Publicerad 29 aug 2025 kl 06.00
19-åriga Nila söker efter frihet och självutplåning på Berlins klubbar.
Agri Ismaïl gillar Aria Abers skoningslösa skildring av mellanförskapet.
Författaren Aria Aber föddes i Tyskland med är numera verksam i USA.
Foto: Nadine Aber
Öppna bild i helskärm
RECENSION. ”Jag har väntat hela mitt liv på att fucka upp så här”, skrev författaren Robert Stone i romanen ”Dog soldiers”. Denna fras vore en passande titel för poeten Aria Abers debutroman ”Good girl”, om nittonåriga Nila, barn till afghanska flyktingar, som försöker finna frihet eller självutplånande i Berlins drogfyllda nattklubbar.
”Good girl” är den senaste i raden av romaner om självdestruktiva kvinnor som präglat den amerikanska litteraturen på senare år, det som på booktok kallas för ”Unhinged women lit”, men till skillnad från, säg, Ottessa Moshfeghs ”Ett år av vila och avkoppling”, är det inte senkapitalistisk leda som ligger till grund för kaoset i Nilas liv.
Öppna bild i helskärm
Hennes föräldrar var välbärgade innan flykten till Tyskland men har krossats av exilen, fast i ett slags evigt limbo som även efterföljande generationer drabbas av: Nila får inte tjäna mer än 400 euro i månaden utan att det dras från pappans a-kassa.
Hon må komma in på universitet i London men inte har en aning om hur hon någonsin skulle kunna betala för det. ”Inom mig rasade en hunger efter att förstöra mitt liv”, meddelar hon medan hon ljuger för sin omgivning om var hon kommer ifrån, om var hon bor.
Och överallt finns de afghanska farbröderna som kör taxi som kan, när som helst, se henne onykter och påtänd ute på stan och meddela hennes pappa vars blotta röst ”kändes som ett koppel runt halsen som alltid satt för hårt”. Endast på Bunkern – Abers namn för nattklubben Berghain – finns en skärva av frihet, även för de som är fast i en kvävande familjekultur och en socioekonomisk kontext som går i arv.
Ja, romanen är kanske lite för lång, och vissa metaforer famlar efter poetik i stället för tydlighet (Berlin håller på att ”spricka i sömmarna av ruttna sopor”), men Abers skildring av Nilas mellanförskap är så skoningslös att hon lyckas få en annars rätt trött genre att verka nyskapande. ”Good girl” är en bok man minns, långt efter att man har läst färdigt.
ROMAN
ARIA ABER
Good girl
Översättning Hanna Axén
Brombergs, 333 s.
Visa mer
Agri Ismaïl är affärsjurist, författare och medarbetare på Expressens kultursida.