Är icks något dåligt, eller ett sätt att värna om vem man är och vad man vill ha ut av livet?

Josefine Jinder har en lista på oförlåtligt beteende hos killar.

Nescafé? Inte om Josefine Jinder får välja.

Foto: NAZIR/NURPHOTO/SHUTTERSTOCK / SHUTTERSTOCK EDITORIAL/IBL

Öppna bild i helskärm

Nescafé? Inte om Josefine Jinder får välja.

Öppna bild i helskärmJosefine Jinder

ESSÄ. Det är tidig söndagsmorgon och jag har precis vaknat i en främmande persons säng. Jag är 29 år och jag vet ingenting om någonting förutom att han är en kompis kompis. Han har ett rent hem, vältränad kropp och trots att det känns lite Bateman i kombination med att vara 41 och barnlös så är det väl på papperet lovande när man tröttnat på självmedicinerande kulturbarn från Södermalm med privatutredd adhd, vilket varit min huvudsakliga killtyp sen vaggan. Jag har för övrigt lagt märke till att dom utreds för borderline nu på ålderns höst? Inget får vi tjejer ha i fred.

Kemi hade uppstått under natten. En fransk balkong stod på vid gavel. Jag hörde honom skrota runt i köket. Det var varmt. Det var juni. Han drog på sig ett par jeans, sa att han skulle köpa kaffe och försvann ut genom dörren. Mysigt. Omhändertagande. Lite romantiskt att sitta och vara blyg med gårdagens glam utsmetat i facet och take away-kaffe i sängen.

Jag började fantisera om vem han var. Hans kvarter var mina kvarter, så jag kunde dem utan och innan. Valet av kafé skulle bli avslöjande. Det fanns ett pretentiöst och dyrt alternativ, ett sunkigt som erbjöd gammalt och bränt kaffe i tandläkarmugg och ett Seven eleven. Jag hoppades på Seven eleven. Hade han frågat mig vilken storlek hade jag sagt: hink. Kaffe/mjölk-ratio 70/30. Mer välling än snut liksom. Det skulle bli en överraskning, hur han gissade att jag ville ha det. Det dyra skulle kännas poserande, det sunkiga smaklöst, Seven eleven okomplicerat. 

Han kom tillbaka med en burk Nescafé. Vi sågs aldrig mer. 

Man kan tolka sig till utbrändhet när man längtar efter attraktion och samtidigt måste skydda sig.

Det är inte svårt att göra fel i det sköra tillståndet som begynnelsen av alla relationer är. Det är en fruktansvärd tid som kan göra vem som helst galen. Det är inte romantiskt. Det är semiotik. Allt, varenda rörelse blir ett tecken på något. Man kan tolka sig till utbrändhet när man längtar efter attraktion och samtidigt måste skydda sig. Det är där ”icksen” uppstår. Man måste vara extremt försiktig. Inte visa känslor för tidigt men heller inte verka obrydd. Inte ha för slapp inställning till sitt yttre men heller inte kännas ytlig. Inte vara en galen millimeterrättviseperson men heller inte ta något för givet. Inte vara en öppen bok, inte vara mystisk. Inte försöka imponera med sitt begränsade intellekt men heller inte kännas blåst. Inte vara tråkig men heller ingen enerverande clown. Framför allt kan man inte trampa så jävla snett att man begår kärleksspråkets motsvarighet till självmord: servera Nes.

Tänk om det är manualen för hela hans liv?

Pulverkaffe är inte en personlighet, idiot. Eller? Säger det inte ganska mycket om en person? Säger det i alla fall inte någonting om mig?  Jag tror inte det handlar om eventuell snålhet. Inte om dålig smak. Utan en särskild sorts nöjdhet. ”Det här duger”. Tänk om det är manualen för hela hans liv? Var läggs ribban för allt annat? Och vem är då… jag? 

Det var nog avsaknaden av överdådighetskänsla, som faktiskt kan uppstå av en kaffe någon köpt med oposerande omsorg. En antiambition att ha det lite nice. Jag fick existentiell panik. Jag vill inte se ett liv av Excel, neutral tvål och fryspåseklämmor framför mig det första jag gör när jag går upp på morgonen hos en FRÄMLING. Vilken jävla ÖKEN?

Annons

Jag menar inte att han är en dålig människa, jag menar att bakom det uppenbart löjliga med ”icks” kanske det gömmer sig ett svar på vem man själv är och hur man vill leva. Det är bara hjärnans omoraliska små profetior!

Motsägelsen är hela poängen. Att han inte skämdes över att servera Nes borde avfärdats som en petitess. Det är jag som borde skämmas som hakar upp mig på något så trivialt. Men jag kunde inte låta bli? Det var verkligen extremt avtändande för jag visste inte vad mer han hade så låg ambition kring?! Hjärnan SPÅRADE!? Jag älskar kaffe och han köper Nes – vem som helst fattar ju att det aldrig kommer hålla!!!! Han är nöjd med en enkelhet som bara kan tolkas som en döbakad känsla inför livet?? Han har ju gett upp! Det har INTE jag. Jag måste göra SLUT!!! 

Jag tycker det var helt rätt och jag hade gjort det igen om det hände mig i dag.

Här är min lista på killar man måste göra slut med innan man ens blir ihop och jag tycker inte det är det minsta konstigt:

Killar som köper Nes (dealbreaker)

Killar som har Instagram (skaffa ett liv)

Killar som använder sig av ordet egentid (blir irriterad bara jag tänker på det)

Killar som ställer mycket frågor (sitter jag i förhör eller är du ett fan)

Killar som älskar att bada (jag har ett barn, det räcker)

Killar som pratar lågt (varför driva folk till vansinne)

Killar som inte förstår att Ursula Stolpe är världens roligaste namn och inte rullar ut en röd matta och friar när dom får reda på att jag har hittat på det själv (red flag)

Killar som går runt med en bok (läser gör man i smyg)

Killar som inte älskar att snacka fett mycket skit och skvallra sig sönder och samman (hur kom du ens upp på din höga häst och varför vägrar du att kliva ner)

Killar som smörjer in sig (töntigt bara)

Killar som har en passion dom varken lever rikt eller fattigt på (mesar)

Killar som blir fulla på få enheter (svag och eller alkis)

Killar som sover i ens direkta närhet (så jävla otrevligt)

Killar som ”går iväg” när dom tar telefonsamtal (du jobbar inte på Säpo och jobbade du på Säpo skulle du inte tala om saken i telefon)

Killar som lite stolt visar upp sina nya kläder (patetiskt av någon anledning)

Killar i hatt (försvinn ur mitt synfält innan f****n syr igen sig själv)

Killar som röker (äckligt)

Killar som inte röker (präktigt)

Killar som går på Friskis och svettis jumpapass (nått är off)

Killar som tar promenader (psykiska problem)

Killar som inte får upp den (sorry, not sorry)

Killar som tittar mycket på tv (fläskfior)

Killar som vill prata om sitt skapande (du tror att det säger något intressant om dig och det gör det: du är antingen självupptagen eller pantad)

Pussheeeeej.

Josefine Jinder är musiker och skribent på Expressens kultursida.