Therese Strömberg
Publicerad 11 aug 2025 kl 11.17Uppdaterad kl 11.46
Alexander Isak åkte inte på försäsongsturné med Newcastle. Vill lämna Newcastle. Får inte träna med Newcastle.
Förstör det hela hans arv och rykte?
Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Alexander Isak.
Foto: TOLGA AKMEN / EPA
Therese Strömberg
Det som från början hette ”en mindre skada” har ganska snabbt utvecklat sig till något som ser ut som en ganska stor sådan. Alexander Isak följde inte med på Newcastles träningsläger, berättade att han vill flytta, får numera inte träna med laget och allt känns trasigt på ett sätt som är svårt att förhålla sig till.
Han blev nyss en ikon, någon som inte bara kunde ta Newcastle till nya höjder utan också gjorde det. Vann en titel, firade med supportrarna, var en del av staden och dess kropp som fotbollsklubben är.
Och den var på väg någonstans. Nu är det som att allt står still.
Som om det inte räckte vecklade den delikata Isak-situationen ut sig i mitten av juli också
Det är många som redan gjort poängen att det kändes som att Newcastle-projektet stannade av redan förra säsongen. Som att de inte längre tog tydliga steg framåt, mot den implementering av ligans ”big seven” som alla såg framför sig när Saudiarabien köpte klubben.
De vann som sagt ändå en titel, de löste en Champions League-placering.
Den här sommaren däremot, har de knappt löst någonting.
Nästan alla deras utpekade transfermål har valt större klubbar i ligan, vilket bevisar att pengar bara tar dig så långt. För Bryan Mbeumo väljer fortfarande hellre ett United som slutade på femtondeplats för tre sekunder sedan, och det är en tydlig signal om att det saudiska projektet har en bra bit kvar.
Och som om det inte räckte vecklade den delikata Isak-situationen ut sig i mitten av juli också.
Foto: OWEN HUMPHREYS / STELLA PICTURES / PA
Han fyller 26 i höst, utmanar om epitetet världens bästa anfallare och vill så klart spela i den bästa klubben han kan, vinna de största titlarna, när han är som bäst.
Han vill det så mycket att det på sina håll börjar pratas om att han är på väg att förstöra sitt arv och rykte fullständigt.
Jag är väl inte så säker på just den biten.
Känslor och sentimentalitet är en börda för just supportrar att bära
Det betyder inte att det är enkelt att sympatisera med den här typen av tillvägagångssätt när man vill få till en flytt (samtidigt lite uppfriskande med två svenska bråkstakar den här sommaren?). Det är mycket enklare att sympatisera med supportrar som blir arga, ledsna, besvikna. Det var det i fallet Mbappé, i fallet Gyökeres, i nästan alla liknande fall man följt och är det även nu.
Men det är också så att känslor och sentimentalitet är en börda för just supportrar att bära. Alla andra i den här sporten bryr sig väldigt lite om andra saker än sig själva eller pengar.
För jag är säker på att flera parter i sådana här situationer hade kunnat göra sitt för att det skulle kännas mindre jobbigt för de som bryr sig, men ingen är intresserad av att göra det. Det är så här de största spelarna flyttar på sig numera.
Och inte för att vara jobbig. Men spelare super ner sig, gör våldsamt motstånd mot utländsk polis och utreds för grova våldsbrott utan att förstöra sina chanser till fina karriärer och oändlig kärlek. Då vägrar jag köpa idén om att det här skulle innebära slutet för Isak som omtyckt.
Han är helt enkelt en för bra spelare för det.
Men det är klart att det finns saker som har gått sönder här, åtminstone kortsiktigt.
Om relationen till Newcastle-supportrarna är förstörd för alltid är upp till dem att bestämma. Men vad som än händer härifrån är det ganska enkelt att spå en framtid där Alexander Isak, oavsett i vilken klubb det blir, fortsätter göra mål, fortsätter vara en av ligans bästa, fortsätter vara källa till känslor.
Säkert en del negativa, men övervägande positiva.