Publicerad 8 mar 2026 kl 12.00

Kvinnans frihet är inte statisk. Den kan vinnas – men den kan också förloras. 

Iran påminner oss om detta, skriver Ebba Busch (KD).

Ebba Busch (KD), partiledare.

Foto: Lars Schröder/TT NYHETSBYRÅN

Öppna bild i helskärm

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Före den islamiska revolutionen 1979 präglades Teheran av en annan stadsbild. Kvinnor rörde sig i offentligheten utan slöja. Den som ser på fotografier från urbana miljöer i Mellanöstern från 1960-talet ser att kvinnor klädde sig på ett sätt som i dag är otänkbart. I Kairo och Kabul kunde kvinnor obekymrat visa sig med bara armar och ben. 

Men med revolutionen i Iran för 47 år sedan fick idén om politisk islam sitt första framgångsrika uttryck i modern tid. Islam skulle forma samhällsordning genom politik. Slöjan blev inte längre ett personligt val – den blev ett lagkrav. Staten gjorde kvinnors kroppar till symboler för en ideologisk ordning.

I dag ser vi att detta blev något mycket större än en iransk angelägenhet. Revolutionen visade att en islamisk stat var möjlig och sunnitiska islamistiska rörelser vädrade morgonluft. Islam blev i större utsträckning ett politiskt projekt och det har gjort att frågan angår även oss i Sverige.

I burkakratin förlorar kvinnor rättigheter

Vi svenskar kan med rätta vara tacksamma för vår demokrati och de värderingar som format vårt land med öppenheten, tillit och frihet. Men det som har byggts upp under generationer och det som kvinnor under lång tid kämpat för möter i dag konkurrens av motsatsen.

Jag har valt att kalla det för burkakrati. 

I burkakratin förlorar kvinnor sina fri- och rättigheter. För när vi kvinnor inte längre syns – slutar vi att definieras som personer.  

I burkakratin utsätts muslimer för kravet på underkastelse. Svenska muslimska kvinnor som älskar vårt land och vill vara en del av det gemensamma ”vi” – möts av förväntan att också de ska vända om.   

I burkakratin ser vi samma totalitära idé som manifesteras i islamiska republiken Iran. Även om den islamistiska regimen inte kräver burka – kväver den varje rop på frihet.  

Mer än ett klädesplagg

Det handlar alltså om mer än ett klädesplagg. Det handlar om värderingar som tydliggör att kvinnans kropp är ett problem. Det handlar om åsikter som tystar flickors röster och begränsar kvinnors liv. 

Detta är burkakratin. En värdegemenskap som är så stark att den skapar ett parallellsamhälle där heder, skam och kollektiv kontroll tillåts väga tyngre än den personliga friheten. Och detta system drabbar även pojkar när de skolas in i överordning och flickor i underkastelse.

Annons

Den yttersta konsekvensen av denna samhällsordning är det dödliga hedersvåldet. 

Sverige är inte värdeneutralt. Ändå har det från olika politiker under lång tid hävdats att integration främst handlar om arbete och språk. Men integration kan inte uppnås utan att vi talar om vilka värden som inte är möjliga att välja bort. 

När jag säger nej till burkakrati säger jag samtidigt ja till alla muslimska kvinnor och män som själva värnar friheten. Som inte vill att deras religion kidnappas av islamister. 

Därför är internationella kvinnodagen så viktigt att framhålla när ett hopp av frihet har tänts för Irans kvinnor. I grunden handlar nämligen kvinnodagen om samma sak i Stockholm som i Teheran – rätten för varje kvinna att leva sitt liv utan tvång, hot och kontroll.

Frihet kräver gränser. Jämlikhet kräver mod. Kampen mot burkakrati handlar om att varje människa ska få leva med ansiktet vänt mot framtiden – inte täckt av förtryck. 

Av Ebba Busch (KD)

partiledare