderlaget i. Inte minst Sverigedemokraterna är måna om att Tidöavtalet ska vara infriat i sin helhet före valet.
Här finns potential för en viktig politisk konflikt, oppositionen skulle på goda grunder kunna anklaga regeringen för att prioritera vallöften framför stabila lagprodukter.
Men en sådan har uteblivit. Många av lagförslagen kommer från Justitiedepartementet och Socialdemokraterna har som bekant bestämt sig för att vara ett femte Tidöparti i kriminalpolitiskt hänseende.
Övriga oppositionspartier tycks ha gett upp striden, möjligen beroende på att de ändå har svårt att nå ut.
Minut lades till minut, politiker och tjänstemän kom och gick ur riksdagens café, i kammaren debatterades någonting så apart som ”åtgärder mot körkortsturism”. Tydligen är det för enkelt att byta körkort taget i land utanför EU till svenskt.
Besöket hos talmannen varade i över en timme. Att Norlén är inblandad beror på att regeringen skickat en hemställan till honom om sommaröppet.
expand-left
helskärm
Talman Andreas Norlén. Foto: Lotte Fernvall
Det är redan tidigare bestämt att riksdagen ska korta sommaruppehållet och arbeta lördagar under juni, nu handlar det om sammanträden i augusti. Vilket i sin tur leder till kollision med valrörelsen.
– Frågan är hänskjuten till utskotten, sa Hallengren då hon kom ut.
– Det här är olyckligt. Ny praxis verkar vara på väg att bildas.
Med lite god vilja går det att förstå upprördheten. Regeringen har haft snart fyra år på sig att baxa igenom sina förslag.
Det är svårt att helt frigöra sig från misstanken att Tidöpartierna är rädda för att förlora valet och nu försöker forcera de sista förslagen.
Med det sagt: Riksdagsledamöterna uppbär arvode för att stifta lag – inte för att bedriva valrörelse.