En vårdag 2025 kände han en rysning längs ryggraden.
Jack Burns stod i sitt hem i Boulder, Colorado, med telefonen tryckt mot örat.
I andra änden satt chefen för Nasas månprogram, Artemis – och Jack hörde de ord han hade väntat på nästan halva sitt liv:
Nasa sade ja.
Ja till den galna idén han outtröttligt hade kämpat för i mer än 40 år.
Ända sedan han vid 27 års ålder fick idén i den knastertorra, solstekta Atacamaöknen i Chile.
”Det var då ljuset gick upp för mig. Det här var något jag helt enkelt var tvungen att följa upp – och jag tänkte inte acceptera ett nej”, skriver Jack Burns i ett mejl till Illustrerad Vetenskap.
Men ”nej” var precis vad forskaren fick höra under de följande fyra årtiondena.
Han var mannen med den galna idén som ingen vågade satsa på.
Fram till den där vårdagen 2025, när telefonen ringde i vardagsrummet hos den nu 73-årige professorn i astrofysik.
Men för att vi ska förstå varför forskaren nästan tappade telefonen måste vi spola tillbaka tiden 47 år.