Budskapet i stämningsansökan är ungefär detsamma om än i torrare juridisk språkdräkt. Förbundet påpekar att polisens agerande har prövats av en åklagare som beslutade att inte inleda förundersökning om tjänstefel, eftersom det saknades anledning att anta att brott begåtts. Åklagaren bedömde alltså att det våld som polisen använt var försvarligt sett till situationen som rådde på platsen, skriver förbundet.
Men när Pan sedan prövade fallet arbetsrättsligt blev det fel, anser förbundet. Det kan bero på att processen i nämnden inte är lika grundlig som en straffrättslig process i domstol, resonerar man i stämningsansökan. Det blir en svår uppgift för nämndens ledamöter att ”…enbart på ett skriftligt underlag bedöma situationer där polistaktiska bedömningar av enskilda polismän är helt avgörande för handlandet som prövas”.
Förbundet poängterar att polisen i den aktuella situationen uppfattade att personen var beväpnad med ett skjutvapen. Han bedömde alltså att det förelåg en påtaglig risk för att personen skulle utöva allvarligt våld mot honom eller allmänheten. Därmed fanns det grund för att använda ECV, enligt förbundet.