Josefine Jinder

Publicerad 5 mar 2026 kl 12.24

Det bästa med kulturfest är alla klaver man kan trampa i.

Josefine Jinder har en del att berätta från veckans festligheter. 

På måndagen delade Expressen ut sina kulturpriser.

Foto: JONAS ENG

Öppna bild i helskärmJosefine Jinder

KRÖNIKA. Dåååååååååå… har jag gjort bort mig igen! Expressens kulturfest som gick av stapeln i måndags var en sedvanlig shitshow – för min del.

Tidigare haverier har bestått av att skriva till en säkert lyckligt gift Anders Holmberg vid tresnåret att han är SVERIGES SEXIGASTE PROGRAMLEDARE (hoppas han aldrig hann se innan jag ångestraderade det morgonen efter), försöka ställa diverse politiska reportrar ”mot väggen” (ok Little Janne Josefsson) för att de festar med politiker på festen, tvinga typ Sissela Kyle eller nån annan sån underbar dam – minns inte exakt vem – att följa med mig och kissa, bli djupt besviken över att exakt noll personer verkade tycka att det var kul att jag låtit sy upp en klänning av 54 stycken p-böter, spela upp nån ny låt jag gjort för Bob Hansson i rökrutan och börja gråta (det är fan det sjukaste och mest ”Bob Hansson” jag gjort i hela mitt liv) etcetera. 

Josefine Jinder 2023.

Foto: SVEN LINDWALL

Öppna bild i helskärm

Den legendariska p-botsklänningen.

Foto: SVEN LINDWALL

Öppna bild i helskärm

Och ja, i år klampades det absolut i nya klaver. Det börjar redan i entrén där chefredaktören samt kulturchefen står och hälsar gästerna välkomna och jag tycker att jag har så jävla bra swag att jag direkt försöker förhandla upp mitt arvode i stället för att säga något normalt. 

Vidare in i minglet går jag förbi en av alla femtiotusen komiker som heter Nånting Hallberg. Möter hans blick varpå han säger hej. Messiah Hallberg menar jag, men han heter ju inte ens det. Han heter ju typ Tord eller nåt sånt egentligen. Det är för mycket och för många att hålla reda på. Jag mötte i alla fall hans blick och gav honom, instinktivt, en mordisk blick tillbaka. Sa verkligen inte hej.

Victor Malm och Klas Granström välkomnar Björn Ranelid.

Foto: JONAS ENG

Öppna bild i helskärm

Josefine Jinder lät sy upp en klänning av 54 stycken p-böter inför festen 2023.

Foto: SVEN LINDWALL

Öppna bild i helskärm

Varför då? Jo, för att han förstörde min ”Pelle Svanslös”-kryssning under sportlovet. Det var redan en fruktansvärd upplevelse som verkligen inte behövde bli värre. Vidrig mat. Läskiga människor. Störiga barn. Fattig, inte kattig, ”show”. Kommer aldrig utsätta mig själv för något liknande ”för barnens skull” igen.

Men inte nog med det. Under självaste kryssningen nådde det mig också att det skulle skämtas om mig i Tord Messiah Hallbergs program ”Svenska nyheter” senare på kvällen. Skämtet hade tydligen med droger att göra. Och jag – jag blev fullkomligt RASANDE. Galen. 

Mitt hat växte till en så intensiv nivå att jag blev helt utmattad av alla mina kreativa planer på hämnd och somnade med barnen efter nattning 20.00. Eftersom programmet sändes 22.00 så hann jag inte höra vad han faktiskt sa. 

Anders Holmberg med sin producent Lars Eisjö.

Foto: JONAS ENG

Öppna bild i helskärm

Nästa dag vaknade jag med ett återställt, harmoniskt nervsystem och tänkte ”jag? jag väljer the high way” och varken tittade på programmet, sa eller gjorde någonting. Det är ett evigt vinnande koncept och jag måste klappa mig själv på axeln och konstatera att jag verkligen har mognat på det planet. Jag vågar faktiskt sträcka mig så långt och påstå jag blivit expert på att aldrig konfrontera någon med något! Det finns nämligen ingen mer tillfredsställande strategi. Who. Cares. Och så vidare. Det hjälpte också att min kille bara skrattade åt mig när jag försökte älta och sa: ”Vad tänker du att du har byggt för image då? Underbara Clara…?” Snabbt glömde jag i alla fall bort både Tord Messiah Hallberg och min egen indignation. 

Annons

Jag ger honom en hatisk blick, ignorerar hans hej och svassar in i lokalen.

Men, så är det dags för Expressens kulturfest och plötsligt står människan framför mig i egen hög person. Och jag känner, med ett par under västen, att nu! Nu har jag min chans. Den JÄVELN ska inte komma undan. Jag ger honom en hatisk blick, ignorerar hans hej och svassar in i lokalen. Otroligt satisfying. Kvällen fortsätter utan drama för min del men med osedvanligt mycket smaskigt kulturskvaller om både den ena och andra som gjort bort sig, varit otrogen, blivit alkoholiserad eller fått kicken. 

Jag har ju ingenting att skämmas över? Jag får till och med chans att be om ursäkt till de politiska reportrarna jag försökt starta bråk med tidigare år som säger att det mest var kul och allt kändes verkligen bra igen. Neutral, inte alls laddad mark. Minus när jag frågar Viktor Barth-Kron vad han tror att jag röstar på och han säger att jag ser ut som en vänstertjej. Blir kränkt av det så klart, vem vill vara så lättläst? 

Messiah Hallberg på Expressens kulturfest.

Foto: MAGNUS LEJHALL

Öppna bild i helskärm

Expressens kulturpristagare firades: Erik Holmström, Fabian Göranson, Petrina Solange, Tommy Körberg och Susanne Ljung.

Foto: JONAS ENG

Öppna bild i helskärm

Ja, jag demonstrerade mot Irak-kriget när jag var tolv, romantiserade svarta blocket när jag var tonåring (snygga killar), blev bortförd av polisen under Reclaim the streets och kunde alla Looptrooplåtar på ”Modern day city symphony” utantill men det är väl inget jag vill att man ska SE PÅ MIG efter EN sekund när jag är trettioåtta år?! Jag är extremt politiskt förvirrad! Ena dagen är jag övertygad anarkist (speciellt i trafikfrågor), andra dagen är jag superliberal (speciellt i moral-, identitets- och kulturfrågor) och tredje dagen känner jag att jag ju sedan barnsben faktiskt är grundad ideologiskt åt vänster (i skatte- och systemfrågor). 

Jag tycker verkligen att det både syns och märks på hur jag klär och beter mig hur förvirrad jag är? Jag ser då rakt inte ut som någon haschrökande tjej som bor i Majorna i ”dreads” som äter ”punkgryta” till frukost, lunch och middag och har typ Che Guevara-flagga på väggen. Så kanske inte vänstermänniskor ser ut nu för tiden i och för sig. Vad vet jag. Jag känner bara champagnevänstern. Vi har alltid haft fetare stil.

Det sjukaste med det här är dock inte mitt beteende.

Klipp! Till några timmar senare. Tord Messiah Hallberg står i baren bara METER ifrån mig och jag kan inte låta bli, med min brinnande revanschlust går jag fram och frågar om han märkte att jag hatade honom när jag gick förbi tidigare. Ja, säger han. Varför? För att du skämtar om mig som att jag vore nån trashig laddkärring, säger jag. Det är den äldsta, tröttaste spaningen jag har hört i hela mitt liv. 2017 ringde och frågade om Little Jinder festar for a living? Ett decennium har gått och jag har barn på förskola vars föräldrar säkert kollar på ditt svenneprogram. Varken du eller ”bred underhållning” är kul. Dessutom är jag inte ens aktuell med något så lämna mig i fred!!! Säger jag. Och akta dig, jag har varit kickers i savannbyxor, gåsjacka och stringtrosor uppdragna till midjan så jag vet verkligen hur man hanterar en butterfly, lägger jag till och petar på honom med en pinnkam jag har i väskan. 

Det sjukaste med det här är dock inte mitt beteende. Det är att han bara tittar på mig med tindrande blå ögon – och håller med? Han ber om ursäkt, förklarar att skämtet inte var så grovt som jag fantiserat ihop, erkänner att det också var ett tråkigt skämt och fortsätter samtalet med sin otroligt trevliga, propra och charmerande persona. Tord Messiah Hallberg? Sveriges absolut trevligaste människa. Jag? Sveriges absolut pinsammaste människa. Jag tror inte jag ska gå nästa år.

Josefine Jinder är musiker och skribent på Expressens kultursida.