- Nya Start, det sista kärnvapenkontrollavtalet mellan USA och Ryssland, löpte ut 5.2.2026.
- Avtalet begränsade ländernas strategiska kärnvapenarsenaler.
- Experter varnar för att det bäddar för en oförutsägbar värld och att risken för kapprustning och kärnvapenspridning nu ökar.
- En orsak till att ett nytt avtal saknas är att USA kräver att Kina deltar i framtida förhandlingar. Kina vägrar eftersom deras kärnvapenarsenal är betydligt mindre än USA:s och Rysslands.
Den femte februari löpte Nya Start, det sista kärnvapenkontrollavtalet mellan USA och Ryssland, ut.
– Att Nya Start gått ut kommer att ha stora effekter på den globala kärnvapenpolitiken.
Det säger Karim Haggag, direktör för Stockholm International Peace Research Institute (SIPRI) och medlem i FN:s nedrustningsråd UNODA och tillägger:
– Vi kommer att se en värld med fler kärnvapen.
Vad var New Start?
Avtalet undertecknades i april 2010 av USA:s och Rysslands dåvarande presidenter Barack Obama och Dmitrij Medvedev.
Det trädde i kraft i februari 2011 för en tioårsperiod, och förlängdes 2021 med fem år.
Avtalet begränsade Ryssland och USA till maximalt 1 550 utplacerade strategiska kärnvapen och 700 utplacerade interkontinentala ballistiska robotar, ubåtsbaserade robotar och tunga bombplan, och gav båda sidor rätten att göra tekniska inspektioner hos den andra.
Öppna bildvisare
USA testade en kärnvapenkapabel robot i oktober 2025. Bild: Draeke Layman / Yhdysvaltain avaruusvoimat
Avtalet satte ändå inga gränser på mängden stridsspetsar länderna får ha i förvar.
Rysslands president Vladimir Putin sa i september 2025 att Ryssland är redo att fortsätta följa Nya Start-avtalets restriktioner i ett år efter dess utgång om USA gör det samma.
Donald Trump verkade ändå avvisa tanken i januari i år.
– Om det går ut går det ut. Vi förhandlar fram ett bättre avtal, sa den amerikanska presidenten då.
En mer oförutsägbar värld
Efter att Nya Start nu upphört att gälla finns det ingen transparens eller förutsägbarhet som styr det globala förhållningssättet till kärnvapen, säger Karim Haggag.
– Vi kommer att veta mindre om de kärnvapen som finns, var de är utplacerade och hurdana antaganden som styr planeringen kring dem i olika länder.
Risken blir att stater börjar planera sin kärnvapenstrategi utgående från det värsta möjliga scenariot, fortsätter han.
Nedrustning nu och då
USA och Sovjetunionen klarade av att ingå de första avtalen om rustningskontroll under kalla kriget, trots ideologiska och politiska motsättningar som var ännu djupare än i dag.
Rustningskontrollavtal från kalla kriget till 2020-talet
- USA och Sovjetunionen ingick de första nedrustningsavtalen 1972, kollektivt kända som SALT I.
- Efterföljaravtalet SALT II undertecknades i juni 1979, men ratificerades aldrig av USA eftersom Sovjetunionen invaderade Afghanistan samma år.
- START I undertecknades 1991, och gällde fram till 2009. START II undertecknades av Boris Jeltsin och George H.W. Bush 1993, men trädde aldrig i kraft på grund av politiska konflikter.
- Efterföljaren SORT undertecknades av George W. Bush och Vladimir Putin och trädde i kraft 2003.
- SORT ersattes av Nya Start 2010.
- Nya Start slutade gälla 5.2.2026. I nuläget planeras inga förhandlingar för ett nytt avtal.
Så vad var annorlunda då?
– USA och Sovjetunionen kunde enas om begränsningar på ett sätt som avgränsade kärnvapenfrågan från kalla krigets bredare konflikter, säger Haggag.
Genom att skilja kärnvapenförhandlingarna från andra frågor lyckades man få ner mängden stridsspetsar från en topp på över 64 000 i mitten på 80-talet till ”bara” ungefär 12 250 i dag.
Men i dag har den säkerhetsarkitektur som gjorde det möjligt i praktiken kollapsat, fortsätter Haggag.
– Det har lett till att både USA och Ryssland successivt dragit sig ur de här avtalen.
USA lämnade ABM-avtalet som begränsade ländernas anti-ballistiska robotförsvar redan 2002.
INF-avtalet som begränsade kärnvapenrobotar med medelräckvidd löpte ut 2019.
2023 frös Ryssland officiellt sitt deltagande i Nya Start, men meddelade att man ändå skulle fortsätta hålla sig inom dess ramar åtminstone gällande antalet stridsspetsar.
Kina rustar upp och vägrar förhandla
En orsak till att speciellt USA har varit ovilligt att förhandla fram ett nytt avtal är världens tredje stora kärnvapenmakt: Kina.
Landet har fördubblat sin arsenal av kärnvapen under de senaste tio åren, från ungefär 300 till 600 stridsspetsar. Och upprustningen fortsätter.
– Enligt rapporter planerar man att gå upp till och med till 1 500 stridsspetsar inom tio år, säger Jakob Hallgren, tidigare Sveriges ambassadör för nedrustnings- och icke-spridningsfrågor.
Öppna bildvisare
Jakob Hallgren är direktör vid Utrikespolitiska Institutet i Sverige. Bild: Utrikespolitiska institutet
– Då har vi redan i dag en obalans som håller på att uppstå i det internationella systemet.
Washington vill undvika en situation där Ryssland och Kina i värsta fall har upp till 3 000 aktiva kärnvapen riktade mot USA, säger Hallgren.
Därför kräver USA att Kina ska vara med i framtida nedrustnings- och kärnvapenkontrollavtal.
Men den kinesiska arsenalen är trots den snabba upprustningen mycket mindre än de amerikanska och ryska, säger Karim Haggag.
– Traditionellt har Kina vägrat engagera sig i vapenkontroll just på grund av den enorma storleksskillnaden.
Försvagar också andra internationella avtal
När de två största kärnvapenmakterna inte längre binds av avtal sinsemellan försvagas också det kanske viktigaste internationella avtalet kring kärnvapen: Ickespridningsavtalet, oftast känt som NPT (Non-proliferation Treaty).
- Fördraget om förhindrande av spridning av kärnvapen (NPT) ska hindra spridningen av kärnvapen och kärnvapenteknik, främja samarbete inom fredlig användning av kärnenergi och uppnå kärnvapennedrustning.
- Avtalet trädde i kraft 1970. Det förlängs vanligtvis var femte år genom översynskonferenser.
- Avtalet delar in världen i kärnvapenstater (de som hade testat kärnvapen före 1967: USA, Ryssland, Storbritannien, Frankrike och Kina), och icke-kärnvapenstater.
- Kärnvapenstaterna förbinder sig att inte sprida kärnvapen och på sikt arbeta för nedrustning, medan icke-kärnvapenstaterna förbinder sig att inte skaffa sådana.
- 191 länder har anslutit sig till avtalet. Bara fem länder har inte anslutit sig: Indien, Pakistan, Israel, Sydsudan och Nordkorea.
– Flera länder har talat mer eller mindre öppet om att de vill ha kärnvapen, men har hållits tillbaka av NPT, säger Hallgren.
Om de två största kärnvapenmakterna inte längre respekterar NPT-avtalets åtagande om att minska sina arsenaler finns risken att andra länder inte heller respekterar sina, konstaterar han.
”En dyster profetia”
Är rustningskontroll då ett dött koncept på den internationella arenan?
– Många säger att vi nu bevittnar slutet på rustningskontroll, och att vi under en lång tid kommer att se en ökning snarare än minskning av kärnvapenarsenalerna, säger Jakob Hallgren.
– Det är ju en dyster profetia.
Han tror ändå att just kärnvapnens destruktivitet i sista hand gör dem till ett oattraktivt vapen.
Till skillnad från tidigare epoker i historien har kärnvapen med all sin förödande kraft ytterst en förmåga att förinta allt mänskligt liv, konstaterar Hallgren.
– Så jag hoppas att stormaktsrepresentanterna kommer att ta sitt förnuft till fånga och förhandla om det här.