Efter att kärnkraften hade avvecklats förändrades inte bara elsystemets fysik, utan också dess ekonomiska beteende. Det som tidigare var ett relativt stabilt system, med förutsägbara priser och tydliga investeringssignaler, blev gradvis mer ryckigt. Riskerna flyttades – från systemet till konsumenter och industri.
Från jämnhet till volatilitet
I ett elsystem med hög andel planerbar produktion följer priserna i huvudsak efterfrågan. När andelen väderberoende produktion ökar förändras detta mönster. Priserna börjar i stället följa vädret. När det blåser mycket pressas priserna ned kraftigt. När det inte blåser stiger de snabbt, ibland till extrema nivåer.
Prisområden – EU-beslut, svensk eftergift, svenska konsekvenser
Uppdelningen av Sverige i fyra elprisområden infördes 2011 efter krav inom EU‑ramen. Konstruktionen förstärkte regionala skillnader i ett läge där stabil produktion försvann i södra Sverige och överföringskapaciteten var begränsad. Resultatet blev varaktigt högre priser i vissa delar av landet.
Sverige är i praktiken unikt i hur hårt och tydligt denna interna zonindelning slår igenom i hushållens och industrins pris. Tyskland har till exempel under lång tid haft ett gemensamt pris trots stora interna flaskhalsar, vilket döljer regional brist men samtidigt skyddar södra Tyskland från ett prisscenario som mer skulle likna Sveriges.
Svenska kraftnät och flaskhalslogiken
Elprisområden och flaskhalsar har också en annan sida: de skapar stora intäkter i form av flaskhalsavgifter. Dessa medel ska enligt regelverket användas för att hantera överföringsbegränsningar och stärka nätet. Men när beloppen blir mycket stora väcks en legitim fråga: vilka incitament skapas när obalanser blir en återkommande intäktskälla?