Jämthunden Molly springer nyfiket fram och tillbaka i den generösa, nybyggda, hundgården. Rottweilern Aina håller sig lite i bakgrunden men viftar glatt på svansen.

Hundarna är tydligt intresserade av vilka vi är, som rullat in på gården i Laitamaa, Pajala kommun.

Här bor Ellinor Tandlund, 40, Niklas, 42, och sonen Tim, 15. 

I april förra året drabbades familjen av en omfattande brand som slukade garage, hundgård, stall och hönshus.

Att hundarna lever tackar de sin son för.

Han skulle ha satt ut dem i hundgården den där dramatiska dagen, men drog ut på det.

Ellinor Tandlund tycker att det måste gå att ringa 112 när faran är framme – även när man bor i glesbygd.

Foto: OLLE SPORRONG

Ellinor Tandlund är glad för att alla i familjen klarade sig –också hundarna. Här är hon med rottweilern Aina.

Foto: OLLE SPORRONG

Om så inte varit fallet hade hundarna knappast klarat sig. Av den dåvarande hundgården finns i dag ingenting kvar. 

– Det blev hundarnas räddning, säger Ellinor Tandlund. 

Sex hönor dog i branden. 

– Jag försökte få ut dem, men det gick inte. Det kändes för jävligt. Men då sa pappa att hönorna förmodligen hade dött av rökförgiftning snarare än av elden, och då kändes det bättre. Om de slapp plågas i alla fall.

”Jag bara skrek”

Att det brann upptäckte Ellinor Tandlund när hon öppnade ytterdörren på boningshuset för att gå ut med ena hunden.

– Jag ser hur det bara väller, liksom rullar, tung rök i nocken på det andra huset, säger hon.

– Jag bara skrek och skrek, ”det brinner, det brinner!”.

”Jag skrek och skrek i panik”

Hemma, inne, fanns sonen, hans sällskap och familjens katter. 

Niklas var på jobb i Älvsbyn många mil bort, han kör lastbil.

Försökte larma – gick inte

Ellinor Tandlund fick panik och försökte desperat larma brandkåren. Men det gick inte.

– Mobiltelefonerna har extremt opålitlig service här. Den dagen fanns ingen mobiltäckning alls. Jag sprang mellan byggnaderna och försökte ringa 112.

Tim försökte också larma. Men inte heller hans mobil hade täckning.

I stället agerade han blixtsnabbt för att rädda den motorintresserade familjens fordon, som stod parkerade i anslutning till den övertända längan.

Inomhus fanns sonen, hans sällskap och familjens katter.

Foto: Privat

I bara strumplästen sprang han på den vårblöta och delvis snötäckta marken. 

Flyttade en skoter, två bilar, en crossmotorcykel. 

”Hon var panikslagen”

Samtidigt kastade sig Ellinor Tandlund i bilen för att köra till en plats där det gick att ringa.

När hon fick täckning kontaktade hon sina föräldrar, som larmade 112. Sedan ringde hon Niklas.

– Hon var panikslagen, minns han.

Det har varit påfrestande för familjen Tandlund att försöka återställa allt efter branden. Ellinor, som jobbar i vården men nu är sjukskriven och har ett lokalpolitiskt uppdrag för S i Pajala, är tacksam för att Niklas, som är lastbilschaufför, är så händig.

Foto: OLLE SPORRONG

Ellinor Tandlund flikar in att maken alltid är lugn. Han tröstade och sa att han var tre timmar bort, men skulle ta sig hem så fort som möjligt.

– Du sa att det som har brunnit har brunnit, vi kan inte göra något åt det, säger hon och vänder sig mot Niklas.

– Man får vara glad för att ingen i familjen skadades.

Vid branden var det nära att också Tandlunds bostadshus brann ned. 

Färgen på ytterväggarna bubblade av hettan och fönsterrutorna sprack.

Elden slukade en stor länga där garage, stall, hönshus och hundgård fanns.

Foto: Privat

Skottade snö mot bostaden

Att huset ändå klarade sig, och nu har återställts genom renovering, tackar de sin närmaste granne, Ellinors farbror, för.

Han tog sin traktor och skottade snö mot bostaden för att kyla ned fasaden medan branden pågick.

Men också det lokala brandvärnet, frivilliga som bistår räddningstjänsten på många håll i landet, jobbade hårt för att skydda familjen.

Till slut kämpade åtta enheter från brandkåren i Pajala och Övertorneå mot lågorna.

Den långa byggnaden med loft gick inte att rädda. Den stod bara 10–15 meter från boningshuset.

Så här ser det ut i dag. Ny hundgård och ett garage under uppförande. Bostadshuset klarade sig i branden men färgen på ytterväggarna bubblade och fönsterrutor sprack.

Foto: OLLE SPORRONG

https://datawrapper.dwcdn.net/r9P8y/1/”Måste ha börjat där”

Nya garaget som nu uppförs i dess ställe har placerats långt från huset. 

– Vi vet inte vad som orsakade branden. Vi hade bytt all el förutom en kabel till en gammal lampa högst uppe i nocken. Slutsatsen vi har dragit är att det måste ha börjat där, säger Ellinor Tandlund.

Mängder av lösöre förstördes i lågorna.

Annons

Fortfarande hittas förkolnade verktyg som sorteras efter kategori, läggs på rad och fotograferas som bevis till försäkringsbolaget. 

– Jag har skruvat hela livet, så när nån kanske har en hammare och en tång har jag haft tio hammare, tio tänger, säger Niklas Tandlund.

Niklas Tandlund var inte hemma när det brann, han körde lastbil tre timmar bort.

Foto: OLLE SPORRONG

Inne luktade allt bränt och vattnet gick inte att dricka flera månader efter branden. 

Många äldre

Ellinor Tandlund är lokalpolitiskt aktiv i Socialdemokraterna i Pajala.

Sedan branden har hon tagit strid för att uppmärksamma problemen hon kallar en utarmning av glesbygden.

Hon har skrivit brev till civilminister Erik Slottner (KD), debatterat i radio och skrivit debattartiklar.

Hon är lite besviken över att rikspolitikerna inte har reagerat, inte hennes eget parti heller.

Ellinor Tandlund kunde inte ringa 112 när det brann – det fanns ingen mottagning. Här med ett par av familjens kattungar.

Foto: OLLE SPORRONG

Ellinor Tandlund menar att den som bosatt sig som hennes familj – med en granne, skogsområden med rengärden och åtta kilometer till närmaste mataffär – inte förväntar sig att allt ska finnas.

– Men vi bor alla i Sverige och betalar skatt. Så jag tycker att vi ska kunna nå 112 när det är fara för liv och hälsa.

– Vi är unga och klarar att ta oss en bit. Men tänk i de här byarna, hur många gamla det bor här. Om de inte kan ringa 112 kommer det att resultera i allvarliga skador.

Familjen Tandlund bor i Pajala kommun och har åtta kilometer till närmaste affär i byn Korpilombolo. Runt knuten finns renar, men också vilda djur som björn och mårdhund.

Foto: OLLE SPORRONG

Utsikt från bostadshuset.

Foto: OLLE SPORRONG

Ibland, efter branden, har en helvit ren visat sig hos familjen Tandlund. Det betyder lycka, enligt Ellinor som tar det som ett tecken på att det är rätt att bo kvar.

Foto: OLLE SPORRONG

Niklas Tandlund säger att telefonin i området har blivit sämre år för år.

Ledningarna till fasta telefonen har klippts. 

2G- och 3G-nätet monterats ned.

Strömmen försvann på tio minuter

I dag hänvisas familjen till att ringa via höghastighetsbredband och tjänster som Messenger och Whatsapp. 

– Flera har efter branden sagt att vi måste ringa via nätet. Javisst, det gör vi dagligdags. Men det fungerar inte när det brinner för då går strömmen och då försvinner även nätet, säger Niklas Tandlund.

Så var det även hos dem.

Det tog tio minuter innan strömmen försvann. Det har familjens övervakningskamera verifierat.

Ellinor Tandlund har många dramatiska fotografier i sin telefon i dag. Bland annat från familjens övervakningskamera, innan den slocknade.

Foto: OLLE SPORRONG

Kameran slocknade när strömmen bröts. 

Inte heller den här januaridagen fungerar det att ringa.

Tre telefoner och lika många operatörer saknar mottagning.

På skärmen syns bara prickar och ingen service där det i Stockholm och andra städer står 5G. 

Efterlyser statligt ansvar

Familjen hoppas att nedmonteringen av glesbygden ska bli en valfråga i höst. 

– Staten måste ta ett större ansvar för mobiltäckningen och inte lämna det till telebolagen som i dag, säger Ellinor Tandlund.

Maken fyller i:

– Bolagen gör ingenting om det är färre än tio hushåll i ett område.

Inte heller den här januaridagen fungerar det att ringa.Tre operatörer saknar mottagning.

Foto: OLLE SPORRONG

Ellinor och Niklas Tandlund påpekar att de bor i en kommun som är del av den gröna omställningen i Sverige.

I Pajala finns en gruva och stora vindkraftparker. I länet statliga gruvbolaget LKAB, ståljätten SSAB och vattenkraftproduktion.

– Vi här uppe producerar den el, malm och råvara som hela landet bygger sin välfärd på. Men vad får vi tillbaka? Vi kan inte ens ringa 112 när det är fara för våra liv, säger Ellinor Tandlund.

Flyttar inte

Med tanke på allt som hänt, har ni funderat på att flytta härifrån?

– Nej, säger makarna unisont.

Ellinor Tandlund växte upp i närliggande Korpilombolo och är glad för att ha flyttat tillbaka efter en tid i Luleå.

Hon tycker sig ha fått tecken på att det är rätt att stanna.

– Efter branden har vi haft en vit ren här då och då, aldrig tidigare. En vit ren betyder lycka.

Expressens Olle Sporrong och Anette Holmqvist i Laitamaa.

Foto: OLLE SPORRONG