Therese Strömberg

Publicerad 31 aug 2025 kl 19.38Uppdaterad kl 20.07

En timme av absolut ingenting.

Är det så här titelstriden ska se ut?  

Kängan till Jon Dahl Tomasson: ”En förolämpning”

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Foto: PETER BYRNE / STELLA PICTURES / PA

Öppna bild i helskärmTherese Strömberg

När Liverpool äntligen skapar något och till och med gör mål är det offside. Vi är en bit in i den andra halvleken och det känns mer och mer som att det trots allt inte var för hårt när Peter Schmeichel dundrade där nere på innerplanen i halvtid om att allt var för tråkigt. Att Arsenal bara försöker kontrollera och slösa tid, vänta in motståndarnas misstag och att Liverpool inte har förmåga att göra någonting överhuvudtaget. 

Det hette att det var ett bra läge för båda de här lagen att möta det andra. Med Arsenals skador på nyckelspelare samtidigt som Liverpool släppt in många mål i säsongsinledningen och visat sig sårbara på ett sätt vi inte sett på länge. 

I halvtid är expected goals-siffrorna nära noll, borde vara minus bara för att verkligen understryka hur lite som hänt. 

Och jag somnar av tanken på att det är så här titelstriden kan se ut. 

Dels för att det inte får vara möjligt att det är en sån här match som sätter tonen för de 35 omgångar vi har kvar.

Att de här lagen är de stora förhandsfavoriterna till att vinna ligan den här säsongen kommer man inte ifrån. Och efter någon timme lossnar matchen litegrann, Liverpool hittar ett tryck, publiken hakar på. 

Men det är först i det absoluta slutskedet som Liverpool får en frispark utanför straffområdet. Szoboszlai slår den så perfekt det bara går och med fem minuter kvar känns det för första gången som att vi har att göra med en stormatch. En sådan match som många sagt kan bli säsongsdefinierande redan nu. 

Jag är väl lite försiktig med den typen av skarpa analyser efter tre omgångar. Dels för att det är för kort tid att dra några som helst slutsatser om hur resten av säsongen kommer se ut. Dels för att det inte får vara möjligt att det är en sån här match som sätter tonen för de 35 omgångar vi har kvar.

Det var viktigt för Liverpool att de inte tappade sin ledning den här gången, att de inte släppte in något mål. Det är ingen nyhet att Arsenal sliter i offensiven utan både Saka och Ödegaard. Och det är väl kanske det som är deras problem än så länge, att inget riktigt känns nytt eller oväntat, ens förbättrat, den här säsongen. Inte ens att de har nästan lika svårt att försvara fasta situationer som de är bra på att förvalta dem. 

Det ska väl å andra sidan inte vara så bekvämt att vinna titlar heller

Så i en match där Arsenal slår mängder av hörnor men i slutänden inte gör någonting av dem känns det rimligt att Liverpool vinner på en frispark så vacker att man nästan börjar gråta. Även om det inte var vad matchen förtjänade.

Deras säsongsstart hade varit bra med två segrar, men inte bekväm. Det var inte den tredje heller. Den ska det väl å andra sidan inte vara så himla bekvämt att vinna titlar heller. Men förhoppningsvis blir det lite roligare än så här, oavsett vilka som gör det.