På tisdagens presskonferens i LO-borgen gav fem LO-toppar ett gemensamt besked: förbunden är eniga om arbetstidsförkortning och vill nu kalla Svenskt Näringsliv till förhandlingar.

Dagen till ära var Landsorganisationens ordförande, Johan Lindholm, klädd i kavaj över en tröja med supermanlogga men med bokstäverna LO på. Han utbrast ”Det är dags att sänka arbetstiden i Sverige! Näringslivet och arbetsgivarna säger att det är omöjligt, men det är det inte alls”, sade Lindholm.

Med hur många timmar den nu gällande 40-timmarsveckan ska kortas är något som ska preciseras under förhandlingarna, informerade LO:s avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä, men både 37 och 35 timmar nämndes ändå.

Flera journalister frågade LO:s toppar varför man valt bort att hantera frågan genom politisk påverkan och lagstiftning. ”Nu ska vi sätta oss och förhandla!”, svarade Säikkälä.

Och Svenskt Näringsliv var snabba med att svara. Det hann knappt gå ett par timmar efter LO:s presskonferens innan LO:s utsträckta hand blev nedslagen: ”Ett blankt nej”. 

Ordagrant och tydligt utlagt på Svenskt Näringslivs hemsida tillsammans med en märkbart frustrerad förklaring underskriven av vice vd Mattias Dahl. ”Om alla skulle gå hem en timme tidigare, eller kanske jobba en dag mindre, så är det otroligt mycket som görs i dag som inte skulle bli gjort”, skrev han.

För Svenskt Näringsliv är det helt självklart och uppenbart att en generell sänkning av arbetstiden bara skulle vara dålig. Man har haft precis samma linje i över hundra år. Varför ändra ett vinnande koncept?

Lägligt nog finns rykande färsk forskning att ta del av för den som vill utgå ifrån fakta. I måndags släpptes nämligen studien ”4 Day Week Sverige & Norge”, genomförd i samarbete mellan Karlstads universitet, Boston College, 4 Day Week Global, The Rework och PaceLab. Studien bygger på att elva verksamheter i Sverige och Norge under sex månader har testat arbetsveckor enligt modellen 100 procent lön på 80 procent av arbetstiden. Verksamheterna spände över både offentlig, privat och ideell sektor: sjukhus, energibolag, socialförvaltning, konsultbyrå med flera.

Resultatet när alla i de aktuella verksamheterna gjorde precis enligt Mattias Dahls värsta mardröm och jobbade en dag mindre? Verksamheterna gick inte under. De gick inte ens sämre. Faktum är att i princip allt gick bättre. Stress minskade med 19 procent. De anställda sov bättre. Den psykiska hälsan förbättrades. Den upplevda produktiviteten ökade med 13 procent och arbetsförmågan med 10 procent. Ingen verksamhet rapporterade ett sämre ekonomiskt utfall i jämförelse med samma period året innan.

För några år sedan genomförde Svenska Möten en undersökning som visade att fyra veckor per person och år gick åt till så kallade ”slösmöten”. Möten som hade kunnat vara ett mejl. Möten så diffusa att de helt saknar syfte och mål. Studien ”4 Day Week Sverige & Norge” fördjupar och betonar också detta. Att korta arbetstiden är absolut möjligt, om verksamheter blir smartare med sin tid. Det handlar om att välja bort sådant som inte skapar värde, minska antal möten och inte slösa resurser och kraft på onödigheter. Alla verksamheter som deltog fick vidta flera åtgärder för att prioritera på rätt sätt.

Summa summarum: En stor del av arbetstiden går till onödigheter som varken verksamheten eller människorna i den behöver, vinner på eller mår bra av. Gör man sig av med tidsslöseriet går det att få allt arbete gjort ändå, på fyra dagar i stället för fem.

Är det den tiden Svenskt Näringsliv slåss för att ändå bevara?

Oavsett ser förhandlingsarbetet aningen svårarbetat ut, trots LO:s stora förhoppningar. Det är svårt att förhandla med någon som inte vill.