Therese Strömberg
Publicerad 24 feb 2026 kl 23.06Uppdaterad 25 feb kl 07.36
Det borde vara pinsamt att åka ur Champions League mot Bodö/Glimt.
Men det är det inte.
Foto: NDERIM KACELI / STELLA PICTURES
Öppna bild i helskärmÖppna bild i helskärm
Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Therese Strömberg
En tidigare konkurshotad klubb som vägrade gå under, bestämde sig för att göra sin akademi till hjärtat i verksamheten. Som började sälja spelare och återinvestera i både trupp och drift för att kunna utvecklas. Uppåt i tabellen, ut i Europa. Förbi Inter i Champions League.
Det stod kanske inte med som ett av de första målen när Bodö/Glimt tog ett omtag kring allt de höll på med, men det var så det blev.
Efter 3-1 på hemmaplan, ett motstånd mot det i 90 minuter oavbrutna italienska anfallet på bortaplan.
Han hatar inte att få fira framför Intersupportrarna.
En nordnorsk närvaro på den största fotbollsscenen som finns är imponerande i sig. Att den blivit så självklar trots de ganska många förlusterna inledningsvis i höstas ännu mer så, och att identiteten dessutom är så tydlig. Bodö jobbar inte primärt med akademiverksamheten i dag, men de mäter sig med Europas största klubbar tack vare den.
Inter fortsätter trycka på, får hörna efter hörna, men de kan inte ta sig igenom laget som många gånger orättvist har fått höra hur de drar orimliga fördelar av både konstgräs och breddgrader. Det är klart att de sakerna inte är oviktiga. Men de har kryssat borta mot Dortmund, vunnit borta mot Atlético Madrid och slagit ut Inter i playoff över ett dubbelmöte.
För att alla hela tiden vet vad de ska göra. För att samspelet är starkt, positionsspelet sitter, den gemensamma drivkraften att fortsätta fullständigt spränga sig igenom den här säsongen genomsyrar allt, övervinner nästan vad som helst. För att de gör två mål på sina sju skott, för att Inter gör ett på sina trettio.
När Bodö-sonen och förre Milanspelaren Jens Petter Hauge gör 1-0 hatar han inte att få fira framför Intersuppportrarna.
Deras lag spelade Champions League-final i fjol, Bodö/Glimt ska spela åttondelsfinal om ett par veckor.
Bodö/Glimt är så här bra, men de är också helt overkliga.
Det diskuteras på sina håll om vi verkligen kan fortsätta kalla Bodö för ett skrällag. Om det inte är dags att börja ta dem på allvar i stället. Jag menar att vi kan göra båda sakerna samtidigt.
Efter segern hemma mot Manchester City tidigare under vintern skrev jag att allt vi fått lära oss om fotbollen i dag säger att det Bodö håller på med inte ska vara möjligt. De gör 2-0 innan den här matchen är slut, dubbelmötet slutar 5-2 efter att Inter reducerat. Det är inte tur. Bodö/Glimt är så bra, har metodiskt arbetat sig hela vägen hit. Men de är också helt overkliga och står för något vi kanske aldrig får se igen.
Och man kommer inte ifrån att det är dåligt av Inter, i toppen av Serie A med tio poäng ner till tvåan, att åka ur Champions League redan nu. Att göra det mot just det här motståndet borde kännas värre än att göra det mot ett större. Det är så det kommer beskrivas, men det är inte hela sanningen.