Sofie Löwenmark

Publicerad 15 feb 2026 kl 07.00

Jihadisten skulle spränga brittiskt konsulat – nu vill han styra Birmingham.

Shahid Butt dömdes 1999 för terrorplaner. Nu kandiderar han i Birmingham.

Foto: Skärmdump/X

Öppna bild i helskärm

Birmingham är en stad med stor etnisk mångfald.

Foto: ivosar / Shutterstock

Öppna bild i helskärmSofie Löwenmark

Shahid Butt, 60, växte upp i Storbritannien med pakistansk bakgrund. Han dömdes i Jemen 1999 för att ha ingått i en terrorcell som planerade att spränga det brittiska konsulatet där. En kyrka och ett hotell fanns också bland de utpekade målen. Målet med terrorkomplotten var att driva ut västerländskt inflytande och upprätta en islamisk stat.

Butt har hela tiden nekat till anklagelserna och hävdar att hans erkännande tvingades fram under tortyr.

Men det är utrett att Shahid Butt reste till Jemen efter att ha påverkats av den ökände islamisten Abu Hamza al-Masri i London under 1990-talet. Hamzas son och styvson dömdes tillsammans med Butt i Jemen, och åklagarsidan hävdade att de reste dit på predikantens uppdrag.

Före resan till Jemen ska Butt ha deltagit i strider i både Bosnien och Afghanistan. Vid ett panelsamtal nyligen presenterades han varmt som en ”före detta mujahideen”, alltså en person som deltagit i väpnad kamp. Butt själv har också beskrivit väpnad jihad som en ”medkännande handling”. 

Men det som nu väcker kontrovers i Storbritannien är att samme Shahid Butt ställer upp i lokalvalet i Birmingham i maj, med målet att bli ledamot i kommunfullmäktige. Något som också har uppmärksammats av Kvartals Christer El-Mochantaf. 

Så sent som i november uppviglade Shahid Butt muslimer inför Europa League-matchen mellan Aston Villa och Maccabi Tel Aviv i Birmingham. I videoklipp som spreds i sociala medier säger Butt: ”Muslimer är inte pacifister – om någon ställer sig för nära dig, slår du ut hans tänder.” 

Om extremism inte längre utgör ett politiskt hinder, utan genom religiös mobilisering tvärtom blir en väg till makten, har något fundamentalt förskjutits i det politiska landskapet

Uppmaningarna kom trots att polisen redan fattat ett kritiserat beslut om att förbjuda Maccabis supportrar att närvara av säkerhetsskäl.

Det är knappast förvånande att judiska organisationer uttryckt oro inför lokalvalet. Shahid Butt kandiderar som oberoende inom en lös allians av Gaza-aktivister och har sagt rakt ut att muslimer inte ska vara vänner med judar och kristna. Ändå påstår han sig vara den person som kan ”ena” samhället.

Kritiker som varnar för att den tidigare jihadisten faktiskt kan bli invald pekar på demografin i hans valkrets Sparkhill. Enligt Birmingham City Council har över 63 procent av invånarna i området pakistanska rötter, omkring 92 procent tillhör grupper som klassas som etniska minoriteter och en majoritet uppskattas ha muslimsk bakgrund. Sedan decennier finns en stark islamistisk miljö i Birmingham.

Därför handlar diskussionen inte bara om Shahid Butt som individ, utan om ett bredare politiskt skifte där religion och internationella konflikter i allt större utsträckning används för att få politisk makt på lokal nivå.

Butts kandidatur är ett stresstest för ett öppet demokratiskt system. Om extremism inte längre utgör ett politiskt hinder, utan genom religiös mobilisering tvärtom blir en väg till makten, har något fundamentalt förskjutits i det politiska landskapet. Då har politisk islam normaliserats.

För Sverige finns goda skäl att följa utvecklingen. Det som sker i Storbritannien kan vara en föraning om hur den svenska lokalpolitiken kan komma att förändras. Att en jihadist som tänkte spränga ett brittiskt konsulat nu i stället vill utöva politisk makt i landet är en varningssignal till alla öppna samhällen. 

Den religiösa retoriken är kvar. Det är metoden som har förändrats.

Sofie Löwenmark är fristående kolumnist på Expressens ledarsida. Läs fler av hennes texter här.

LÄS MER: Larmet: Moskéer i Sverige mer radikala än i SyrienLÄS MER: Muslimska nätverk vill ha segregation