Linnea Lindquist
Publicerad 20 feb 2026 kl 18.00
Skolans värld översvämmas av kvalitetsutvecklare och strateger. Ju fler de blir, desto mindre tid hinner vi lägga på det som ger kvalitet.
”Effektivisering” har blivit synonymt med ”fler byråkrater”.
Foto: SHUTTERSTOCK
Öppna bild i helskärm
Foto: THOMAS KARLSSON / DN TT NYHETSBYRÅN
Öppna bild i helskärm
Detta är en text av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.
Linnea Lindquist
Trots att jag är morgontrött är jag alltid på jobbet innan klockan sju. Inte för elevernas skull, utan för att hinna med den administration som byråkraterna lämpar över på rektorer. Efter 19 år i skolans värld har jag förlikat mig med att det alltid finns en excelfil som ska fyllas i eller en handlingsplan som jag förväntas prioritera.
Jag vill egentligen bara vara med eleverna, stötta lärarna och hinna vara den där pedagogiska ledaren som beskrivs så fint i skollagen. Jag skulle vilja få tid att fråga Fatima hur det gick på simningen, säkerställa att Ahmed får den lästräning han så desperat behöver och jag vill finnas där för lärarna som har det tufft i klassrummet.
I stället förväntas jag mata byråkrater med uppgifter som de skulle kunna hitta på egen hand.
Skolan är numera inte regel- utan målstyrd. Det betyder att regeringen sätter upp målen och sedan ska de nästan 3 000 olika huvudmännen själva komma på hur de ska uppnås. Alla famlar i mörkret och försöker luska ut vilket arbetssätt som ger bäst resultat.
I alla kommuner och i många skolföretag finns det personer som kallar sig för kvalitetsutvecklare, strateger, analytiker och gud vet vad. Deras roll sägs vara att stötta oss som arbetar i skolan, men eftersom det inte finns regler för hur skolan ska organiseras stör de oss mer än vad de stöder oss.
Ju mer vi pratar om effektivisering, desto fler byråkrater anställs. Ju mer vi talar om kvalitet, desto mindre tid finns det för kärnuppdraget som skapar kvaliteten. Tilliten till lärare och rektorer har ersatts av excelark.
Skolor tvingas lägga mer tid på att skriva handlingsplaner än på att utveckla undervisningen.
Kommunerna och staten sitter i samma överfulla båt.
Svenska myndigheter växer med 22 byråkrater om dagen, enligt en ny Timbro-rapport. De har i uppgift att kontrollera att andra gör sitt jobb. Tillstånd ska beviljas, tillsyn utföras. Bidrag ska betalas ut och följas upp. När pengarna används fel ska en byråkrat kräva tillbaka dem och säga aja baja. Avvikelser ska rapporteras, analyseras och följas upp i handlingsplaner.
Den avreglerade och målstyrda välfärdssektorn har skapat ett system som kryllar av anställda som livnär sig på systemets inneboende misstro mot sig självt.
Skolverket har vuxit med 148 procent på 10 år och sysselsätter i dag mer än 900 personer. Trots det är deras bedömningsstöd för lågstadiet så dåligt att det inte ens hjälper lärare att identifiera vilka barn som kan läsa. De har inte lyckats leverera ett fungerande system för digitala nationella prov. Men det galnaste av allt är att de har konstruerat nationella prov som tvingar lärare att godkänna analfabeter så länge de klarar det muntliga provet.
Vad gör de på Skolverket hela dagarna?
Det är varken lärarna som brister eller rektorerna som saknar kompetens. Problemet är att målstyrningen har skapat ett system som ska kontrollera och följa upp allt som inte har med kärnuppdraget att göra. Skolor tvingas lägga mer tid på att skriva handlingsplaner än på att utveckla undervisningen. Skolverket skulle kunna vara ett stöd i skolan men i stället får vi huvudvärk, gråa hår och hjärtklappning varje gång de får ett nytt uppdrag från regeringen.
Det är tur att det finns en lösning. Gör regelstyrning great again!
Linnea Lindquist är fristående kolumnist på Expressens ledarsida. Till vardags jobbar hon som skolledare i ett särskilt utsatt område. Läs fler av hennes texter här.
LÄS MER: Tolv reformer – men det viktigaste saknasLÄS MER: Så kan friskolor runda nya lagen