Titel: Doktor Glas
Regi: Erik Leijonborg
Manus: Isac Calmroth och Erik Leijonborg
Skådespelare: Isac Calmroth, Christian Fandango, Thea Sofie Loch Næss m.fl.
Betyg: 3 av 5
Går att se: På bio
Mitt i läskrisen plockar skådespelaren Isac Calmroth, född 1998, fram sitt gamla exemplar av Doktor Glas ur bokhyllan. Nu ska det bli film för en ny generation. Den livsbesvikna grubblaren Gabriel Glas ska hottas upp. Han placeras med läkarrocken i en flådig privatpraktik för överklassen.
Hans hatobjekt nummer ett: Patrik Gregorius, den gamla osköna pastorn, är i den här versionen ett slags Björn Ranelid för unga. Han spelas av en bildskön och kokainberoende Christian Fandango och bor högst upp i en spektakulär våning vid Mariatorget, med sitt modeorakel till fru, Helga.
Den här nyfilmatiseringen av Doktor Glas har redan fått fullt med spö. Jag tycker att förvandlingen av den depressive doktorn fungerar helt okej, vi har ett samhälle fullt av ensamma och sexuellt förvirrade unga män. Jag tolkar Isac Calmroths gestaltning av Doktor Glas kvinnoskräck och porrsurfande och stalkerbeteende som en helt rimlig modernisering. Hatet mot den virile tjejmagneten Gregorius är också begripligt.
Den uppdatering jag har svårast för är Helga, den olyckliga förälskelsen i henne griper aldrig tag i mig. Men precis som i de färgmaxade filmerna ”Wuthering Heights”, ”Saltburn” och ”Barbie” tolkar jag även den här kalejdoskopiska jättemaskeraden som en relevant bild för den bisarra skärmvärld vi har omkring oss.