Publicerad 27 feb 2026 kl 10.00
Relationen mellan Selma Lagerlöf och Henriette Coyet skildras i en ny opera.
Gunilla Brodrej ser en charmig föreställning men saknar något viktigt.
Maria Påhls som den unga Selma, med den döda.
Foto: Mats Bäcker / Wermland opera
Öppna bild i helskärm
Katarina Giotas som Henriette Coyet och AnnLouice Lögdlund som Selma Lagerlöf.
Foto: Mats Bäcker / Wermland opera
Öppna bild i helskärmÖppna bild i helskärm
RECENSION. Äntligen stod Selma på scenen.
På Värmlandsoperan, med det internationellt pretenderade namnet Wermland opera, är det Selma Lagerlöfs relation med skånska slottsfrun på Torup, Henriette Coyet, som är i fokus. Väninna, reskamrat? Omskrivningarna av hennes relationer med kvinnor är många.
Maria Sundqvists libretto tar avstamp i spökande barndomsminnen, men uppehåller sig kring de sista tio åren av Nobelpristagarens liv då hon drabbades av – och förlöstes ur – skrivkramp. Sundqvist har tillsammans med tonsättaren Mats Larsson Gothe tidigare skapat en mycket lyckad opera efter PO Enquists ”Blanche och Marie” (Norrlandsoperan 2014). Riktigt den verkshöjden når man inte denna gång, men nära nog. Det Larsson Gothes musik saknar av arior och genomkomponerade melodier att ta med sig hem kompletteras med befintlig lämplig musik: En Edvard Persson-dänga, ”Skånska slott och herresäten”, ”Värmlandssången” och Brahms klarinettkvintett. Sundqvists libretto har nämligen två parallella spår; dels förhållandet med Henriette, dels förhållandet till musiken, förkroppsligat av klarinettisten Emil Jonason. Det spåret kommer från hennes sista berättelsesamling ”Höst”. Tre träd med höstlöv står också i scenens fond. Det finns fler godbitar för Selmahuvuden – som insikten om att det är musiken som hjälper människan att passera gränsen mellan liv och död (Ur ”Vägen mellan himmel och ord”).
Lite bryskt uttryckt skulle man kunna säga att librettisten trillat ner i ett kaninhål av Lagerlöfska referenser som gör det hela lite rörigt.
AnnLouice Lögdlund gör ett mycket fint porträtt av Selma Lagerlöf med sin varma klang och starka närvaro, liksom den lite mer explosiva Katarina Giotas som Henriette. Rollerna verkar skrivna direkt för dem och det är underbart med en opera som handlar om två 70-plussare. Jakob Högström är bra som vanligt, här som societetslejonet Prins Eugen.
Den muntra tonen signalerar folklustspel.
En pikant detalj är att Carl XVI Gustaf och drottning Silvia sitter på första raden precis ovanför mitt huvud och tittar på en opera där även kungens blivande farfar kronprins Gustaf Adolf och drottning Louise har helt okontroversiella roller. Det känns som 1700-tal, när kungar ville spegla sig i operaföreställningarna.
”Selma och en vacker saga från en lycklig tid” är, som titeln signalerar, en mycket vacker och varmhjärtad föreställning med genomtänkt regi och omsorgsfull och tilltalande scenografi och kostym. Den muntra tonen signalerar folklustspel. Musiken är eklektiskt underhållande med inslag av Puccini och Britten, ja till och med Henry Mancinis berömda tema till ”Rosa pantern”. Larsson Gothe är bra på att måla med orkestern men han kan sång och dirigenten David Björkman ser till att den går fram.
Men. Inte på något sätt visar Kajsa Giertz i sin (för övrigt utmärkta) regi att Selma Lagerlöf faktiskt blev förälskad i Henriette Coyet. Att Lagerlöf var en kulturman och Coyet en musa. Det faktum att det vid denna tid inte fanns en prydlig etikett för sex mellan kvinnor betyder inte att begäret saknades. Fortsätter vi att gestalta sekelskifteskvinnornas kärleksrelationer som ”varm vänskap” gör vi samma gamla nummer igen: reproducerar myten om kvinnan som i grunden asexuell, eller åtminstone för fin för att vilja något i den vägen.
På Värmlandsoperan stannar analysen vid att Selma var låghalt, och att det var därför hon inte hamnade i famnarna på män. Så då blev hon glad när hon fick dansa med en kvinna i stället.
OPERA
SELMA OCH EN VACKER SAGA FRÅN EN LYCKLIG TID
Musik Mats Larsson Gothe
Libretto Maria Sundqvist
Regi Kajsa Giertz
Scenografi och kostym Helle Damgård
Ljusdesign Jakob Larsson
Videodesign Johannes Ferm Winkler
Mask- och perukdesign Christina Hednar
Medverkande AnnLouice Lögdlund, Katarina Giotas, Emil Jonason, Sebastian Durán, Clarice Granado, Jakob Högström, Tobias Westman, Peter Kajlinger, Marie-Louise Granström, Cecilia Tomasdotter, Håkan Mayer och Maria Påhls
Dirigent David Björkman
Wermland operas orkester
Wermland opera, Karlstad
Speltid 2 timmar och 30 minuter (inklusive paus)
Visa mer
Gunilla Brodrej är kritiker och redaktör på Expressens kultursida.