Policys som inte räcker till
En central del av kritiken i bland annat ETC handlar om Moderna museets interna styrdokument. Museet har policies för donationer och sponsring, men de omfattar inte specifikt tjänsteresor som finansieras av externa aktörer.
”Museet har policies som reglerar externa relationer när det gäller donationer och sponsring, men de omfattar inte specifikt tjänsteresor. Frågor om mutor och korruption regleras i lag och gäller självklart även oss. Men, den här situationen visar att gränsdragningen kring externfinansierade resor behöver vara tydligare, därför ser vi nu över våra rutiner för hur de ska hanteras framöver.”
Gav internationella kontakter
Vad kom då ut av resan till Qatar?
”Resan gav möjlighet att möta internationella kollegor och konstnärer samt att ta del av hur en betydande aktör inom samtidskonsten arbetar. Den typen av internationella kontakter är en del av mitt uppdrag. I efterhand ser jag att jag hade behövt göra en mer noggrann bedömning av hur resan kunde uppfattas ur ett förtroendeperspektiv. Det tar jag med mig framåt.”
Läs även: 9,5 miljarder resor på 40 dagar – världens största folkvandring är i gång
Flera andra statliga museer har tydliga riktlinjer mot korruption och otillbörliga förmåner. (Foto: TT)
Ørskou framhåller alltså nyttan i form av omvärldsbevakning och nätverkande, men återkommer till samma punkt: resan kan ha skadat förtroendet.
En genomgång av övriga centrala museimyndigheter visar att Moderna museet avviker. Myndigheter som Nationalmuseum, Statens historiska museer och Naturhistoriska riksmuseet har uttryckliga skrivningar om mutor, jäv och korruptionsrisker i sina policydokument.
Hos Nationalmuseum räcker det exempelvis att en förmån objektivt sett skulle kunna påverka en anställd för att den ska vara otillåten. Hos Statens historiska museer är grundregeln att tacka nej till erbjudanden från externa parter.
Läs även: Arlanda fick plus i januari – men något skaver
Läs mer från Realtid – vårt nyhetsbrev är kostnadsfritt:Prenumerera