Linnea Lindquist
Publicerad 6 feb 2026 kl 18.00
Regeringen vill stoppa lärarnas ohållbara arbetsbelastning. Men kryphål gör den nya lagen lätt att runda.
Lärarnas undervisningstid ska regleras, sa utbildningsminister Simona Mohamsson.
Foto: OLLE SPORRONG
Öppna bild i helskärm
Kunskapsskolan har ansökt om undantag från den nationella timplanen.
Foto: OLLE SPORRONG
Öppna bild i helskärm
Detta är en text av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.
Linnea Lindquist
Lärares undervisnings- och planeringstid ska regleras, meddelade regeringen. Äntligen!, utbrister lärarna.
Sedan regleringen togs bort på 90-talet har undervisningstiden ökat. Samtidigt är lärare en av yrkesgrupperna med de högsta sjukskrivningstalen. Inför varje avtalsrörelse har facken därför krävt en återreglering, men arbetsgivarna i Sveriges kommuner och regioner har sagt blankt nej.
Nu blir det lagstiftning i stället.
Som alltid när skolan ska reformeras finns det ett stort men. Skollagen är full av undantag och det kommer även att gälla den reglerade undervisningstiden.
Det finns nämligen något som heter timplanefrihet. Det är ett undantag som skolor kan ansöka om för att slippa följa den nationella timplanen för grundskolan.
Alla elever har rätt till 6 890 timmar undervisning i grundskolan. Timmarna fördelas mellan stadierna och grundskolans 16 ämnen. Alla elever ska till exempel få 1 230 timmar matematik och 1 490 timmar svenska. Syftet är att alla elever ska få samma undervisningstid i varje ämne oavsett vilken skola man går i.
Skolor som vill arbeta mer flexibelt kan ansöka hos Skolinspektionen om att undantas från den nationella timplanen. I dagsläget handlar det om några kommuner, Waldorfskolor, Montessoriskolor och resursskolor.
Ta bort alla undantag – annars blir regeringens helrenovering av skolan ihåligare än en schweizerost
Men nu har den stora skolkoncernen Kunskapsskolan ansökt om timplanefrihet för alla sina 29 grundskolor. Om deras ansökan beviljas kommer fler att följa efter.
Det vore olyckligt. Att frångå timplanen innebär en risk att eleverna går miste om den undervisningstid de har rätt till.
Timplanefriheten öppnar för en kreativ tolkning av hur undervisning ska definieras. Kunskapsskolan använder en pedagogisk modell där lärare handleder elever som arbetar på egen hand. Om de får timplanefrihet beviljad kan lärarna schemaläggas i block med allmän studietid och därmed slippa följa intervallet för undervisningstiden som anges i skollagen.
Skolorna får samtidigt betalt för kommunens snitt på lärarledd undervisningstid, fast de har färre timmar med lärarledd undervisning. Det ger klirr i kassan.
Om regeringen menar allvar med att förbättra lärarnas arbetsmiljö och stärka elevernas rätt till undervisning, måste man förstå att alla kryphål kommer att utnyttjas. Inte av illvilja, utan av affärsintressen och krav på budget i balans.
För alltför många friskolor är undantag en affärsmodell. När drivkraften är att skapa överskott kommer huvudmän att använda alla verktyg för att minska personalkostnader och öka flexibiliteten i organisationen. När undervisning omdefinieras till ”studietid”, ”handledning” och ”coachning” kan läraruppdraget tänjas, scheman fyllas och ansvar flyttas – utan att det formellt räknas som undervisning och därför inte ingår i regleringen. Smart, va?
Annons
Regeringens ambition om en bättre arbetsmiljö för lärarna riskerar därför att falla platt. Om vissa huvudmän kan välja bort timplanen, kan de också i praktiken välja bort den reglerade undervisningstiden för lärarna. I slutändan är det eleverna som betalar priset.
Det ska inte vara valfritt att följa skollagen. Ta bort alla undantag – annars blir regeringens helrenovering av skolan ihåligare än en schweizerost.
Linnea Lindquist är fristående kolumnist på Expressens ledarsida. Till vardags jobbar hon som skolledare i ett särskilt utsatt område. Läs fler av hennes texter här.
LÄS MER: S rullade ut röda mattan för skojarnaLÄS MER: LEDARE: Hur ska eleverna lära sig biologi utan mikroskop?