Det är en idyll, den tyska ön Amrum med sina sanddyner utanför Nordsjökusten. Den tyska regissören Fatih Akins nya film heter som ön, ”Amrum”, och berättar stillsamt och havsvackert om den tolvårige pojken Nanning som är medlem i Hitlerjugend och har en pappa som är SS Obersturmbahnführer. Pojkens höggravida mamma är en lojal hustru och övertygad nazist.
”Amrum” är en självbiografisk berättelse som bygger på manusförfattaren Hark Bohms minnen av flykten till ön i andra världskrigets slutskede. Öborna är delvis förskonade från svält, fiskarna röker flundror, barnen vet hur man fångar kaniner, fortfarande kan man skörda betor och potatis trots kriget. Huvudpersonen Nanning hjälper till på åkern och får betalt i rotsaker, kanske till och med en bit smör om han ligger i. Hemma i den ålderdomliga släktstugan med mönstrade tapeter och tunga möbler, väntar mamman och syskonen på mat.
”Amrum” är besläktad med en av förrförra årets bästa filmer: ”The Zone of Interest”, båda beskriver de med ett iskallt lugn, ett slags nazistiskt vardagsliv med blommor och längtan efter lyxvaror som honung och vitt bröd. Hur barnen till bödlarna blir en del av dödsapparaten, vare sig de vill eller inte. Och vi åskådare blir till tysta vittnen, lite som havet och sanden. ”Amrum” är både en moraliskt uppfordrande och sjösjukeframkallande skönhetsupplevelse i ett.