Publicerad 13 mar 2026 kl 12.45

Liberalernas partistyrelse förhandlar om att välkomna SD i en eventuell regering i höst. 

Jakob Olofsgård, riksdagsledamot och pastor, vädjar till sitt parti att låta bli.

Simona Mohamsson på väg in till fredagens förhandlingar.

Foto: Fredrik Sandberg/TT / TT NYHETSBYRÅN

Öppna bild i helskärm

En glad Jimmie Åkesson kan snart få mer att fira.

Foto: Johan Nilsson/TT / TT NYHETSBYRÅN

Öppna bild i helskärm

Jakob Olofsgård är riksdagsledamot för Liberalerna och pastor i Equmeniakyrkan.

Foto: Magnus Fröderberg / Liberalerna

Öppna bild i helskärm

KULTURDEBATT. För två år sedan tog jag farväl av folkpartisten och den tidigare utbildningsministern Jan-Erik Wikström. Begravningen hölls i Immanuelskyrkan i Stockholm, den församling i Equmeniakyrkan där Wikström var aktiv och under några år även ordförande.

I det som visade sig bli hans sista intervju efterlyste Wikström Sveriges samvete: ”Vi har varit en nation med samvete. Nu gäller det att vi vågar uppliva samvetet.” (DN 9/10–22)

I dag har jag två roller. Jag är vald ledamot av Sveriges riksdag och samtidigt ordinerad pastor i Equmeniakyrkan. Jag är båda samtidigt, men den senaste tidens inhumana utvisningar – eller snarare deportationer – av barn, tonåringar och välintegrerade, hårt arbetande människor har skapat ett skav på ett djupt, existentiellt plan.

För någon vecka sedan, samtidigt som intensiva politiska samtal om tonårsutvisningarna pågick, inleddes den kristna fastan. På askonsdagen deltog jag i en mässa i Immanuelskyrkan. Den hölls på tre olika språk och gudstjänstrummet var fyllt av människor med betydligt fler etniska bakgrunder än så.

Inget är perfekt, och politiken är inget undantag.

Där påmindes jag om Wikströms ord om vårt lands samvete – och om mitt eget. Jag tänkte på de människor som fått sina utvisningsbeslut. Jag skämdes. Min bön, mitt kyrie, gick den kvällen till dem.

Politikens uppgift är att stifta lagar, men den kristna trons rättesnöre är Bibeln – skriven av människor, inspirerad av Gud. För mig som pastor och politiker är skillnaden denna: lagen ska jag, tillsammans med alla andra i vårt land, följa. Bibeln är min vägledare som kristen och den ställer ofrånkomligen etiska krav på mig.

Vi lever i en ofullkomlig värld. Inget är perfekt, och politiken är inget undantag. Alla som går in i politiken vet att de kommer behöva fatta beslut som skaver, eftersom politiken är kompromissens konst. Men jag får aldrig anpassa Bibeln till min egen kapacitet eller det som är politiskt gångbart för tillfället. Bibeln representerar i stället något som jag ständigt sträcker mig mot.

Därför får jag, som kristen politiker, aldrig förneka dess krav på mig. Att motivera en inhuman politik med Bibeln vore att använda den kristna tron som Jesus-washing.

Det borde vara en väckarklocka.

Bakom de senaste årets utvisningar av unga och välintegrerade människor ligger, som alla vet, förhandlingar med ett parti som har en annan värdegrund och andra ideal än mitt. Men som kristen politiker ser jag likväl resultatet som ett moraliskt misslyckande.

Att mitt parti, Liberalerna, drev på för att skapat en paus i tonårsutvisningarna och arbetar på en ventil, är som jag ser det ett försök att sträcka sig mot Bibelns ord: ”Främlingen som bor ibland er ska räknas som en infödd hos er” (3 Mos. 19:34). Men att utvisningarna ändå fortsätter är samtidigt en smärtsam påminnelse om de egna tillkortakommandena.

Annons

De senaste månaderna har vi sett de brutala konsekvenserna av samarbetet med Sverigedemokraterna. Det borde vara en väckarklocka som får oss att inse att idén om att regera tillsammans med ett etnonationalistiskt parti aldrig får förverkligas.

Men när jag skriver detta möts likväl Liberalernas partistyrelse på Bergendals kursgård i Sollentuna för att fatta beslut om ett regeringssamarbete med SD. Detta får inte ske. Tvärtom måste Liberalerna stå fast vid sitt beslut att inte släppa in SD i regeringen.

Vi sålde vårt samvete på Tidö slott. För mig som politiker är målet nu att göra mitt yttersta för att Sverige och Liberalerna ska vinna tillbaka sitt samvete – samtidigt som jag, som kristen, ber en bön om att Sverige ska välja barmhärtighet.

Av Jakob Olofsgård

Jakob Olofsgård är riksdagsledamot (L) och pastor i Equmeniakyrkan.