Ser du stjärnan i det blå? Kommande generationer kan få svårt att svara jakande, men inte på grund av överdriven förfriskning, utan för att trängseln ökar uppe i himlavalvet.
I Kvartal (25/2) skriver Göran Fröjd om det snabbt ökande antalet satelliter i jordens omloppsbana. Idag beräknas det handla om omkring 14 000. Till 2030 beräknas minst en fördubbling ske och det totala antalet bli på mellan 30 000 och 50 000.
Det ökade antalet satelliter både möjliggörs av forskningsframsteg, och möjliggör ytterligare kliv framåt. Om det förr var stater som drev utvecklingen, har rymden nu blivit den privata sektorns domäner vilket lett till både innovation och pressade priser. I sammanhanget är det svårt att komma runt Elon Musks SpaceX, och Starlink som tillgängliggör höghastighetsinternet över hela världen och inte minst på mer avlägsna platser som inte nås av kabel eller fiber. Visionerna slutar inte heller där, Musk vill skjuta upp och driva AI-datacenter i låg omloppsbana.
En uppenbar fördel med att skicka upp högtekonologisk utrustning i rymden är det där råder minst sagt god tillgång på energi från solen som uppe i omloppsbanan inte skyms av sådant som moln och ozonlagret. Däruppe är det också, som artikeln påpekar, ett slags vilda västern, som präglas av en nybyggaranda. Rymden är, till skillnad från många platser på jorden, helt enkelt inte sönderreglerad och överbyråkratiserad.
Men det finns förstås också problem, som tilltar i takt med att satelliterna blir fler. Som risken för kollisioner, som dessutom riskerar att utlösa en slags kedjeeffekt när krockar mellan satelliter och rymdskrot leder till att splittras – och alltså skapar mer rymdskrot. Dessutom kan utsläpp vid uppskjutningar, såväl som att förbrukade satelliter som brinner upp i atmosfären lämnar efter sig metaller, komma att skada ozonlagret.
Allt fler av de ljuspunkter vi ser är dessutom inte stjärnor utan just satelliter
Även natthimlen påverkas. Den blir ljusare av satelliter som reflekterar solljus, så kallad ljusförorening som påverkar både oss människor och ekosystem. Allt fler av de ljuspunkter vi ser är dessutom inte stjärnor utan just satelliter. ”Idag saknas det dock juridiska ramverk för att motverka många av avigsidorna med rymdboomen,” konstaterar Fröjd.
Situationen i rymden riskerar att bli en allmänningens tragedi, alltså när en gemensam och fri resurs riskerar att förstöras när det saknas ekonomiska eller andra incitament som förhindrar överutnyttjande. Att mänskligheten tagit sig så långt är häftigt, men den problematik det ger upphov till behöver hanteras – uppe i rymden, såväl som här nere på jorden.
